Lite besviken över att människor inte alls är som man tror ibland. Så jävla glad över att jag har mysiga vänner. Så lycklig att jag håller på att gå sönder för att den svenska björnstammen spelar på torsdag. En aning fundersam över om jag ska ha mat med mig till skolan imorrn eller inte. Kom nyss hem från en kvällsfika utan fika men skulle vilja gå en promenad. Skulle behöva glömma allt och bara gå. Tror seriöst att jag ska göra det. Läste en gång i en bok att allt man varit med om alltid finns kvar i ens hjärna men trängs undan av obetydliga årtal och låttexter och sånt. Vet inte om det är bra eller inte. Det är ju jobbigt båda två liksom. Att glömma ögonblick man önskar att man alltid skulle kunna bära inom sig. Och att minnas saker som skaver sönder en inifrån. Tar en promenad nu, jag tänker ju så jävla mycket. Hej.