varför blir det nästan alltid såhär
solen lyser in genom fönstrena och jag har god tid att morna mig
snön glittrar och vi fnissar typ på väg till frukosten allt är så jävla jävla fint man vill måla en akvarell av vår morgonhimmel
när jag går till tvättstugan luktar det av våren och jag lyssnar på monica zetterlund
och det är ljust när vi går hem från middagen
och så somnar jag en liten stund och när jag vaknar
är det någon som sitter grensle över min bröstkorg
jag letar efter det otroliga tillståndet som jag nyss befann mig i men jag hittar det ingenstans
jag söker förgäves efter bevis på att detta varit en underbar dag och att jag varit lycklig och att saker alltid ordnar sig
men istället försöker jag att andas nu
att behålla lugnet
att dricka av vattnet som står på mitt nattduksbord
att tugga på min torkade mango som att det var syssla på liv och död
jag andas in genom näsan ut ur munnen ta det lugnt nu din jävla dåre
det gör inte ont älskling det gör inte oooooont du är skön bara
det är för mycket för en liten myra att bära
vet du hur det känns
som att
kasta sig utför ett stup och överleva
jag tänker på alla mina stup
jag är pytteliten pytteliten den minsta av alla myror
jag har överlevt så många stup
jag har inte varit med om nånting och ändå är det alldeles för mycket
man släpar och släpar så att ryggen gör hemskt ont
men det är i magen sorgen sitter
nära lyckan
det är därför man aldrig vet
det är därför man aldrig kan hålla reda på om man är glad eller ledsen
man försöker förstå
jag står i snön så länge att det skär i mitt ansikte för att försöka förstå om det gör mig fylld med den största lättnaden eller en mycket allvarlig sorg
jag kommer att dö
jag kommer att leva för alltid
jag är en liten liten myra som har burit för mycket eller har alldeles för svag rygg eller HUR DET NU KAN TÄNKAS VARA!!!!!
JAG RAMLAR IHOP PÅ GOLVET, GER ÄNTLIGEN UPP inför allas blick och beundran
för visst är de avsundsjuka på att nån äntligen frår ta det lugnt och visst suckar de av lättnad när en uppkäftig jävel inte klarar mer
gud de skrattar så högt det är öronbedövande jag håller för öronen men jag ser deras ansikten och det är väl det som är grejen!!
att man alltid ser deras jävla fucking ansikten hur hårt man än blundar så är det dem man ser.
ni äcklas av mig och helt ärligt är det okej, ni får äcklas av mig jag bryr mig faktiskt inte jättemycket, jag tycker inte så mycket om min personlighet men jag älskar att ha kul jag är en skitfeg lat kicksökare!!
jag älskar att ha kul mer än jag älskar att ni älskar mig
äcklas av mig hellre än att jag måste sitta i tystnad och långsamt förmultna av tristess HÖR NI DET!!!! jag är en liten liten myra som bara vill ha kul och som gärna skulle vilja veta
går det över nu
eller tar det aldrig slut
är allt förbi nu
eller har det bara börjat

Min kärlek är utspridd över världen för tillfället så jag bestämde mig för att se över den lite och tog tåget till Lund för att semestra!! Det bästa med Fanny och Axel är att de älskar att ha det bra lika mycket som jag, så de vill alltid äta nåt gott eller shoppa nåt dyrt eller dricka nåt bubbligt eller göra nåt kul, så vi gjorde alla de sakerna om och om igen faktiskt
och sen åkte jag över bron till linan
det bästa med henne är att hon är precis som jag fast ändå inte alls som jag så vi har så mycket att prata om, jag kan inte ens vara tyst när vi kommer hem efter en 12 timmar lång utekväll och fylleäter falafel i hennes nittiosäng
eller när jag på vansinnigt skrangliga ben skjutsar henne på cykeln till kodebyn efter några flaskor bubbel
eller när vi dansar till Junglepussy på otroligt få kvadratmeter
eller när vi borde gått från brunchbuffén för flera timmar sen
och kolla! Fanny och Axel kom också ner till köpenhamn och vi gick till en pingisbar och jag har aldrig haft så kul? och aldrig trott att jag varit så rik? bjöd typ elina på coctails? och hade tydligen en blus? livet bjuder på så mycket oväntade saker man kan aldrig ana
man borde få ha semester åtminstone en gång i månaden!
men mitt lilla hjärta har inte fått semester direkt, nä jag har liksom stirrat ner mina bästisar och bara blivit helt tung i benen av all kärlek och när jag åkte genom morgonsolen hem igår var jag tvungen att bita mig så hårt i läppen att jag började blöda pinsamt mycket för jag blev så rörd
och så kom jag tillbaka hit idag och mina hjärtan sitter i klassrummet i matchade tröjor och jag trycker naglarna i handen
hur gör man?? för att inte bli helt överväldigad av det här, jag mottar gärna tips!!!!!!
puss o kram
Känns det långt kvar till våren får man väl hjälpa den lite på traven och till exempel ha dagsfest med sina sambos, börja dricka mimosa så fort man vaknat och dansa till livemusik i tolv timmar. Ta mig på orden när jag säger att jag kände sommaren i luften idag, trots snöstorm!
Man kan liksom inte bestämma över allt
årtsiderna till exempel
kommer och går i sin vanliga ordning hur mycket jag än uppmanar dem att ändra sig!!
snön slutar tyvärr inte att falla hur mycket jag än förbannar den!!
men man kan faktiskt bestämma över ganska mycket
till exempel att man efter att ha festivalat i nästan tjufyra timmar kan tvinga ens bästisar att bädda ner en i en soffa, beställa pizza åt och se sagan om ringen med en
och så kan man dricka burkcola tills man somnar
även om det råkar vara lightläsk :( jaja man kan inte få allt
haha mitt stackars lilla hjärta det får aldrig vila :(
nä för jag måste bli så överväldigad av allt
min puls stiger förfan varje morgon när jag vaknar och jag ser skogen genom mitt sovrumsfönster
eller när elina läst mina texter och skickar sina svar och jag tänker att jag ska skriva om så bara för att hon ska läsa det
ELLER
när vi läser upp våra texter på bibblan i Uppsala och Love och CJ kommer och sitter längst fram och lyssnar tålmodigt fast de måste plugga
eller när mitt manus spelas upp för skolan och jag tror att jag rodnar för första gången i mitt liv
eller när jag ringer mamma för att jag saknar henne och hon också blir så rörd att hon börjar gråta för det är hennes svaga hjärta jag ärvt
ELLER
när jag inser att man trots allt inte ångrar sig, utan allt var värt det hela tiden, om och om igen, det verkar fungera så, att allt alltid är värt det
eller när jag bokar biljetter till andra städer och påminns om att man delar liv med varandra trots att det är på distans just nu
eller när jag påminns om det som folk verkar tro är slumpen som gör att jag är här med er, ibland när jag ser er ihoptryckta i soffan kan jag bli anfådd nästan över den så kallade slumpen som fyllt en hel soffa av kärlek åt mig
min puls är alltid hög nuförtiden men jag kan inte tro att det är skadligt, jag kan inte tro det bara
som att vara utan halva min hjärna älskling