Gosh 

Idag var jag tillbaka i denna o-glänta 

(Vad är motsatsen till glänta?? Träsk??)

Det träsk som är asså den fysiska väldigt paralyserande ångesten

Ironiskt nog var det efter en dag där jag sprungit, yogat, städat, ätit en nyttig och mättande lunch, lyssnat på en mysig podd. Så jag antar att det värdiga livet inte är för mej.

Det finns en checklista på saker jag gör när jag får ångest typ:

Ring någon men begränsa tiden för hur länge du får prata om din ångest

Ta en dusch

Städa

Ät något

Ta en promenad 

Stäng av alla ljud, tänd upp i lägenheten, öppna ett fönster

Meditera eller yoga en liten stund 

Men när man har den här ångesten då finns det bara en enda punkt på listan och den är

Ta dej igenom idag

Det finns inga genvägar för den ångesten mer än håll ut.  Den e som sorgen fast mer obehaglig eftersom sorg är en REN känsla och ångest en så fläckig. 

Hur kan allt som nånsin gjort ont i världen vara mitt fel

Hur kan det vara så!

Jag orkar inte bära den här kroppen genom denna öken en gång till

Eller jovisst. Såklart orkar jag det 

Jag vaknar imorgon och det är en annan dag och jag gör kaffe och tänder ett ljus och går till jobbet och kanske dricker en öl sen och tar ett fotbad säkert .  Och sen händer nåt annat skit som ockuperar en

Men just nu är kroppen bly och min öken oändlig och jag tar mej igenom idag såklart nog är det så alltid, men jag är så TRÖTT på den där jävla fittsanden jag vill flyta på rygg i mitt hav

Nå nå

Nu ska mamma dricka vin och ta en snus och sova lite grann xoxo❤️

Okej så idag

Sken solen hela dagen och gör det fortfarande, men jag har precis gått in.

Det finns bara en sak som kroppen ska användas till. HÅRT SE

katör arbete i trädgården xD 

Idag har jag burit jord och klippt gräs. Sen sprungit längs kohagen och sett på mina ben som jag tycker så illa om, sett hur musklerna spändes fram och tillbaka eller upp och ner eller hur det nu är och känt exakt sån body positive känsla, okej ni är inte vackra kanske men ni gör jobbet och för det är jag tacksam. Okej jag ska ha barbent i stan igen, folk får väl tycka vad dom vill, såhär ser mina ben ut nu och det får väl förfan duga förresten hur fan ser du ut själv egentligen!! (Okej stryk den sista aggressiva biten) 

Jag lyssnade på Birgitta Stenbergs spanska trappan samtidigt, blivit besatt av henne här, det blir en Birgitta Stenberg sommar. Hur svårt kan det va tänker jag, hur svårt kan det va att göra nåt.

Sen åker jag till min favoritstrand precis vid ett kalkbrott, så vattnet är helt turkost och kristallklart. Tyvärr är det iskallt efter gårdagens regn, jag vill egentligen simma läääänge, men jag kan bara doppa mig och sen får jag ligga i lä på stenarna och dricka kaffe istället.

Jag blir fan illa berörd av skönheten det är obegripligt att det fiiiiiiinns.

Som alltid när jag är här tänker jag- jag vill inget annat. Jag vill springa längs dom här kohagarna, ligga på de där stenarna, gå i evighet längs det där gröna havet och jag kommer aldrig aldrig aldrig tröttna på det!!!!

Och jag tror typ det är sant 

Men sen sitter man en ljum kväll på Blecktornskällaren och beställer in en runda till och då mår man inte så dåligt heller vill jag lova xD 

Men eftersom jag bara tänker på NU så tänker jag just nuuu älskar jag att vara här

Solen drar i skinnet och nu blir det en öl och fotboll på detta och det är väl inte så himla fel!! 

Glömde blogga igår tredje dagen in och rutinen e bruten xD

Om jag ska säga en enda endaste sak om framtiden är det att jag ska ha så mycket rutiner så du anar inte. Insett att det är det enda sättet för mej att få nånting gjort, så hur deppigt det än kan låta får det bli stränga och tuffa tag i höst. Grejen med rutiner är ju att man kan ha roliga rutiner också. En rutin som är dricka fem öl på bleckan varje torsdag till exempel. 

Nåväl, igår SPÖregnade det exakt hela dagen och jag skrev typ 10 sidor om Barcelona, plötsligt kom det till mej att skriva om vårens resor. Det var ungefär det jag gjorde igår, en aktivitet så god som någon. När jag skriver e jag lycklig :(

Vi hörs sen ! 

Glömde blogga igår tredje dagen in och rutinen e bruten xD

Om jag ska säga en enda endaste sak om framtiden är det att jag ska ha så mycket rutiner så du anar inte. Insett att det är det enda sättet för mej att få nånting gjort, så hur deppigt det än kan låta får det bli stränga och tuffa tag i höst. Grejen med rutiner är ju att man kan ha roliga rutiner också. En rutin som är dricka fem öl på bleckan varje torsdag till exempel. 

Nåväl, igår SPÖregnade det exakt hela dagen och jag skrev typ 10 sidor om Barcelona, plötsligt kom det till mej att skriva om vårens resor. Det var ungefär det jag gjorde igår, en aktivitet så god som någon. När jag skriver e jag lycklig :(

Vi hörs sen ! 

Tomas Ledin har verkligen rätt 😭 sommaren är så fucking kort!!!!

men det fatta man inte som barn men kunde ABSOLUT inte relatera eftersom sommaren låg som en oändlig tunga framför en o när augusti kom va man så wtf en TILL sommarmånad???

Men nu förstår man

Sommaren rinneeeeer förbi man bara försöker gå under träden en stund, eller sitta på en uteservering o vända ansiktet mot solen ett tag eller gå hem genom lilla blecktornsparken för att det doftar fläder 

Midsommar redan

Elinas födelsedag snart

Juli nösta vecka 

Låt sommaren vara lång den längsta på länge

Låt sommaren bli bli bli 

Låt mej flyta på rygg i havet och vara lite lycklig 

Nu sitter jag på verandan på Öland i morgonsolen och dricker kaffe och läser DN.  Solen värmer fast det inte ens är april än. Kan solen fortfarande vara varm? Varje sådan insikt skakar mej i grunden. Livet måste fortsätta pågå trots att det blir utan det som varit. Lika omöjligt som det känns att leva det förra livet , lika omöjligt känns det att leva det här nya främmande som förut var det jag kände till. 

Var är jag i min process? Jag gör alla steg  på samma gång. Jag förhandlar i ena sekunden (vadsomhelst, jag gör vadsomhelst bara bara allt löser sig), jag accepterar (det här var bara en underbar och förtjusande liten u-sväng som livet tog med mej på och som jag får vara tacksam för), jag kapitulerar inför sorgens depression ( aldrig mer ska det vara som förut och därför aldrig mer ska jag vara lycklig) jag är arg (hur lät jag det bli såhär min dumma jövla åsna), jag förbannar och förklarar och oroar och älskar och förlåter och anklagar och lovar mig själv på heder och samvete: aldrig gör du såhär igen. Aldrig igen låter du din rädsla och oro styra ditt liv på detta sätt. 

Vem har sagt att livet ska vara enkelt eller logiskt? Livet händer dej, om du har tur och otur. Allt är redan bestämt. Jag måste bara lita på processen. Det finns jobb kvar att göra, det finns saker att lära sig och förstå. Men universums ordning är bara verkar kaotisk. Egentligen är den klar. 

Och tills dess att universum börjar make sense igen är jag så lycklig för detta. Att solen värmer i mars. Att havet ligger kvar nedanför kohagarna och jag kan springa dit. Att jag får ligga i soffan och läsa medan mamma gör en brasa och pappa lagar middag. 

Och jag vet ju. Innerst inne vet jag ju. Såklart jag väljer att livet innehåller allt detta än att det aldrig hände mig.