I was made for loving you baby, you were made for loving me

Tittade på Debatt där dom debatterade om hurvida stängningen av Lundsberg var adekvat eller inte. KOM IGEN. Elever bränner andra elever med strykjärn. Vad behövs det ens debatteras om.

I alla fall, skulle jag vilja gå på Internat för kanske en månad. Jag menar då alltså ett nice internat.
Jag vill bo i ett kollektiv när jag blir äldre. I alla fall för ett tag. Jag älskar att vara runtomkring människor och den främsta anledningen till att jag älskar läger är för att jag får vara nära så många människor på riktigt så länge. Att gå in och lägga sig i nåns säng, käka lite chirre och skvallra lite. Det är fan livet.
Nog om det, nu ska jag sova och imorrn är det friday, friday. Läckert.

Goodnighties.

Nån som vet vilken film bilden nedan kommer ifrån förresten?!?! Verkar så bra. Tja.


-

KOLLA vad en tvåa/trea skrev på mitt skåp!!!
Mina klasskompisar tyckte synd om mig men jag blev glad såklart. Detta betyder ju att en två/trea vet vem jag är!!! #lycka.

Ska äta frullelicious nu hej.


om att vara tonårsklyschig

Som alltid när någon tycker att jag ska vara/göra/tycka något så är/gör/tycker jag gärna motsatsen bara för att det gör mig så jävla irriterad när någon säger åt mig hur jag ska vara/göra/tycka. (missförstå mig inte jag älskar att inspireras av olika människor och deras åsikter men ni fattar).
Typ mamma "du ska äta middag innan du gör lalalalala". Nej, här ska fan inte ätas nån middag. Eller typ idag "Le lite på skolfotot" nej, här ska fan inte les på nåt skolfoto. Eller "gör såhär för såhär ska man göra om man är tonåring ochj tjej och lallala whatever" nej här ska fan inte göras nåt som jag borde göra för att jag är sån eller sån.
 
Därför kliar det lite i min trotshormon när jag måste erkänna för mig själv att jag är en sån jävla tonårsklyscha. Jag pratar om tonårsklyschiga saker, är tonårigt förrvirad och tillintetgjord av livets exstensiella frågor så som "vem är jag?" "Finns Gud?" "Tycker jag mer om ostbollarnas form än ostbågarnas eller är dom faktiskt godare också?". Jag instagramar och facebookar och skriver lappar på lektionerna, jag kollar upp söta pojkars scheman och lägger för mycket pengar på latte eftersom jag inte ens kan dricka kaffe på riktigt. (Fast seriöst älskar latte). PINSAMT MEN SANT.
Önskar att jag inte alls var tonårigt förrvirad eller totalt ointresserad av att prova alla lattesmaker på wayne's eller inte alls "fnittrade" på bussen tills folk säger till att "det är faktiskt ingen ungdomsgård". SAMTIDIGT är jag lite glad över det för det ligger en sorts skönhet i den där tonårsklyschigheten. Att få vara lite ung och dum och fnittrig och jobbig och oekonomisk och att få spara scheman i ett album på mobilen och slaviskt kolla igenom den gamla skolkatalogen tills man somnar. Så trots pinsamhet och förrviring är nog tonårsklyschan en nödvändighet. Om vi inte har varit i den kan vi ju inte ta oss ur den och något som är värre än att vara tonårsklyschig är ju att inte komma UR tonårsklyschan. Fattar ni. Om man inte är riktigt tonårsklyschig när man borde vara det kanske ett spår av tonårsklyschighet förföljer en resten av livet. FYFAN.
 
Summa Sumarum (eller hur man nu säger) är nog tonårsklyschan nödvändig, om än pinsam.
 
Hej så länge.
 
 

I want the world to stop

Om tiden bara kunde stanna lite. Om livet bara tillät mig ha några fler veckor med fortfarande lite sommar, längtan efter att gå till skolan och allt vad det innebär att vara nästan sexton i staden med stort S.

Ikväll gjorde jag det bästa jag gjort på länge. Jag kvällspromenerade. Kom faktiskt hem nu. Det var helt ROFYLLT. Gillar inte det ordet, "det var så skönt och ROFYLLT". Rofyllda platser är oftast tysta och jag tycker oftast inte om att vara tyst. Men denna promenad var ROFYLLD. Det var tyst på gatorna och jag lyssnade på peppig och fin musik och himlen var alldeles djupblå. Det luktade stad och sensommar och jag stannade upp ett litet tag i Greta Garbos park, satte mig ner och bara andades in all denna ROFYLLDHET och djupblå himmel och stad. Fint.

Ska nu läsa lite franska för man vill väl hålla sig à jour. (OBS skoja vet inte ens om det stavas sådär ska läsa framsidan på boken och sen kolla på OTH).

Jag fyller år om tolv dagar (alltså fyller Live år idag vilken tjej grattis så mycket) och jag är i oändligt behov av att skriva en önskelista och verkligen komma på vad mitt snart sextonåriga hjärta klappar för förutom glassmaskin och segelbåt. Ge gärna förslag!!!

Saker jag blir arg på:
1. Att Sverige låtsas vara motståndare till krig men ändå exporterar sjukt mycket vapen till diktaturer och krigsdrabbade länder. Vill skrika så högt jag kan och slå alla världens nävar i bordet av ilska över det. Ingen nyhet men ändå värt att nämnas.
2. Att vi 2013 ser så stora skillnader på varandra och våra val och olikheter.
3. Att jag inte är ihop med Simen i Idol vill bara ha'n här och gosa med, så jävla sweet.

Hej på er.


Ett dygns samlade funderingar

Om man ska kurera sig ska man nog kurera sig så som jag. Har ätit kokostoppar i choklad, kollat på Lejonkungen och har nu slagit mig till ro i min brors soffa för att med hjälp av min bibel (en katalog med porträttbilder på alla tvåor och treor på Södra Latin) få reda på vilka människor som faktiskt går i min skola. Jag har hitills kommit fram till:
1. Fyra personer som delar mitt efternamn
2. En gammal klasskamrats storebror (råkar ha en grej för storebröder)
3. En tjej som jag sjöng i samma kör som vid en ålder av sju ungefär. Hon gillade mig för jag var "kaxig". Hon lär bli besviken om vi ses igen. Jag lär antagligen inte gå till historien som Lova den kaxiga.
Vilka upptäckter va.


I fredags när vi var i Kristineberg frågade en kille mig vilken klass jag gick i.
"Nian" svarade jag men rättade sedan mig själv. Jag går i ettan. Första ring. Har tittat mig i spegeln riktigt djupt flera gånger under dagen och riktigt sagt åt mig själv att "du går faktiskt i ettan nu", men det är svårt att fatta. Så jävla konstigt men bra.

Tack så mycket för era kommentarer, blir seriöst asglad. Och av ren erfarenhet kan jag råda er att praoa på ett ställe som till skillnad från String bjuder på lunch men skippar det här med tio-timmarspass.

Love.

Förresten, kolla vad mitt hår har blekts under sommaren!
Bilden till vänster är från februari och den till höger från augusti.


En dröm är du med hennes toner i

Jag är sjuk. Så fruktansvärt typiskt hörrni. Aja, ska vila hela dagen, bara kolla på film, skriva dagbok och dricka varm mjölk (är det gott ens alla skriver alltid det när dom är sjuka "ska dricka varm mjölk" men det verkar ganska äckligt), och så tänker jag gå till skolan imorrn oavsett hur mycket det känns som om jag ska hosta upp mina lungor. Typ.

Igår satt jag på String med några bra och om jag någonsin skriver en självbiografi ska String och deras smultronte vara med.
Anledningar till varför string är bra:
1. Du får kladdkaka och te för 40 pixas.
2. Du kan fylla på teet så istället för en kopp te kan du liksom dricka sju koppar te.
3. När du väl druckit sju koppar te kan du kissa på deras toalett som har mysiga citat och läskiga meddelanden på väggarna och till och med skriva ett själv.
4. Du kan sitta ute och på så vis säga hej till alla som du ser gå förbi.

Fika, men PRAOa inte, där.

Idag har nästan jag och alla andra nästan eller på riktigt Lovisor namnsdag. Grattis till er.

Vet aldrig hur jag ska avsluta vill ju liksom skriva nåt häftigt men är inte så värst bra på det. Hejdå. (tappert försök ändå).


Och om du ångrar dig så kan kan jag visa dig Österlen som vi inte hann med, och så kan jag få visa dig det längst inne i mig som du inte heller, inte heller hann se

Vaknade av en mage som pirrar av ingen anledning.

Det finns så mycket människor som jag tycker om runtomkring mig, börjar tycka om min nya klass så himla mycket och när jag umgås med mina gamla trogna vänner så kan jag inte riktigt fatta att jag haft sån tur.

Gårkvällen var fin, dansade för andra året i rad på Magnus Uggla med Jossan, Jonas och Vilma och åkte sedan vidare och låtsades att det var sommar och varmt och ljust.

Om jag skulle beskriva mitt liv med tre ord:
-Växande. Det växer liksom. Går uppåt. Blir bättre och bättre.
-Fyllt. Fyllt av så mycket fint och bra.
-Spännande. Varje dag är nåt nytt nu för tiden, det är häftigt.

Soundtracket till mina dagar: "Du ligger med andra nu"- ÅR&DAR och "Heartattack" - The asteroids.

Ta hand om er hörrenini.


I don't know you, but I want you, all the more for that

Ibland undrar jag varför jag skriver blogg. Det blir ju inte särskilt bra. Ofta tänker jag att det är ett dagbokssubstitut fast jag skriver dagbok också så jag vet inte riktigt. Det är lite kul. Måste jag egentligen försvara det. Nä. Så var det med det.

När jag läser gamla inlägg skäms jag, ty jag skrev så töntigt och fult och löjligt och antagligen kommer jag tycka så om detta sen också men även om jag skäms, även om jag skriver töntigt och fult och löjligt så skriver jag och det är ju bättre att skriva töntigt och fult och löjligt än att inte skriva alls tänker jag. Ett steg i utvecklingsprocessen liksom.

Jag trivs än så länge så bra på Södra, vill inte ha helg. Jag vet att man om ett tag kommer tänka "men vad tänkte jaaaaaag"?! Men vafan. Om jag trivs nu kan jag ju få njuta av det. Som sagt, bättre att njuta även om det är töntigt än att inte njuta alls.

Älskar grejen med att knappt känna någon, att hälsa på den som sätter sig bredvid i maten eller i aulan, att bilda små gäng utanför skolan och dra till falafelstället och att längtansfullt spana ut på treorna med lockiga luggar på skolgården.

Idag ska jag ha långkjol och ha min första riktiga skoldag.

Hoppas ni andra gymnasiefärskingar också trivs.

På bilden nedan åker jag moppe för första gången #leverpåedgen


Hela livet är ett disco

Egentligen sjunger ju Markus Krunegård, "hela livet var ett disco, hur kunde det bli så svårt" men just nu ÄR mitt liv ett disco. Just nu är livet ett glittrande disco med neonljus och jordgubbsbål. Just nu är livet lätt.

Idag kommer tvåorna och treorna till skolan, d.v.s. dagen jag längtat efter halva mitt liv har nu infunnit sig.

Om jag jämför mitt liv nu med mitt liv i typ januari är det som om jag är två olika personer som lever två olika liv. Konstigt det där, hur livet kan förändras så snabbt.

Nu ska jag äta frullelicious. TjA.


Aug. 19, 2013

Blev för mycket med "all the fucking time". Ser astöntigt ut. Säger liksom saker oseriöst i mitt huvud men så blir det ju inte när ni läser. Ber om ursäkt. Tja.


You can fall for chains of silver, You can fall for chains of gold. You can fall for pretty strangers and the promises they hold

Idag började jag gymnasiet. Dom människorna som jag tog i hand med idag för första gången ska jag ta studenten med. Så sjukt och så jävla kul.

Jag älskar nya människor och intryck och om jag fick välja skulle hela livet vara ett dansgolv så jag bara kunde prata, krama, dansa med nya människor all the fucking time liksom. Därför kanske ni kan ana att det är lite mycket att ta in för en svältfödd femtonåring (OBS snart sexton) och det är underbart. I brist på saker att ta in under typ dom senaste två åren har jag nu kommit till paradiset. Borde inte stå Södra latin på skolan utan "the place to be för svältfödda femtonåringar".

Har ont i fötterna och längtar tills imorgon trots att jag hatar utflyktsdagar. (ok inte hatar, hatar nästan ingenting).

Jag går på en skola fylld till brädden av nya människor, lektioner, inspirationskällor och jag har så mycket som kan fylla mig, som jag kan bli en del av. Jag äter äckliga wienerbröd och livet är en fest.

Pusspåer.


Ge mig nåt som tar mig någonstans

Jag minns på öppet hus när jag helt och hållet bestämde mig för att gå på Södra Latin. Jag som hade gett dom andra gymnasierna en chans, som hade gått på flera öppet hus och pratat med flera olika lärare och elever, trots att jag innerst inne visste att det nog skulle bli Södra. Jag visste ungefär vilka poäng som behövdes och hur jag skulle göra för att nå dom. Jag skulle antagligen börja Södra Latin.

Jag fattade inte det då, att jag antagligen skulle börja på Södra Latin. Då var det ett halvår kvar och så mycket skulle hända tills det var dags. Jag minns att jag åt grillad kyckling och chips kvällen jag kom hem från Södras öppet hus, att jag satt där och berättade för mamma hur rätt det hade känts, "som att komma hem när man varit bortrest länge", samtidigt som jag försökte få till det där ljudet som dom har på chipsreklamer när dom äter chips, sådär så att det knastrar extra gott.

Jag fattade det inte då och jag fattar det inte nu. Såklart inte. Det gör man ju aldrig. Är det julafton idag?! Är det verkligen MIN födelsedag?! Är det skolavslutning nu?! Slutar jag nian och Sofia skola och allt jag vet något om idag?! Börjar jag gymnasiet med nya människor, korridorer och bubbelvatten till lunchen imorn?! JAPP. Så ligger det till. Imorgon börjar lilla jag gymnasiet.

Kanske har jag för mycket förväntningar och kanske kommer jag bli besviken, men ändå har jag inte så värst mycket förväntningar. Jag är bara så otroligt nyfiken och så oändligt tacksam att jag slipper återvända till Sofia. Även om det innebär att jag inte kommer gå i samma skola, eller till och med klass, som dom flesta av mina allra bästa vänner, även om det innebär att jag inte vet någonting. Trots förvirring och trots osäkerhet, så oändligt tacksam. Är klar med den skolan nu.

Idag är sista dagen av sommarlov alltså och jag ska göra sånt som man gör sista dagen på sommarlovet.

Kram.


Som en elektrisk chock genom skelettet

Om jag skulle sammanfatta gårkvällen skulle jag skriva, ett hav av människor som jag aldrig träffat, halvträffat och helträffat, dans och djande i vitan. Jag hade fruktansvärt roligt och när jag vandrade hem, vandrade jag hem med blommor i håret och värme ända längst in.

Jag träffade en hel del människor från Södra vilket är passande eftersom lilla jag börjar på Södra Latin på måndag. Vilken grej va. Jag är nästan stor nu. (och Ida om du ser detta, wow på dig).

Men mitt ibland denna eufori (hur stavas det ordet)?! av folk finns även en ledsamhet som heter duga. Världens bästa Hanna Hurtig reser iväg ett år imorgon för att spela teater och vandra i Gbg-regn. Det smärtar och glädjer mig på samma gång.

Summa sumarum (vet inte riktigt om man säger så men nåt såntdär coolt är det i alla fall) så var detta en av mina bästa parkhängskvällar denna sommar. Det jag kommer sakna mest när det blir höst och kallt är parkhängskvällar. Det är världens bästa grej.

Nu ska jag jobba för en annan är ju i behov av paralicious.

LOVE.

(förresten har en bild från kvällen och det är den nedan).


Sånt som jag känner

Lyssnade på Mia Skäringers gamla vinterprat igår när jag skulle sova.

"Jag gav alltid hjärtat fullt ut för jag kunde inget annat. Det är både sorgligt och ganska vackert", sa hon.

Det var så sant att jag ville skrika. Så jävla dumt ibland att tycka om så himla mycket men det går liksom inte att sluta. För ibland blir det ju bra också. Ibland är det lite vackert till och med.

Vill hitta en balans i det där. Men nu ska jag sova.


With a love like that, you know it can't be bad

Gårdagen var så varm fast det egentligen var kallt så jag borde ha frusit. Men inte kände jag någon köld inte när jag kramadekramadekramade alla kära vänner som finns att krama eller när jag dansade på tunnelbanan vid midnatt eller när jag snurrade runtruntrunt på en gräsmatta hand i hand med en fin en. Vilken kväll.

Nu ska jag ut och uppleva och vem vet vad som hända skall.

Puss.


And then I'm gonna love you completly

Min dator vill inte funka så ni får dom bilderna som fungerar att ladda upp och resten nån annan gång NI FATTAR

Jag har haft filmkväll hos Ima som på den gamla goa tiden och sen låg vi på en gräsmatta med stjärnlampor och berättade hemlisar.

Dagen efter hade vi sinnesbra brurre (brunch) hos Live. Åt brownies och amerikanska pannkisar och jordgubbar i Nutella tills jag inte ens orkade skratta åt 112 Aina längre. (d.v.s. åt en hel del)

Nästa morgon begav jag mig tillsammans med ganska många andra bra och ganska mycket proviant och hade filmdag hos Nina. Satt alltså sju timmar i ett soffhörn, tittade på filmer och åt godis. Det finns ett ord för detta och det är: SWEET.
På kvällen sov jag och Nina på hennes takterass. Detta var på allvar något av det bästa jag gjort. Det var så fint att ligga på ett tak och titta över ett svart Stockholm under ett täcke och käka lite choklad och stalka lite södrabois och så. När gryningen kom skrattade vi konstant i fem timmar, alltså önskar så att jag kunde beskriva hur kul vi hade och vad vi skrattade åt men det går inte. Vi låg bara i fem timmar och pratade inte utan bara skrattade och skrattade och skrattade. Vi somnade av utmattning på morgonen och sov tills det blev dag. Vilken jävla natt.

Sen hade jag kräftskiva och åt massa god mat och jag har träffat Elsa och ätit hallonsorbet och jobbat lite och idag är hela dagen en längtan till Ima och Elins Sweet 16 ikväll. Tänk er massa folk, två som fyller år och en halvförpackning sugrör. This gonna be craycray.

Hörs sen, puss.


it's all in your mind

HEJHEJHEJ på er.
 
Åh, jag har varit med om så mycket kul sen jag bloggade sist och jag ska berätta om allt när min dator med bilder känner för att fungera igen, men eftersom jag inte har några bilder från picknicken i tisdags
så kan jag ju lika gärna berätta om den nu :-)
 
Som sagt är det tredje året i rad som jag har sommarlovspicknick och detta var nog faktiskt den allra bästa. Ibland när jag gick bort från människorna för att hälsa på någon ny som kom vände jag mig mot alla som kommit och bara tittade och liksom kände något varmt och klibbigt i mitt bröst för FAN hörni vad det är bra att ha vänner och Stockholm och folköl och sommar och gitarrspelande på en och samma gång i en enda härlig röra. BRABRABRA kväll var det.
 
Har en rätt skön känsla i mig just nu, om nio dagar börjar jag skolan och jag längtar så mycket till det att det nästan inte är sant, men samtidigt är det ju himla bra att ha sommarlov också. Det är alltså känslan av att det jag har är bra, verkligen asbra, och när det har tagit slut så börjar något som förhoppningsvis också kommer vara verkligt asbra.
Är faktiskt lite rädd att jag har taggat till lite för mycket inför skolstarten, att jag liksom instagramstalkat så mycket människor att jag inte kommer kunna låtsas att jag inte vet vilka dom är, utan liksom försäga mig hela tiden eller typ dregla eller snubbla så fort jag ser nån av dom. Aja, what2do. Ska bli SWEET hursomhelst.
 
Annars lyssnar jag mycket på cool musik och skriver svinmycket dagbok.
Nu ska jag nog göra något kul som t.ex. facebookstalka och sen ha kräftskiva.
 
Vi hörs sen, med mycket bilder och sånt, PUSS.
 
 
 

-

Inatt var himlen verkligen mörk men det regnade bara i nån minut. Jag lyssnade på Oskar Linnros "Stockholm" på väg hem efter att ha träffat så många människor. Vill vara kvar där nu. Vill se soluppgången över Stockholm och vill aldrig sluta kramas.


Egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig, för jag blir aldrig kär i nån, såntdär är slöseri med tid.

Jag blir alltid så förundrad över att Håkan kan sätta ord på mina känslor och tankar. Det är nog därför hans musik blir så viktig, för att den blir en del av en.

Dom senaste två dagarna har jag lyssnat på gamla sommar och vinterprat (t.ex. Hanna Hellquist) och det är en bra grej att göra, spelat lite musik, köpt ett par träskor och tittat på stjärnor i världens bästa park (alltså Vitabergsparken)

Ikväll är det ÄNTLIGEN dags för min picknick. Det är tredje året i rad jag har en augustipicknick och det går till så att jag masssmsar alla som jag känner tillräckligt väl för att masssmsa och så tar dom med sig sina vänner (ALLA får nämligen komma) och så har vi picknick. I år blir det på Skinnaviksberget och det ska bli så ofantligt roligt. Jag vet aldrig hur många som kommer men jag är inte nervös. Det blir bra hursomhelst.

Nu ska jag äta frulle och möta min moders vrede efter en bortglömd tandläkartid. HARE. (och självklart får ni komma på min picknick)


På bilden kollar vi på Venus.


In the name of love p.t. 2

Vilken dag.

Jag gick Pridefestivalen för att jag tycker det är viktigt att visa att man får älska vem fan man vill och ingen jävel ska bry sig. Om man kan få visa att man tycker det är viktigt genom att promenera tre timmar genom Stockholm, dansa salsa på gatorna och vinka till alla människor man vill utan att det är konstigt, (och dessutom belalt)!!! så tycker jag att det är helt fantastiskt. HEJA alla kära, modiga, starka människor som vågar älska alla dom vill oavsett hur pass accepterat det är. HEJA alla som vågar ÄLSKA överhuvudtaget, HEJA kärleken. Så otroligt fin/läcker/häftig upplevelse. En parad i kärlekens tecken. Borde man ha oftare.

Efter mycket svett, skoskav och träningsvärk satt jag äntligen i en röd fåtölj och såg "Känn ingen sorg". PALLAR INTE vilken fin film. Skrattade, grät, ÄLSKADE. Se den nununu.

Nu ska jag sova. Sämre dagar har jag alltså haft.

En himla massa kärlek till er (och till er som kommenterar blir så glad varje gång)

TJA.


In the name of love

Hela den här tiden som jag varit hemma har jag vaknat vid typ nio men idag när jag ska jobba och måste vara uppe senast tio är jag såklart ASTRÖTT.

I alla fall, jag ska jobba med SL på Pride med Amina (därav rubriken :-)))) )
och jag har ont i fötterna pga:

Igår skulle jag Jack och Elvira bege oss till Långholmen. Det tog två timmar från Slussen. Först handlade vi i säkert 45 minuter, men hemköpen i hornstull hade chips och läsk provsmakning (!!!) och sura citronläppar i godishyllan (!!!) och erbjudanden så man kunde få en pringleskeps (!!!) och det gick liksom inte att komma därifrån snabbare.

Att sedan leta sig till Långholmen från Hornstull var ett äventyr. Men efter att vi gått halva liljeholmsbron och insett att det var just liljeholmsbron och efter fyra nära-döden upplevelser och en hel del skoskav kom vi i alla fall dit.
Detta är typ topp tre det roligaste jag gjort i sommar och då HAR jag haft en bra sommar, promiiiiiise.

Sedan åt jag och Elvira sushi och pratade länge om allt möjligt och precis det här har jag längtat efter, att på kvällen kunna vara barbent utan att frysa, att inte känna att man slösar bort en kväll bara för att man sitter på en restaurang i ett par timmar utan istället känna att det var precis vad man ville och sedan kunna promenera hem i ett sommarmörkt Stockholm fullt av barbenta människor. FINT.

Hörs.


Baby you've been coolin', I'm not foolin', I'm gonna send you back to schoolin'

Hej peepz.

Fan hörni vad livet leker ändå va. Drack min hela första latte igår, impulsköpte en tjocktröja med elefanter och en mugg med kor för 50 pix och pratade massa musik och sånt med Douglas och sen en massa musik och sånt med Jack och sist men inte minst upplevde jag min första kväll på mosebacke.

Idag skiner solen obarmhärtigt starkt in genom mina vita gardiner (varför har man vita gardiner på somrarna)??? och jag ska väl göra något sånt som man gör när solen skiner obarmhärtigt starkt typ äta glass typ sola.

Jag innehar även om ca en månad den mest sweet:a åldern man kan inneha nämligen sixteen (alltså sweet sixteen annars suger nog sixteen rätt hårt eftersom man inte får göra ett skit men ändå kan bli åtalad och Gud vet vad) och jag önskar mig hitills.

1. En keps som det står SWEET på fast vet inte om jag är tillräckligt cool för en keps men liksom ETT SWEET är ett mitt favvoord, TVÅ sweet sixteen ju, skulle kunna bli en så jävla rolig IG-bild.

2. En katt som heter Boris/Conny/Boris-Conny/Kungen

3. En glassmaskin

4. En tröja som det står "WHATEVER" på fast vet inte om det finns.

5. Leonardo Di Caprio.

6. En regnbågsfärgad segelbåt.

Om ni skulle ha något av detta på lager så känn er fria att ge till mig den 7 september.

Förresten såhär |
\/
känner jag när jag ser att jag skrivit inlägg kvart i tre på natten, men men nattliga förnimmelser är väl också en del av denna blogg.

Förresten, har ingen tumblr men ska skaffa! Lovar!

LOVE.


RSS 2.0