Om en tid för tusen år sen
Jag och Elvira får skjuts hem av gamla klasskompisar i deras bil. När blev vi så stora?!
Jag tänker inte på det så ofta men det är kanske det som har präglat mig mest. Det är inget som jag möter så ofta längre, och när jag väl gör det har jag lärt mig att hantera det, men det var jävligt slitigt ett tag. Att inte ha passat in är kanske det som har öppnat flest sammanhang för mig nu, men det har också gjort jävligt ont.
Det spelar liksom ingen roll att jag var på det klara med vad jag tyckte, det var skitsvårt att palla hålla fast vi det när jag, fortfarande så liten, blev så fruktansvärt ifrågasatt för värderingar som det idag i min umgängeskrets råder koncensus kring. Det tjänade liksom inget till att jag var säker på vad jag ville, när så många ville tvärtemot. Det var liksom ingen tröst, tyvärr, att jag var övertygad om att skolan och samhället kunde se ut på ett sätt, när det var så uppenbart att det inte gick.
Jag hade en fantastisk grundskoletid! Men jag minns också att jag och mamma gick på krismöten varje tisdag i lågstadiet för jag var så utanför. Jag minns också att jag mådde piss hela högstadiet till och från för att OAVSETT att jag hade kul och otroliga vänner och var omtyckt, så tär det på en att inte alla gånger, på det stora hela, passa in med sina värderingar, sina mål och sin riktning. När en är sådär liten i alla fall. När det enda riktiga sammanhanget aldrig riktigt funkar hundra procent.
Jag tänker inte på det så ofta, men det är kanske det som präglat mig mest. Att inte ha passat in sådär helt och hållet har öppnat dörrar hos många och till flera som jag är så jävla glada finns där! Men det var kanske inte alltid värt det.
I thought you'd said summer would take the pain away
Igår blev som sagt den här lilla människan arton. Vi firade henne med middag och skumpa och skratt och lite tårar.
Här är hennes fantastiska balkong ft. ett helt gäng fantastiska vänner och den fantastiska sommarnatten
Det var magiskt att få fira min bästis och se henne bli MYNDIG men det var lite ledsamt också. Jag kan inte sätta fingret på varför men kanske insikten att den där människan är sin egen nu och aldrig mer densamma som hon varit tidigare. Som tur är får jag ju följa med henne nu också och det känns värt. Aa, det är klurigt det där med kärleken.
Älskar dig
Nu ska jag ta ett bad och ladda upp för sista jobbveckan
PUSS
Det strålar så om mig
Ah
Hade ju bestämt att sommaren skulle få bloggen att blomstra! Mitt huvud gör det nämligen. Jag har läst så mycket böcker, sett så många filmer, lyssnat på så mycket Lilla Drevet och Sommar i P1 redan, att ni ANAR INTE! Jag jobbar också 6,5 timme/dag samt dricker väldigt mycket latte på uteservering och Rom o Cola på Andrés balkong.
Sammanfattningsvis har jag det äntligen så där jävla riktigt gött som jag längtat efter. Bloggen hamnar lite i andra hand då eftersom jag helt plötsligt har tid att bolla mina spaningar med mina kloka vänner, samt jag gör rätt så mycket. Här är de senaste spaningarna i alla fall:
1. Det är så jävla typiskt att icke-killar måste anstränga sig så jävla mycket mer i (sociala) situationer än killar och att det aldrig tar slut!
Överallt ser jag så jävla laaaata killar som verkligen inte drar sig för att sitta och slöa som om världen rättade sig efter dens steg (vilket den i och för sig gör) och jag blir så jääävla provocerad av den där jävla slöheten! Själv har jag kämpat arlset av mig för att få vara lite lat eller tråkig i ett samtal och så har de mage att bara vältra sig i all sin lugn och ro och bekvämlighet. Aeee.
2. Det är omöjligt att prata för mycket om sex
En tyvärr inte så vedertagen uppfattning i vårt samhälle där tydligen vissa vuxenidioter har fått det hela om bakfoten och tror att vi alltså pratar FÖR MYCKET eller typ ALLDELES LAGOM mycket om sex i skolan. DET GÖR VI INTEEEE!!! När jag hört ett ord om nåt annat än heterosex, kärlekssex, killonani och tvåsamhet kan jag kanske lugna mig en smula men tills dess! MER SEX!
3. Kärlek är det som gör mig gladast
Helt ärligt glömmer jag att det gör mig så GLAD! Jag vet ju att det är fint och Härligt liksom, men när någon minns att de kan spela piano på äldreboendet, när nya vänner blir gamla vänner och när jag blir snusad i nacken varje natt; då känner jag! Jag blir så jävla glad! Detta måste få vara i mig i oändligheten.
För en timme sedan blev det Elinas födelsedag! Finare än ni förstår att jag får bära henne med mig varje dag och i varje tanke! Grattis älskade
Matchar som alltid i allt! !18!
Snart fredag
Lyssna på David Batras sommarprat
Läs Bea Usmas bok
Se Hot Girls Wanted
Vi ses sen
Om att vara töntig
Jag läser mina gamla dagböcker. Jag skrattar åt mina egna ord, allra mest åt de skriva ganska nyligen som känns så jävla töntiga. Alldeles skamsen gömmer jag dem längst ner i lådan under sängen.
Jag gömmer dem inte där för att jag skrivit om pinsamma saker eller för att jag använt ett dåligt språk, jag gömmer dem så noga för att de är töntiga. Det är livsfarligt med töntighet. Det är jobbigt, beklämmande, rent av riktigt störande när någon sitter och har fräckheten att TÖNTA SIG i ens närhet. Vänder bort blicken och skakar på huvudet. Rent förfärad.
När blev töntighet så livsfarligt och VARFÖR är det så himla skämmigt att vara töntig? Det är naturligtvis problematiskt att tala om töntighet, det är på flera sätt och dumt att kategorisera något som töntigt, men jag gör det i alla fall nu, för att förenkla. Jag kommer skriva om den sortens töntighet som finns under uppväxten, hur vi tittar tillbaka på oss själva och saker vi gjort som töntiga, fast vi alla går igenom det eller gör det. Är ni med mig?
Min instagram har fått en del kritik för att vara töntig. "Det finns inget töntigare än att försöka lägga upp konstnärliga bilder utan att lyckas". Personligen tycker jag att det finns en grej som känns töntigare än att försöka lägga upp konstnärliga bilder på instagram, och det är att säga åt någon som gör det att det är töntigt och skämmas å dennes vägnar. Varför ska någon skämmas åt min töntighet? Varför är det så olidligt jobbigt när någon är töntig?
En grej som gör mig obekväm av töntighet är när unga tonåringar klär sig i konstiga klädkombinationer. Jag måste titta på något annat när de närmar sig mig på stan, det är rent besvärande för mig att titta mot deras gäng. För alldeles nyss var jag en av dem.
Jag tror att en av anledningarna till att vi blir så besvärade av töntigheten under uppväxten är att vi nyss var mitt i den, eller kan identifiera oss med den. Vi har beslutat oss för, eller kanske fått förklarat för oss att någonting är töntigt. Det är töntigt att försöka för mycket. Att vara obekväm. Att misslyckas med någonting. Och när vi nu efter vårt egna försök, vår egna bekvämlighet, vårt egna misslyckande ser någon annan göra samma sak, då skäms vi. För vi känner oss mycket bättre för att vi tagit oss igenom samhällsbilden av töntighet och nu kan vi skratta åt den på avstånd.
"Varför sa inte mina föräldrar åt mig att det var töntigt att göra si eller så?" Kan jag undra ibland och förbanna dem i hemlighet.
Kanske är det för att deras distans till ungdomens töntighet har gjort att de inte längre är besvärade av den? Det som besvärar oss allra mest är kanske det som ligger oss allra närmast.
Nu ska jag åka och bada vilket ni kanske får en skymt av på min misslyckat konstnärliga men stolta instagram! Alotlikelova heter jag där.
Ha det gött
Ett långt inlägg om saker jag gjort
Jag har haft mycket att projicera och tänka på och fatta och ta in de senaste dagarna. Hela skolan är över och jag har varit konstant trött och ledsen i ett år, det känns som att ta sig upp ur sängen efter att ha varit sjuk och liksom prova på alla saker igen, orka promenera utan hjärtklappning, hinna träffa alla jag bryr mig om, vilja lära mig saker. Det är en sådan otrolig lyx att få kolla på två filmer samma dag, ta en kaffe på uteservering, ta ett bad utan att ha någonstans att stressa till.
Ätit god middag (den var mycket godare än den ser ut!!!), druckit rosé och kollat en dokumentär om porrindustrin (i'll get back to you about that)
Mina föräldrar ringde mig tidigt på midsommaraftonsmorgonen och innan tio var vi och plaska i vattnet och regnet. HÄR ÄR MITT BÄSTA TIPS: Jag fångade hela det här läsårets stress, ångest och ängslighet i ett andetag och andades ut det i vattnet. Nu är det borta! Och så fort jag nojjar över nåt eller börjar oroa mig för nåt påminner jag mig om att den där oron har jag andats ut och behöver aldrig mer oroa mig över. Nu börjar det nya livet!
Sen åt vi midsommarlunch och midsommarfika. Det regnade utanför fönstret och jag rullade köttbullar.
Senare lagade jag, Nike, Elina och André god middag och firade midsommar ihop
I midsommarkrans
Och hade det gött
Och käka världsagod maräng och glasstårta och spela kort och hade det helt fantastiskt
Dan efter gjorde vi kladdkaka
Träffa Nina, pratade om framtiden och käka mozzarella salami och päronsallad
Jag har mått så mycket sämre än jag orkat känna. Jag har gjort en hel den roliga saker under tvåan och hela tiden omringats av människor jag verkligen tycker om, men jag har mått så himla mycket piss till och från, varit så jävla trött och på så sätt framkallat så mycket ångest. När brytpunkten kommer, i det här fallet skolavslutning, är det svårt att glädjas direkt. Det är så mycket som ska ut ur kroppen, det är så svårt att hinna landa i att stressen är över och livet är tillbaka. Typ som när Loreen vann Eurovision och banga hela festen och drack en cappuccino på rummet. Det är svårt att förstå att det går att vara glad och fri när ens liv bestått av stress och prestationsångest så länge.
Men nu känner jag att jag börjar landa. Till exempel genom otroligt bra saker jag gjort denna långhelg.
Ätit god middag (den var mycket godare än den ser ut!!!), druckit rosé och kollat en dokumentär om porrindustrin (i'll get back to you about that)
Mina föräldrar ringde mig tidigt på midsommaraftonsmorgonen och innan tio var vi och plaska i vattnet och regnet. HÄR ÄR MITT BÄSTA TIPS: Jag fångade hela det här läsårets stress, ångest och ängslighet i ett andetag och andades ut det i vattnet. Nu är det borta! Och så fort jag nojjar över nåt eller börjar oroa mig för nåt påminner jag mig om att den där oron har jag andats ut och behöver aldrig mer oroa mig över. Nu börjar det nya livet!
Sen åt vi midsommarlunch och midsommarfika. Det regnade utanför fönstret och jag rullade köttbullar.
Senare lagade jag, Nike, Elina och André god middag och firade midsommar ihop
I midsommarkrans
Och hade det gött
Och käka världsagod maräng och glasstårta och spela kort och hade det helt fantastiskt
Dan efter gjorde vi kladdkaka
Och dippelidoppade oss i poolen
Det var kallt
Som fan
Träffa Nina, pratade om framtiden och käka mozzarella salami och päronsallad
Har mycket att berätta om 1. Saker jag pratat om 2. Saker jag tänkt på
Men nu ska jag kolla på new girl med mamma o pappa
Om existensen och prestationen
Hej!
Jag har snart jobbat min första vecka i äldreomsorgen. Det är lite svårt, lite läskigt, men också jättekul. Tack vare att jag varit där nästan sju timmar om dagen så har sommaren hunnit ifatt mig och det känns fint.
Jag tror att mitt bekräftelsebehov, som inte har att göra med mitt utseende eller mig själv utan snarare min presentation, har sin grund i att jag är så jävla rädd för att göra fel! Det är grunden i allt jag GÖR (inte ÄR), att det finns en fruktansvärd skräck i att misslyckas och att någon ska bli arg. Jag har tänkt mycket på det här, varför det är så! Kanske beror det på dåligt självförtroende, men jag har faktiskt bra självförtroende i de allra flesta situationer. Kanske beror det på att jag som tjej som försökt för mycket alltid har blivit kritiserad, kanske beror det på att jag har haft så svårt att skilja på mig själv (existens) och det jag gör (prestation) att det TROTS ALLT har blivit en och samma sak. Jag vet inte. Men det är det jag behöver jobba mest med i mig själv.
Att komma ihåg att jag är inte det jag presterar! Bara för att jag gör något bra betyder det inte att jag kan tro att jag äger alla sammanhang, och för eller OM något skulle gå dåligt betyder det inte att jag är en dålig människa.
Klart slut
I tell you this is what you always dreamt of
Igår picknickade jag och André
För att sedan åka guidad tur kring Stockholm! Otroligt kul var det (framförallt eftersom det var gratis) och jag lärde mig så mycket ex. att Sverige är av Europas länder det FEMTE största! Och att reimersholme har vodkatunnor! Och att det fanns madammer som ägde Mälaren med sina båtar!
Sedan hamnade jag här! Med en drink i handen och hjärtat fullt av ALICE som fyllde 18!
Här kommer diverse snapchatbilder (tyvärr ingen på Alice heheh)
Jag tillbringade mest tid i poolen men också en del på dansgolvet, vid beerpongbordet och vid drink och snaskavdelningen. Vilken kväll! Det borde alltid vara en pool bredvid dansgolvet så en kan kasta sig ner i vattnet så fort svetten tränger fram=smart
Idag ska jag äta rester från min brorsas student och kolla på nya orange is the new black som helt seriöst inte är så bra???
Mår väldigt bra, allt känns skönt i kroppen
Inte ett enda jävla moln
Har hitills på sommarlovet:
Badat under det där trädet
Gått hem genom den här morgonen
Käkat frukost i solen
Och nu allra senast sippat mousserande på den här balkongen
Nu ska jag gå hem genom stan
Puss
Fråga sista på frågestunden xD så svara r jag snart!!!
Nu börjar livet!
Saker som är jävligt gött
1. Tvåan är över imorgon
2. Dvs sommarlov
3. Min brorsa tar studenten på torsdag vilket innebär fett med mat och skumpa hos mig=gött
4. Jag har fått tre veckor extra sommarjobb
5. Jag har bokat en vecka i Polen i sommar
6. Jag har redan blivit lite brun
Ni höööör ju! Tillvaron är riktigt god(gu va fult ångrar jag sa gött) och jag har längtar efter detta så mycket att det nu känns helt absurt när sommaren nu ligger framför mina fötter. Tiden ekar mot mig nu och det känns bisarrt och bäst på samma gång.
Imorn är det skolavslutning och jag lär ju fälla en och annan tår när mina älsklingar rusar ut för den där stentrappan och när jag fattar att det om bara ett år är JAG som vinkar adjö och gapar på flaket.
Ni kanske minns att jag pratade om för 8 (!) veckor sen att på skolavslutningen börjar livet! Sommaren, vuxenlivet, kändisskapet, studenten, LIVET I SIG SJÄLVT. Det känns helt fantastiskt faktiskt. Nu börjar det!!!
Ska skrubba benen och välja klänning nu xD
Puss
Ge mig din hunger
Jag är tillbaka! Jag har saknat mig själv! Jag har saknat lusten, orken, tiden, men jag hör den i skrattet igen, jag känner den i benen igen. Det är fint att vara tillbaka! Att vilja, orka, hinna! Det här har gjort min första pluggfria helg sen jullovet ungefär.
Jag, Jenny och Elina la oss i Bofils i fredags och somnade i gräset till en alex&sigge
Senare på kvällen mötte jag upp min O'C för att dela på en flarra vitt. Vi pratade om kärleken! Konsten! Killarna! Och jag släppte inte hennes hand på hela kvällen. SKÅL för henne och allt hon ger mig. Önskar alla i världen en vän som O'C men henne vill jag helst ha för mig själv.
Hamna hos den här kärleken! Vi var i hennes kattvaktarlägenhet och låtsades som att det var hennes egna. Längtar tills mina vänner, kanske allra mest Olga, skaffar egna lyor, kan verkligen se framför mig alla kvällar, alla morgnar, alla cigg i köksfönstrena. Själv känns det helt ofattbart att jag ska ha ett eget kök och en egen liten soffa och typ handla egen tvål! Men jag hoppas att det blir av ordentligt.
Vi drack kaffe, åt pad Thai, drack te och pratade om passionen. Något av det jag helst vill vara är passionerad, men det är lite skämmigt att vara det. Det är svårt att tycka om så mycket en orkar eller typ skratta jättehögt för det är alltid lite pinigt att vara den som tycker om mest eller skrattar åt nåt fånigt. Jag ska försöka tänka på det, hur härligt jag mår av att vara för mycket, även om det kanske är skämmigt i efterhand. Vi pratade om hur njutningen och passionen och glöden ofta förbises fast det egentligen kanske är ett grundläggande behov.
Jag, Jenny och Elina la oss i Bofils i fredags och somnade i gräset till en alex&sigge
Senare på kvällen mötte jag upp min O'C för att dela på en flarra vitt. Vi pratade om kärleken! Konsten! Killarna! Och jag släppte inte hennes hand på hela kvällen. SKÅL för henne och allt hon ger mig. Önskar alla i världen en vän som O'C men henne vill jag helst ha för mig själv.
Vi rumlade in mot tanto, palla blommor, tappa bort oss och sprang i förvirring mot musiken och kastade oss till slut in i festivalen! Det var nästan för mycket, en jävla festival! Allt gott i livet samlat tillsammans med en vinare i blodet, vi dansa oss så svettiga att vi ville bada men tappa bort oss nånstans på vägen och promenerade in mot vår del av söder igen.
Lördag! Jag o Elina lyxlunchade på fik och promenera till min favodel av söder. Satt i Ivar Lo och åt godis ur fina påsar, tänkte över hur bra vi har det tillsammans, mitt i sommaren och mitt i staden. Jag får aldrig nog av henne.
Somnade med blåmärken på benen och sommaren i huden.
Lördag! Jag o Elina lyxlunchade på fik och promenera till min favodel av söder. Satt i Ivar Lo och åt godis ur fina påsar, tänkte över hur bra vi har det tillsammans, mitt i sommaren och mitt i staden. Jag får aldrig nog av henne.
Hamna hos den här kärleken! Vi var i hennes kattvaktarlägenhet och låtsades som att det var hennes egna. Längtar tills mina vänner, kanske allra mest Olga, skaffar egna lyor, kan verkligen se framför mig alla kvällar, alla morgnar, alla cigg i köksfönstrena. Själv känns det helt ofattbart att jag ska ha ett eget kök och en egen liten soffa och typ handla egen tvål! Men jag hoppas att det blir av ordentligt.
Vi drack kaffe, åt pad Thai, drack te och pratade om passionen. Något av det jag helst vill vara är passionerad, men det är lite skämmigt att vara det. Det är svårt att tycka om så mycket en orkar eller typ skratta jättehögt för det är alltid lite pinigt att vara den som tycker om mest eller skrattar åt nåt fånigt. Jag ska försöka tänka på det, hur härligt jag mår av att vara för mycket, även om det kanske är skämmigt i efterhand. Vi pratade om hur njutningen och passionen och glöden ofta förbises fast det egentligen kanske är ett grundläggande behov.
Jag och André låg och pratade länge ,till äkta fågelkvitter(!!), innan vi somnade och det känns jobbigt och svårt att tänka att det där bara är hormoner, det känns som påhitt då liksom! Hursomhelst är mina hormoner alldeles asglada när jag är med honom och när jag somnar mellan hans armar.
En extra bra grej med att mina hormoner gillar André är att tio minuter från honom bor min bästis. Vi åt pizza, retades, skvallrade och redde ut tankar som bara kan redas ut av henne. Hon var på min kärlekslista i sexårs! Tolv år senare är det fortfarande hon som gäller.
Som ni märker har det varit en jävla mycket ÄLSKLINGAR den här helgen och det känns riktigt fint såklart. Ibland kan Jag tycka att tillvaron känns så svår och obegriplig men sen sitter jag där i solnedgången/i gräset/i köksfönstret/i famnen på honom/i busken för att tjuvröka och så kommer den till mig. Känslan av att det kanske inte är så jävla svårt och känslan av att det är ganska lättbegripligt ändå. Och då känns plötsligt all skit senaste tiden så himla liten i jämförelse med den kärleken.
Lyssnar på Björn Ranelids sommarprat nu och ska städa rummet.
Puss
Sommaren är kort men minnet av den regnar aldrig bort
Sommaren va. Den sticker i mig! Jag har funderat så mycket kring sommaren. Först trodde jag att det som gjorde så ont var att jag hade för höga förväntningar på den. Men även om sommaren är HELT PERFEKT och ALLT JAG KUNDE DRÖMMA OM så gör den ont!
Sen tänkte jag att det beror på att när det är sol, glatt, ljust och jag mår dåligt så blir det en sån himla kontrast! Det är mycket enklare att gräva in sig i sitt eget mörker när det matchar med det utanför fönstret. Men även när jag egentligen mår bra och är lycklig, så kan det ÄNDÅ knyta sig i magen.
Men nu tror jag ändå att jag har förstått vad det beror på. Det är egentligen kanske det allra tydligaste, det som vår mest uppskattade sommarlåt handlar om. Sommaren är kort! Den flyger förbi, ur min hand, och jag griper efter den med näven. Sommaren är kort och plötsligt är jag där igen, i klassrummet, i mörkret, i stressen. Det är som ett dysfunktionellt förhållande. Jag behöver sommaren för att överleva, jag mår egentligen aldrig så bra som når den håller om mig, och jag älskar den villkorslöst. Men den gör mig så illa, för den försvinner igen, varenda gång gör den det! Får mig att skratta, leva, känna huden pulsera och känna fötterna springa. Och sen försvinner den. Min hud minns fortfarande pulsen, mina fötter minns fortfarande asfalten under sulorna och skrattet hörs fortfarande i öronen. Men varje gång försvinner den. Och jag står där, snopen och med flagnande hud.
Jag älskar sommaren! Men den gör mig så illa. Som kärleken. Precis som kärleken! Vi blir ihop och gör slut om vartannat. Men varje gång fångar jag den och tänker "den här gången", "den här gången stannar den kanske kvar i mig".
