Ibland tar livet slut. Ibland reser sig inte min kropp ur sängen. "Nu skärper du dig" tänker jag. "Hur jävla svårt ska det vara" säger jag åt mig bestämt och spänner kroppen, gör mig beredd att lyfta fötterna, sätta mot den kalla parketten, resa mig upp och ta mig ut till köket. Men kroppen lyder inte, benen bär inte, armarna vägrar att släppa det krampaktiga taget om kudden. Jag minns så tydligt en gång när jag var typ fjorton och jag vakande en dag på sommarlovet och såg genom gardinerna att himlen var blå och att solen sken och jag fylldes med sådan obestridlig ångest. Jag minns att jag tänkte att om livet ska vara såhär, då är det inte för mig. Ibland är jag övertygad om det. Att livet, den här tillvaron, den är inte gjord för mig. Ibland vet jag det, att det här är inte är skapat för att jag ska vara i det. Narcissistiskt må tyckas men jag kan fyllas med sån sorg när jag påminns om att den där himlen fullständigt skiter i mig, att den här trottoaren klarar sig så bra utan mina fotsteg, att solen fortsätter lysa även om min hud inte värms av den. Jag känner döden krypa under huden då.

 

Jag vill skriva detta till dig som också känner såhär ibland. Jag vill skriva detta till mig själv som när jag känner så är övertygad om att den känslan inte kommer försvinna. Att jag är fast i den känslan. För det är nämligen inte sant.

 

För visst tar livet slut ibland. Men det börjar alltid om! Plötsligt är du på Under Bron och dansar i rött ljus och inser att du är utomhus! utan att frysa, Och plötsligt vaknar du i vita lakan och det är lov och den du älskar håller om dina armar. Och plötsligt sicksackar du mellan husen i Gamla Stan och värms av vårens första solnedgång helt fylld av champagne och kärlek till din bästis som blir nitton. Plötsligt ser du din fulla längd, din fulla potential, du ser staden som en möjlighet, inte en begränsning, du känner att den här konstruktionen visst passar dig. Plötsligt inser du att himlen behöver dig! Trottoaren kräver dina fotsteg! Solen vill forma just dina fräknar. Du känner livet krypandes under huden.

 

För mig är det svårt att veta vad som är sanningen. Vad som är värt mest. Vad som är verklighet och inbillning. Jag har en osund relation till livet. Men jag VET att det där onda och fula inte är hela livet. Och det får räcka ibland.

 

Några låtar som påminner mig om detta

 

Livet är underbart-Vit Päls

Två tungor-Nino Ramsby

Du ligger med andra nu-ÅR&DAR

Natt i en stad-Fred Åkerström

Hela Huset-Håkan H

Obladi Oblada-Beatles

 

 

-vill jag till Lissabon, Budapest, Barcelona, Gotland, skärgården, ja överallt där det kanske är sol och som är nära till havet. 

-tänker jag på kunskapen. Såg "Liv och Horace i Europa", där de åker genom Europa för att leta bildning, kultur och kunskap. Jag vill ha så mycket den, kunskapen!  Men jag blir ofta besviken på den och tycker att den krånglar, att den ibland värderas alldeles för högt, att den ger upphov till skev fördelning av makt, att vissa bestämmer vilken sorts kunskap som är viktigast och så vidare. Det finns ju en anledning till att vi har mer kunskap om manlig sexualitet, det finns en anledning till att vi får lära oss att räkna tal och böja verb men inte att prata om känslor eller psykisk hälsa. Det finns en anledning till att vi inte betraktar vänskap som riktiga kärleksrelationer. Samhället vill att vi ska bry oss mer om männen, att vi ska fokusera på produktivitet istället för känsla, att vi ska inbilla oss att det går att bestämma vilken kärlek som är störst. Därför vill jag ha all kunskap. För att kunna värdera den! Ifrågasatta den! Utmana den! Ge den vidare! Det är ett privilegie att få tag på kunskap i alla former och ens plikt i så fall att inte låta den definieras eller ägas av bara några. 

-längtar jag efter lovet! Att sova ordentligt och frulla länge och gå till Moderna och käka ute och sminka mig och dricka vin och va hemma och kolla Netflix 

-tipsar jag om "Making a murderer" som finns på Netflix!

-önskar jag att ni kommenterade inom kort vad ni skulle vilja se på den här gudsförgätna bloggen. 

-bifogar jag bild på min gata 

Tills då,

Ta hand om er 

Hej mina kärlekar

 

Har haft en toppenhelg som jag inte vill ska ta slut!!!! Och har en massa tankar och längtan och bilder som jag vill dela med mig av men just nu

såhär bakis, trött, pluggstressad, äcklig och seg

 

ville bara säga hej och kämpa på snart är det sommar / sportlov för oss som fortfarande går i skolan

då ska jag jobba :D och plugga :D

 

ae

 

puss

 

Bakfull och pank poserat i min badrumsspegel. Bakfull och pank pga firade födelsedag (inte min jag är inte helt dum i huvudet) igår och poserande pga jag är snyggast som bakfull samt skulle yoga samt ville lägga upp en instagram. Skönt att det inte var tvärtom asså att jag var bakfull för att kunna posera :D undermedvetet kanske 



Druckit kaffe med utsikt med Dogge och ni får tre bilder i olika ljus för vi satt där från förmiddag till eftermiddag till kväll. Inte träffat honom på huuur länge som helst men han är nu till och med en av mina äldsta vänner och kärlekar. Vet ni att min och Douglas relation började för vi var kära?? Så var det i alla fall och nu sitter han här sex år senare i tre olika sorters ljus och kedjeröker. Ja, oavsett hur dum i huvudet kärleken är ibland så lyckas den ibland och det får en väl ge den. 
Tagit reda på att min psykologiska ålder är 21! Ska visa upp den här för vakterna på trädgården xD skoja behöver inte har kontakter xD när ska jag växa upp xD ärligt längtar tills det går att mäta psykologisk ålder på annat sätt än genom Facebooktest. Så en slipper förbannas med en jävla barndom exempelvis!! 

Tycker jag gör FINE i livet just nu, jag gör så gott jag kan! Knatar på! Men ändå är det tydligen en massa grejer jag glömmer att fixa och en massa roliga grejer som krockar och en massa plugg som ska pluggas. Efterlyser attraktionslagen! 

Men låt oss inte fokusera på det där. Det finns nämligen en del härligt som är mitt liv också typ;

Nu har jag pluggat till bristningsgränsen så ska sussa nu

Love you all

Den här bloggen asså..ibland spyr jag bara ut mitt blaj här, bubblar och babblar och skriver en massa grejer som känns som skit och saker som ingen bryr sig om

Och vet ni

Så får det vara! Jag blir så fucking glad när ni kommenterar fina och viktiga grejer, det kan verkligen göra så mycket. Men det måste inte va så! Den här bloggen får va ibland också, bara vila här på sin plattform där jag sparar tankar och minnen. 

Det känns som att jag för första gången på rätt länge är LUGN. Obaldioblada life goes on och jag hänger med, håller fast mig i kanten, alltid på väg att ramla ner. Och så ibland stillas det och jag hinner krypa upp på taket och kika på utsikten och pusta ut ett tag. 

På sistonde har jag konsumerat det bästa jag vet nämligen: kultur! Och jag tänkte att ni skulle få en update om vad jag sett, läst och hört. Låter kul va! Nu kör vi 

(Jag kommer att skriva alla titlar i kursiv stil ja) 

En film om  Katarian Taikon som kämpade för romers rättigheter mot pissiga strukturer och pissiga män och pissiga samhället som ju är än idag!! Inspirerande, otroligt viktig, och en bra påminnelse om att aldrig ge upp alternativt ge sig in i kampen. Tipsar ALLA om att se denna NU

Finns på SVT PLAY

Läser jag nu. Jag tröttnar aldrig på dem, och så är det. (Det här påminner mig om ett inlägg jag vill skriva om killar i kulturen) (mer om det senare) Den här boken handlar om just tiden och barndomen alltså de två ämnena som jag tänker på mest! Och jag tycker om den, för den är alltid på gränsen till vemod men samtidigt så känner jag till så mycket om dem att jag nästan bara läser en bekants blogg typ, så det blir aldrig tungt. Gillar! Men kan inte avgöra om den passar fans eller icke fans bäst.

Finns på typ bokaffärer men kostar typ orimliga 300 kronor tyvärr 

Den här serien har tagit över mitt och mammas liv senaste två veckorna. Jag har gått från "den här serien är rätt spännande" till "jag vill aldrig att den ska ta slut men kan inte sluta titta" "jag hatar den här serien så mycket och jag ångrar att jag började kolla" "det här är den absolut finaste skildringen av en människas relationer jag har sett" "wow jag är allvarligt kär i Joel Kinnaman" "wow mamma är ännu mer allvarligt kär i Joel Kinnaman" 

Slutsats: SE DEN! Om du gillar kriminaldraman, skildringar av vänskap, ett regnigt Amerika, en fantastisk huvudrollsinnehaverska, en söt Joel Kinnaman eller typ tycker om allt som är bra med livet 

Se den inte om du har bestämt dig för att sluta röka eller dricka kaffe då ungefär 75% av serien går ut på att karaktärerna tar sig en rykande kopp kaffe och en riktigt go cigg i duggregn

Finns på Netflix

Jag känner ändå att jag inte klargjort tillräckligt hur bra den här podden är. Det är fantastiskt att höra två smarta och roliga personer ge dig nya synvinklar på allt från BOYS till Lars Norén och få feministisk boost en gång varann vecka. Rakt in i öronen kommer all den där kunskapen! Och gör mig så lycklig 

Lyssna nu och varannan fredag tills livet tar slut alt. de dör eller lägger ner podden (vilket förhoppningsvis sker samtidigt om ungefär 90 år)

Finns där podcasts finns :-p (inte oteknisk bara raljerar över hur teknisk jag är) 

På tal om kultur DJ:ar jag på ACE på lördag!! Kom om ni vill

Tills vidare, all my love och nedan följer veckans bästa bilder i kronologisk ordning 

Puss

Bara för en natt bestämde jag att jag ville ha dig. Bara för en natt kan jag väl få ha dig! Och det fick jag. Den natten blev en till. Och en till. Och en till! Den blev tusen morgnar och den blev nästan lika många bakfyllor. Den blev tusen viskningar i natten om löften och stora ord och sanningar. Den blev tusen fumliga kyssar, den blev tusen nya tankar. 

Den enda natten jag begärde blev tusen dagar som gick av att kolla gamla serier, den blev tusen pinsamma försök till för mycket, den blev tusen tårar. Jag paxade en natt och blev paxad tusen gånger om. Den natten blev tusen bråk, tusen osagda ord, tusen gånger som ryggarna vänt sig mot varann. Tusen kuddar som du bygger som en mur mot mig, tusen kalla fötter mot din mage, tusen trötta anklagelser. 

Den blev tusen märken av dina läppar i min nacke, tusen andetag i mitt öra, tusen droppar av din svett. Jag ville ha dig en natt och plötsligt ville du ha mig tusen nätter till. Så det blev tusen nya vanor, tusen gånger jag visat dig mitt mörker, tusen gånger som jag skrikit åt dig att jag ser att du tittar på mig annorlunda.

Inte visste jag att en natt kunde sätta tusen spår! Men det kan den. Den blev tusen påminnelser om att vara värd nåt, tusen beslut om att lämna, tusen beslut om att stanna kvar. Inte visste jag att en enda natt kunde få mig att älska dig tusenfalt, inte visste jag att en enda natt kunde lära mig alla tusen sätt din panna kan rynka sig på. Men det kunde den. En enda natt som blev värdefull tusen gånger om. 

Hej!

 

Jag är sjuk som sagt. Jag har som tur är inte så mycket FOMO men just ikväll är det tråkigt att vara sjuk då jag skulle vilja säga Grattis! Hejdå! Jag kommer sakna dig! Jag har saknat dig! 

 

Jag har burit på nån stress senaste typ halvåret i mitt liv, jag får såna perioder ibland, hela tiden hittat nånting att hänga upp min ångest på och fyllt en hel garderob med ängslighet. Därför var det så skönt att vakna igår av SOLEN i ansiktet, som lös in på mitt ansikte och sen gråta tills tårarna tog slut med mamma som höll om och hanterade och sorterade mina tankar. Det är så sköööönt att vara bästis med en vuxen människa som kan påminna en om sanningar. Om hur livet börjar om och tar slut så många gånger och om hur lätt det är att blanda ihop sig själv med andra, hur lätt det är att nån blandar ihop sin sanning med din, men det gör inte din sanning mindre sann. Om andra klyschor xD och om sommaren som är på väg. 

 

På tal om sommaren...............

Här kommer en påminnelse till

 

För en vecka sen fyllde mamma, som jag älskar mest på hela jorden, år och vi käka lite pizza och drack lite bubbel och hade det fint

Och i måndags drack jag cider och spelade biljard och hade det så kul med älskade de här som åker till Asien!! :(( Förutom André som jag måste stå ut eld ett tag till 

I tisdags var jag som bekant bakis på Mårds 

Igår käkade jag goda mackor till Mellis och sjukförklarades sen med feber och hosta

Jag går på tre receptbelagda kortisonsalvor at the moment så det är egentligen inte så konstigt att jag är sjuk, och har levt rätt dåligt på sistone, men blir ALLTID sjuk den här perioden och precis vid min födelsedag! Så jävla sjukt xD ändå

Nina och mina globbare kommer hem från Indien idag och det känns ju så gött att det inte är klokt 

Puss och kram 

Bakfull på café innan skolan har börjat. Snart är kaffet, jackan, snöfallet utbytt. Utbytt mot en dubbel espresso, solglasögon på huvudet och baddräkt nedstoppade i shorts, sol som nästan står i zenit. Allt är väl och har det bra. och jag längtar ihjäl mig efter: (ej i inbördesordning)

 

1. Sommaren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Havet, skogen, mousserande på siwarnas balkong, saltet i håret, fräknarna på Andrés armar, gruset under sulorna och solen i lakanen

 

 

2. Studenten! Är knappt sentimental just nu vill bara slänga på mig världens finaste klänning och käka chokladdoppade jordgubbar

3. Tiden 

4. Nina som kommer hem i veckan <3 

 

5. Håkan på Ullevi