pratade med Olga idag om varför vi alla är deppiga, sura och livrädda för att vara töntiga 

 

såhär är vi 

 

"jag vill inte jobba med det där blä blä nu måste jag tycka så synd om mig själv för att jag måste gå upp tidigt på  morgonen och typ utföra en jobbig syssla"

och typ

"jag vill också bli berömd och lycklig blä blä nu kommer jag inte att umgås med någon eller göra något som kan vara dåligt för mitt varumärke även om det innebär att jag aldrig mer kan skriva en ballad om olycklig kärlek eller ligga med nån som är lite ful"

och typ

"jag orkar inte göra nånting som inte gynnar mig blä blä däremot kommer jag ägna mig åt en ytlig politisk kamp och lägga jättemycket tid på att tycka synd om mig själv och tycka att alla som orkar göra nånting är värdelösa töntar som förtjänar att dö"

 

varför??? blev vi den borgerliga generationen???? meningen är väl att vi ska bryta oss loss från våra borgerliga familjer, bedriva uppror, dricka billig öl, spela dålig musik, knega på och hoppa mellan jobb och jobb för att man medsvept i den revolutionära kraften råkat skälla ut sin chef för att kapitalisera på panka ungdomar!! Ha typ fula kläder, skriva dikter till varandra och inte bli arg på nån för att man hånglat med samma person eftersom man inte behöver applicera ägande på exakt alla delar av sitt liv!!

Hur blev vi ungdomarna som äter på Urban Deli istället för typ ett kooperativt ägt soppkök??????? Jag åt alltså på UD igår och var helt lycklig och typ instagramade det liksom jag trodde grejen var att jag skulle känna skam?? 

Hur blev vi ungdomarna som trots allt jävla snack om att "se igenom allting" blev dom som skedade etablissemanget?? 

Hur blev vi totalt ointresserade av typ kreativt skapande, resursfördelning, och att stötta varandra av den anledningen att vi alla är unga och helt blåsta??? 

 

usch jag blir så trött på mig själv och vår slöa småborgerliga sunkiga generation, jag vill banka min skalle i väggen men först ska jag äta lite chevré och tycka jättesynd om mig som måste ingå i den här keffa generationen 

 

att ha för kul är both a blessing and a curse

 

jag stannar upp i sakerna vi gör,

 

när jag och Sebs röker genom fönstret i mitt rum fast jag är alldeles för rädd för att brandlarmet ska gå

 

när vi står på scen och jag är inte nervös och jag påminns om att jag bara är feg och så förbannar jag mig själv för det en liten stund

 

när vi bygger en scen i caféferian en lördagkväll och tvingar upp banden och vi dansar, och jag har tappat bort min mobil och kan inte hålla koll på klockan men jag tror det är flera timmar som vi dansar där, jag är svag i benen när vi går därifrån i alla fall

 

när jag springer genom skogen och det fortfarande är ljust men solen håller på att gå ner och färgar alla träden orange och jag orkar springa hela sträckan bara på grund av det ljuset. Olga brukar prata med mig om vikten av skönhet, hur den är livsnödvändig, hur den är ett krav om man någongång ska närma sig att bli en "lycklig person"

 

när vi sitter i blblioteket från ljust till mörkt bara för att man hittar nåt att gå på, ett infall som man kanske kan skriva nåt om, och när man reser sig för att gå till middan är man snurrig och vi räknar tillbaka, att vi inte ätit nåt sen frukost, att jag inte ens ställt mig upp på så många timmar, att hamna i det

 

när vi bastar i flera timmar, bleker håret med elinas systers knep fortfarande, jag sprider det vidare, visst är det nåt härligt med det?? 

 

när elina ringer mig mitt i natten, på andra sidan havet och är borttappad i regnet

 

när jag ligger så nära dödsbakfyllan man kan komma i soffan i vardagsrummet och sover bort en hel dag och när jag vaknar har Nora lagat middag åt mig 

 

jag stannar upp då, i de sakerna vi gör och jag provoceras av att de är över, varje gång man varit med om dem, har de precis tagit slut!! Men jag tycker också att det är så skönt, så vansinnigt skönt!! Att de händer överhuvudtaget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni vet hur det är med sånt-att natten gör en lika dum som en fylla ibland? Att man skriver sånt man aldrig skulle skrivit om det var dag? Natten har en märklig makt på så sätt

I alla fall så skrev jag såhär 

"Det blev min ungdom. En halvkul fylla, spruckna läppar och en kall röv mot plankorna vid slussen. Det fick jag! Kanske kommer jag minnas min ungdom som gräset under fötterna i en älskares trädgård men det är stor jävla risk att det blir en billig cigg på väg hem från en fest med snodd sprit jag kommer minnas den med."

Fan vad man kan tänka bra när man mår dåligt! En del menar att det är en konstnärsmyt, men Gud vad jag kan tänka bra under sorg. Ångest och leda är en annan femma, det är bara okreativa tillstånd man måste försöka ta sig ur med omedelbar verkan. 

(Också, kul att jag använde ordet röv? Första och sista gången) 

Jag känner i alla fall angående detta:

Begrav mig under gruset om det är så jag minns min ungdom

som alltid...kommer jag dela med mig av mina nyårslöften till er mina älskade bloggvänner..ni är så vänliga som läser denna blogg utan att göra mig till offentligt åtlöje..JAG SKOJA jag fattar att man måste vara en offentlig person för att kunnas göras till åtlöje offentligt...folk tycker säkert att det är jättelarvigt att man tex länkar sin blogg om man tycker den är pinsam..men det är faktiskt jättebra övning om man tex pluggar på en linje där man ska lämna ifrån sig sina texter jämnt och ständigt..hursomhelst

 

2017s nyårslöften var:

Satsa

Kasta

Åka

Lattja

Aska

 

och jag tycker verkligen att dom funkade jättebra! jag följde dom verkligen, satsade på jättemycket, kastade väldigt mycket, åkte från stan, lattjade sönder, började om på nytt.

 

Nu till årets! Jag har inget kul ord som förra året tyvärr utan en trevlig punktlista precis som i förra inlägget :) oxå det är kanske mer av olika motton? men det tycker jag helt ärligt känns mycket bättre 

 

• man är ung och det är inte så mycket mer med det
• fira allt
• give yourself a break
• sluta vara så djävulskt slö
• försök bidra till ngn reell politisk förändring
• dö hellre än att älta
• snusk, fusk och lust
• aldrig sluta skriva även om det mesta blir skit
• reflektera över tillvaron så man inte glömmer bort att kolla på allt som händer
• inte bry sig om idioter utan bara dom man älskar och dom ska man bry sig jättemycket om
• och sen bara behålla det mesta från 2017, att vara modig, ha jättekul, vara med mina vänner, prova allt, värdera kärlek och konst och rättvisa högst, dansa och supa.

 

 

 

 

det här är antagligen inte ett jättekul inlägg att läsa men jag vill skriva det så jag kan gå tillbaka typ nästa år och läsa!! oxå varför ska jag förklara mig läs inte om du inte bryr dig

 

 

jag sammanfattade 2017 i min dagbok häromnatten! jag kom fram till ungefär:

 

2017 har varit det aaaabsolut mest omtumlande året och det bästa hitills i mitt liv haha sorry alla som hatat detta år men för mig har det verkligen stundtals varit kukbra

det låter absurt kanske att så tvärsäkert kunna fastslå en sådan sak, men jag kan lksom inte jämföra mig själv idag med vad jag var för ett år sen eller någonsin innan, och det måste väl ändå betyda något!!

alltså en del grejer har verkligen varit såååååå sorgliga det här året men det är ju så med sorg (till skillnad från typ deppression): en känsla som ska bevaras till varje pris!! Även om man, när man är mitt i den, mår som ett as.

 

här är sånt jag tänkt på/fattat/kommit fram till 2017 

 

• man får ta dumma beslut, göra dåliga saker, såra folk och ändå vara en person som förtjänar respekt (förstår ni att det tagit tjugo fucking år för mig att på allvar acceptera detta angående mig själv?? inte undra på att man varit så jävla spattig hela livet)
• man måste inte ta allt på så stort allvar. jag är 100% för att lyssna typ till sin magkänsla, men ibland är det verkligen väldigt skönt att komma ihåg att det bor spöken i ens hjärna och mage och att om några dagar eller månader kommer den här känslan vara utbytt mot något annat. Allt som händer i ens liv när man är tjugo år är inte på liv och död. 
• man har sina egna fötter och dom bär en bättre än man nånsin kan fatta. kroppen är jätteduktig på att inbilla en att man inte klarar EN ENDA DAG TILL! men man måste lita på sina fötter. 
• man får inte vara feg. Det är faktiskt det värsta man kan göra mot sig själv!! att inte göra saker för att det kan gå åt helv..jag har upptäckt att både dom saker som gick åt helvete detta år och som inte gjorde det var värt det...och jag skulle aldrg fakking förlåtit mig själv om jag inte vågat hehe
• omfamna dina kriser. Utan dom har man mycket, mycket lite och blir en mycket ointressant person. Att ha några problem kan ibland göra en mycket gott. 
• det är jättekul att ha kul. Jag har haft...såååå jävla kul detta år. Tänkt väldigt mycket på mig själv..vilket kanske inte var jätteschysst men väldigt nödvändigt för mig, det var som att jag tog igen ett par år. Druckit alldeles för mycket alkohol...vilket ju inte är bra som bekant...men det var feett kul..umgåtts väldigt mycket med mina bästisar...vilket är som att simma i en pool av champagne typ...gjort bort mig på fyllan..kommit på att det inte gör så mycket...slutat bry mig ännu mer om vad folk tycker om mig..på gott och ont hehe...inte respekterat killar så mycket...man ska respektera all människor tycker jag...men ibland får man driva med dom...vilket leder mig till nästa punkt
• man måste inte vara en moraliskt korrekt person med typ "en sund inställning". Kanske är jag en självisk, jobbig, narcissistisk person. Men jag har liksom aldrig påstått att jag skulle vara något annat??? och då kan man ju jobba på det någongång! men det här året har jag behövt jobba på lite andra inre processer!
• det ryms hundra liv i ett och samma. Vilket väl egentligen är typ en sammanfattning av allt detta. Jag och linan satt på ett café i juni och kom fram till att om någon i typ januari hade berättat för oss allt som vi skulle vara med om det halvåret hade vi liksom aldrig, aldrig kunnat tro det. Tiden rymmer saker man aldrig kan gissa sig till. a blessing and a curse