lägesuppdatering am i right
Hej på er!!
atm sitter jag på waynes och tar mig igenom en studie av 70,80,90talets utveckling av politiska jämställdhetsutveckling med en latte och pepparotsbagel.
Mitt vardagsliv i timmar ser ut såhär
ca 06: jag går upp, fryser och dricker ett stort glas ingefära,citron och honungsvatten. Jag drar på mig det enda min kropp klarar av så tidigt på morgonen typ ett par jazzbrallor eller ett par väldigt urtvättatde jeans o nån stor t-shirt. Sätter mig på bussen med en pod och en kaffe och förbannar tillvaron
ca 07.30 kommer jag till jobbet och första ungen kryper upp i mitt knä och plötslgt är det där förbannandet av tillvaron som bortblåst
ca 16.30 kramar jag sista ungen hejdå efter att ha brett deras mackor, snytit deras näsor, svept bort deras luggar ur pannorna när de böjer sig fram för att studera tolv likadana ekollon, väckt dem efter vilan och hållt dem när de saknat mamma eller pappa. Äntligen känns det fett bra och bekvämt på jobbet och jag blir så rörd varje gång jag märker att de lyssnar, frågar, utvecklas, skrattar, smyger in sin hand i min på promenaden.
16.30-21.30: antingen tar jag mitt pick o pack till universitetet och försöker "insupa kunskap" alternativt snusa mig igenom gruppmoment beroende på dagligt humör, eller så pluggar jag med hjälp av fjorton clementiner, eller så tar jag en polare och dricker kaffe eller äter middag utan pengaånest och babblar mig igenom kvällen
21.30 tar jag mig an min kvällsrutin av att tandtråda mellan alla mina tänder, noga massera bort mina minkrester, och borsta håret nedifrån och upp. sen sätter jag på mig mina sovtofflor och kopplar in en pod och somnar.
Jag trivs VÄLDIGT bra med min tillvaro förutom när klockan ringer på morgonen och jag undrar vad jag ska göra av livet, eller när jag egentligen på kvällen vill se tolv avsnitt modern family med mamma men somnar snabbt pga mina kvällar blir så korta av tidiga morgnar. Min jobbångest är typ också borta nu?? känns UNDERBART! Har haft ångest över att detta e mitt liv-att sälja min tid till ingen belöning typ! men nu börjar jag inse att jag ska göra tusen gerejer först och att med en riktigt kul sysselsättning ska nog även det kännas OK
Det var der, nu ska jag vidare till uni!! puss o kram mian hjärtan
En fragmentartad ungdom
Har ni tänkt på hur otrooligt fragmentartad ens liv är?? Liksom, fjorton år då hände detta och detta och detta och jag var kär i honom och börja gymnasiet då var det såhär och lite såhär och jag var kär i den där killen-OCH EGENTLIGEN ett helt liv som jag minns i fragment! Känns så ovärt, ett helt liv som inte ens finns kvar i en ordentligt längre!
Hursomhelst, nu ska jag ut och "jobba" som en "DJ" med Elina här är lite bilder från just nu eftersom jag har photo booth igen! Vilket liv! Känner mig tyngd av något, antagligen att jag inte gjort något som jag borde ha gjort på typ en vecka men suuuue me
på återseende
It might be over soon
under året har jag skrivit så många korta texter från olika klubbtoaletter att jag skulle kunna skriva en bok. Jag hade tänkt ge er ett utdrag men det kändes lite för privat xD joke det var för svårt att leta upp alla snälla ni känner väl mig jag tror inte på konceptet privat
poängen var i alla fall att ungefär alla de där texterna såg likadana ut typ "jag sitter på en toalett e lite full allt e skit jag vill åka hem" och vid varje tillfälle verkade det så svårt för mig att ta mig hem?? att bah tjo vet ni vad den här kvällen SUGER och ta mitt pick o pack o dra? det känns inte som att det är meningen att saker o ting ska vara så svåra vid artonårsålder
benjamin sa en gång till mig "ingen bryr sig om du inte kommer till festen", vilket ju kan, och antagligen skulle, tolkas som rätt taskigt, men det var seriöst typ det snällaste nån sagt till mig på länge, liksom ingen bryyyyr sig, du är inte så viktig, det spelar ingen roll om du är trött eller gör fel eller inte orkar bry dig, för så viktigt är inte det du gör. Det var skönt att höra. Det handlar inte om FOMO, för jag har inte det. Jag är inte rädd för att missa grejer så, det är en läggningsfråga kanske, men eftersom jag tror på ödet så tror jag att det som ska hända mig kommer hända oavsett om jag går på festen eller inte, eller så är jag bara så självupptagen att jag inte tror på att något kul kommer hända om jag inte är där :)
Hursomhelst, så var jag liksom fast i mitt koncept, som att någon placerade mitt liv på mig och jag var tvungen att göra precis som det stod i regelmentet, eller att jag var för trött för att orka tänka ut något annat. Så har jag känt lite med mitt liv, och därför känns det som en befrielse, det här med att utforma ett eget liv på ålderns höst xD
kanske ska skaffa mig ett hus uppåt landet som jag kan renovera på helgerna helt själv, odla mynta och lavendel och ro ut på havet när det skymmer. Föreslog till OC att vi skulle äta brunch regelbundet varje vecka precis som i sex and the city men hon ironiserade över att jag aldrig hade tid över vilket jag tycker är orättvist, nu när tiden och jag äntligen spelar på samma våglängd.
Hursomhelst, jag hoppas att jag inte fastnar på några klubbtoaletter i år so to speak, alltså jag hoppas att jag inte fastnar i ett liv som jag inte vill ha.
fyfan vad detta var bra att flytta sängen!! tips är att inte fastna i ett sovställe utan att byta lite då o då. Själv har jag ju haft sängen vid väggen av gammal vana, som att det var enda stället som det gick att ha en säng?? så dumt så det inte är klokt
jag kan inte sluta skriv ödesmättade inlägg om ett ganska tomt liv-här är min sommar
Såhär med lite perspektiv på det hela är det lättare att uttala sig om exempelvis studenten. Är det konstigt att säga att min mest närvarande känsla var ilska? Jag kände mig så jävla fucking arg över att ni tog min oskuld, min tid och mina förhoppnigar. Arg över att det var över; var skulle all min leda ta vägen? Vad skulle mitt liv vara om det inte var hos er? Skulle det nånsin kännas likadant? Arg över att jag kände så lite, att champganen inte gjorde mig full, att tårarna ni grät inte rörde mig i ryggen, att klackarna inte lät tillräckligt hårt när de flög över stentrappan. Arg över att jag kanske aldrig skulle få komma tillbaka till nåt sånthär igen, att de här tre åren blev och var och nu förbi. Jag blir aldrig arg nästan, för jag tror inte på den känslan typ. Jag är aldrig arg, jag är besviken, ledsen, trött osv ARG är liksom bara slarvigt uttryckt för att en annan obehaglig känsla. Så jag var inte arg på studenten, jag var trött, ledsen, glad, lättad och full. Jag skulle göra mycket för att få vara med om den igen, mest för att det bästa fotfarande låg orört framför mig-nämligen sommaren.
Förra sommaren mådde jag rätt kasst nu när jag tänker efter, som sagt vad gör inte perspektiv med tillvaron, och jag var rädd att sommaren skulle vara betingad från och med då, att den inte skulle hitta tillbaka till mig. Men denna sommar har varit bäääst jag orkar inte rikigt berätta igen, ni vet ju, i vintras mådde jag piss och sen kom sommaren och ryckte upp mig, tappade upp ett bad åt mig, hällde upp ett glas vin åt mig och visakde i mitt öra att livet inte var förbi och att jag var värd bättre. Och idag har jag köpt en dator. Och här kommer en miljard bilder och antagligen rätt mycket känslomässigt problematisk text med mycket slarvfel. Läs och njut eller skit it o tjut.
Efter studenten tillbringade jag några dar i stan och på andres land och sen firade jag midsommar hos ville, men det där har ni redan sett ju! Det ägde hursomhelst och i bilen på väg hem bokade jag och OC biljetter till Berlin. Väl där;
Hamnade vi i världens finaste lägenhet och drack vin på balkongen tills vi blev strikt tillsagda och utskällda av damens tonläge att döma vill säga, för vi förstod ju inte ett piss såklart.
Efter en morgon hade vi en rutin. Vi gick till kiosken på hörnet och köpte rullto
bak, sen promenerade vi ett kvarter till Katies och beställde in en laxbagel och cappucino åt OC och en avokadomacka och latte åt mig. Sen satt vi och skvallrade på deras uteservering, flörtade med snygga berlinare och skrev upp ett schema för dagen i min lilla röda anteckninsbok.
Och på dagarna strosade vi mycket. Vi fick besök av bästa Benis, vi fikade, shoppade, såg muren och monumentet och la oss sedan på en filt i Tiegergarten (eller vad det kan tänkas heta men den där stora parken) och somnade, vi åt god kebab, strökollade loppisar och drack ganska mycket vin på vår balkong. Jag vet inte om det var på grund av att OC varit där så mycket innan, att vi dras till livets goda eller om Berlin är så för alla, men tack vare den lille slumpen (eller ödet egentligen men vågade inte säga till Matilda hon vägrar tro på sånt) hamnade vi på de finaste platserna med det roligaste roliga, den kallaste ölen och den vackraste utsikten.
Här exempelvis när vi den varmaste dagen begav oss ner mot kanalen för tillfällig svalka och hittade en pool i självaste kanalen där vi "imponerade" på badvakten med vattenmoves och sörplade öl.
Eller här, när vi efter många om och men och kanske till och med lite dålig stämning? Minns att det var mycket motgångar i alla fall under kanske en halvtimmes tid, men det kan ha varit att jag åt anka i en vårrulle och mådde lite illa, men efter att ha irrat runt i ett köpcentrum (typikst berlin xD), kom vi till ett garage där vi fäljde en trappa upp och hamnade sedan här:
!!!! En takterass med kall öl, den vackraste utsikten en människa kan tänkas vilja uppleva och vetskapen om att om några timmar kommer vi att se ut såhär
och vara på väg hem från en utekväll då vi utklassat tre dansgolv i tretton olika dansstilar och halsat fyra iter vatten i väntan på spårvagnen hem.
Sammanfattningsvis, vi hade en vecka då vi unnade oss de dyraste drinkarna, finaste vintageklänningarna, godaste tapaserna och den svåraste dansen. Berlin var så jääävla underbart, men egentligen är det svårt att säga om det var Berlin som var så underbart eller om mina känslor för staden påverkades starkt av att jag fick ha de klokaste samtalen, finaste stunderna, ärligaste diskussionerna, varmaste skratten med min OC som höll mitt hår när jag placebospydde utanför Matrix och min hand när jag var rädd för att få en blodpropp på planet.
Res till Berlin, men framförallt res dit med henne
När jag kom hem efter Berlinresan hade jag exakt en vecka i Stockholm innan jag skulle till Skåne med familjen. Den veckan såg ut såhär ungefär varje dsg:
1. Vaknade upp bakfull vid elva
2. Gjorde god frukost plus nudlar och la mig i soffan och såg på oc (serien alltså inte Matilda)
3. Fram tills klockan ett då jag ringde en kompis och drack kaffe i solen
4. Gick hem och åt god middag och drack vin på gården
5. Gick ut och drack gin och tonic och dansade och letade mig hem full och svettig vid fyratiden
Kanske låter lite ensidigt? Men det var banne mig det godaste livet jag levt
Här en trevlig stund i ivar lo med fjonken
Och här är en bild när jag är på väg hem från en av de kanske bästa utekvällen i mitt liv? Då sk ani också ta med i beräkningarna att jag varit riksnervös för mitt gig och mensade ner mina byxor, men TROTS det så hade jag det så fruktansvärt bra. Jag grillade, badade och drack moijitos hos Nike, sen spelade jag på Strand med Axel, sen dansade jag med mina tjejer och sen tog vi med oss halva klubben till Tanto för att bada in morgonen. Det var ta mig fan det finaste jag gjort
Sen åkte jag till skåne på roadtrip med mamma o pappa. Jag åt gott, sov gott, mådde gott, lyssnade på musik tre timmar om dagen, badade i sveriges finaste saltvatten, promenerade mellan vallmofält och drack latte på ett cafe där Suzy tydligen jobbade. Det ar sååå mysigt och jag längtar efter en sån dag nu, vakna upp och käka lyxig frukost, koppla in lurarrna och köra genom gula landskap, bada och säga till så fort jag blev hungrig. Käka färska räkor och få skoja och prata med mamma och pappa utan avbrott.
Tillbaka i Stockholm City och jag levde i samma goa tillvaro med nudlar till eftermiddagen då jag carpade sol och sen dans och öl. Jag åkte till Ocs land, jag skrev ju om den där helt underbara tältupplevelsen viisst? Om solnedgång, brasa, klippbad och gasolkök.
Och sen åkte jag till Göteborg med världens finaste syskon wallenberg och axel. Vi var på liseberg, åt lyxmiddagar, drack oooorimliga mängder dyr alkohol verkligen, minglade sönder, dansade, såg såå mycket bra musik, var på dagsfester, spelade UNO och drack mimosas varje frukost. Det var så fucking mysigt och kul.
Sen hem till Stockholm! Jobbade på kulturfestivalen dagen efetr och sen bara rullade det igång! Med sommaren i ryggen känner jag:
1. Fan vad det kan bli mycket bra av all skit
2. Jag klarar mig igenom vaaaaadsomhelt! Ja gud vad jag känner mig modig och stark
3. Det kommer bli sååååå svårt att lämna Stckholm men jag tror till och med jag klarar det
4. Jag har blivit såååå mycket bättre på att hantera min ångest, den når mig inte alls lika ycket nuförtiden!! Vilket nog är ett bevis på att jag mår bättre i grunden helt enklet hehe jag har läst psykologi 1
5. Jag har de största änglarna i mitt liv, och om jag missunnat er så är jag verkligen verkligen ledsen men det är för att det förra livet jag levde liksom omringade mig innan jag hann tänka igenom en försvarstaktik, och jag har mått fett dåligt periodvis men är för stolt och inbiten för att tala om det ordentligt men jag lääär mig verkligen, och jag älskar er alla alla som finns hos mig så fucking mycket
Sammanfattningsvis, den här sommaren har varit bäst
Jag håller tummarna för att hösten fortsätter på samma vis
Nu e jag tbax på bloggen på rikti
Snygga människor med mössa bör tänka om
Sitter på jobbet med feber idag, försmäktar bland konsten. Igår låg jag i frossa i tolv timmar efter jobbet men jag har en väldigt tydlig plan för tillfrisknande så det går snabbt för mig att må ganska bra igen. Som ni kanske minns ser jag höstterminens start som själva nyåret egentligen och mina löften för i år blir därför:
1. Att hänge mig åt mina intressen
2. Att börja gå i terapi (snobbigt? Det kanske bara heter psykolog)
3. Att börja gå på event
4. Att resa själv
5. Att inte tacka nej till ett gig pga självförtroende/kompetensbrist
6. Att skaffa en ny garderob
Jag kollar på sex and the city och känner mig så jääävla inspirerad till att klä mig snyggt och hänga mycket med mina tjejer. Eftersom nu frisyr och nytt liv redan har förverkligats är en ny garderob typ det enda som håller mig tillbaka. Jag ska rensa och sälja och köpa hållbart och smart/dyrt eftersom jag kommer att få en ärlig summa pengar in på kontot den 25? Så jäävla konstigt haha, folk pratar om skolan som ungdomens tid, och personligen har hag aldrig trots tre veckor arbete i streck och sjukdom, aldrig haft mer tid eller pengar.
Det var det, ska börja stänga ateljén nu, puss o kram ses på stan
(Längtar sööönder till bösta utekväll då jag inte festat på en halv miljon år)
Om en morgon när jag bestämde mig
Imorse satte jag på mig en blå skjorta, Andres gamla tror jag haha så ironiskt så fort han har åkt rotar jag upp nåt ur garderoben som e hans (helt ärligt så var det väldigt osentimentalt jag tycker bara att jag passar i skjorta), ingen bh under och jag undrar om den är för genomskinlig, och jeans som är för tighta som jag måste "töja ut" så jag sätter mig på golvet och gör knäböj o såntdär så fort ingen är i närheten. Håret samlat i en klämma mitt på huvudet, glasögon som jag måste justera för de trillar ner över näsroten varje gång jag riktar ner blicken. Jobbar ensam i ateljén, tänder lamporna så hela taket färgas gult, sätter på en kanna kaffe och öppnar upp fönstrena som visar hela himlen. Jag tar en för stark värktablett, känner mig lite vimmelkantig när några grekiska turister undrar om jag kommer från Norrland och frågar ut mig om angående min konstnärliga utbildning som än så länge består av två terminer bildklass i högstadiet som jag bara blev insläppt på för läraren tyckte jag var trevlig (läs präktig). Jag gjorde inte ens bildtesterna vilket var en jävla tur för då hade inte ens min präktighet räckt till.
Det är en konstig tillvaro just nu. Jag vet inte alls hur det blir, vad jag ska göra av, med, om mig själv, jag kastar mig in i det ena och det andra. Det skulle kunna vara en katastrof. Men jag älskar det. Jag mår pissbra även om jag inte alls vet hur det känns med andre i Tjeckien än, men hur dåligt kan det bli, förutom ensamt ledsamt och vidrigt en stund? / heltidsjobb men hur dåligt Kan det bli med lön och gratis kaffe. Jag tror till och med jag fixar det. Jag har HOPP i mig, jag känner världen susa i öronen, jag känner mig modig och kapabel att göra typ vad som helst. Jag tänker mycket på mina tjejer, hur vi i rutiga halsdukar och mockapumps ska beställa in cappucino efter cappucino på lunchserveringar, hur vi i nya läppstift och vackra naglar kedjeröker och blir bjudna på cosmopolitans på terasser, hur Stockholm dunkar av ljus och liv när vi i åtsittande jeans och backslick tar tunnelbanan till Hornstull för att dansa. Hur våra samtal skratt och idéer blir större och viktigare för varje dag.
Jag är lite vimmelkantig, värktablett eller ej, men jag är inte rädd. Jag har bestämt mig. Jag är inte rädd, jag är hoppfull, glad och modig. Det var så jävla längesen jag kände så, och jag känner mig stolt och tacksam. Min skjorta är kanske lite genomskinlig och mitt nya läppstift kanske för ljust, min boss på förskolan kanske inte gillar mig, jag kanske inte haft sovmorgon på en månad, men inget kommer åt mig längre, tydligen. Detta år har jag känt mig ganska ful, tråkig, taskig och rädd och att den känslan håller på att lätta är liksom för stor för att upplevas på nåt vis. Plötsligt, hela Stockholm alla mina tjejer nya ansikten nya gator för stora glasögon och dyra drinkar. Jag hoppas jag minns dessa dagar som stora.
Kram
Will it ever not be so hard to see you again
Mitt liv ser mer annorlunda ut än vad det någonsin gjort
-jag har fått glasögon. Passar mig inte så bra men jag tänker i mitt huvud att jag ser ut som en ung och förmögen buisnesskvinna med slarviga lockar och vackra ansiktsdrag eftersom det tar för mycket energi att gå runt och tänka på att jag är ful (jag har dem dock bara när jag skriver o läser o sånt)
-jag har börjat snusa. I fickan ligger en tunn burk med pepparmintssnus som jag försöker lära mig att använda på ett avslappnat och normalt sätt samt utan att känna en svag kväljning längst ner i halsen
-jag har klippt håret. Jag vet inte hur det ser ut än, om det är fint eller fult eller konstigt, om jag ångrar mig eller är nöjd, men jag är glad att nåt annat tar vid, och förresten bär långt hår på typ skitmycket dålig energi
-jag har börjat jobba. Från tidigt på morgonen till kväll strosar jag runt i sandaler och mjukisar och käkar frukt och snyter näsor på tjugo helt otroligt rara fyraåringar. Jag jobbar extra också så jag kommer jobba tre veckor i streck vilket e lite bra så jobbångesten kan ge med sig och så att all halloncider som jag drack på wow kan återbetalas
-jag har snart en pojkvän i ett annat land. Pojkvän på distans! Känns SÄMST men också okej?
-jag blir nitton på onsdag. Ett så bra år tror jag! Jag och Olga har alltid pratat om nitton som en god ålder och det verkar gå bra för henne så litar på det
-jag börjar universitetet imorgon! Aldrig varit så oförberedd för nåt nånsin men tydligen är jag cool med det?
-jag mår FETT bra men är också trött orolig sttessad men vet att denna period kommer ge med sig snart så är liksom glad på förhand för allt kul som komma skall.
Glad att vara tillbaka här. I hlegen köper jag en dator då ska jag tbta denna sommar
I love u all
