Idag går jag på semester men det känns nästan som jag redan varit med om den
Den här sommaren har jag hitills
-krängt mjukglass och "osötad islatte på havremjölk" som en dåre i min lilla kiosk på Skånegatan. Och när jag skurit aprikos och jordgubbar och vinkat till er eller småpratat med skomakaren längre ner på gatan har jag känt mig som sommarens egna jävla konung
-firat midsommar! Jag skrev snapsvisehäften och var lekledare över femkampen
-blivit välomhändertagen av mina älsklingar till kollegor, som alltid ringer mig en taxi och bjuder mig på ostron
-strosat fram mellan barerna och caféerna där mina vänner jobbar och fått gratis kaffe och billig öl och suttit på uteserveringar och era balkonger och kedjerökt utan ångest
-badat och picknickat så fort jag varit ledig. Jag och Jack har tagit bussen till hellas i ottan för att hinna dricka morgonkaffe nybadade på klippa innan jobb. Jag tvingade också ut ett gäng för att tälta där en natt för att näcka i månljuset och dricka rödvin och berätta hemlisar. Badat i Stockholms innerstads skabbvatten efter svettig danskväll också! Så som man sig bör.
-och nu senast varit på festival hos Nora för att ha det ungefär som i pribbs blå-reklamen med Ted Gärdestad låten från tidigt 00-tal. Det vill säga, ha dansgolv på veranda mot Mälaren, bada mellan live-banden och pausa technon i ladan med att ligga i hängmatta under äppelträd. Gråta lite grann för att man redan på eftermiddagen ha fått i sig en och annan vodkadrink och man påminns om att man inte längre bor med sina bästisar
Nu går jag på semester och ser fram emot att koka kaffe och läsa ut mina böcker i lugn och ro
Så glad över att bli äldre, det tycker jag är himla skönt
Om några brev jag aldrig skickar
Om jag kunde skriva
Skulle jag skriva såhär
"Det här har jag skrivit till dig"
Och så skulle jag förklara varför allt är enkelt men du krånglar till det
Jag skulle skriva till dig och berätta att jag är glad för din skull bara, att jag önskar dig det bästa, även om jag nästan glömt dig
Jag skulle skriva till dig att du gjort mig så mycket illa utan att du fattat det
För hur berättar man för någon som älskar en väldigt mycket om allt den förstört hos en
Jag skulle skriva till dig och fråga hur du tror att jag mår, är jag sjuk, vad är det jag ska göra, för att komma ur det här som jag hamnat i, när tar det slut och om det aldrig tar slut hur lär jag mig att leva med det
Jag skulle skriva till dig och berätta att jag inte tänker lika mycket på min kropp, det är lite tid som frigörs då och jag håller den tiden i mina händer med största försiktighet
Jag skulle skriva till dig och berätta hur illa du gjort den jag älskar och att jag aldrig kommer förlåta dig för det, jag tror faktiskt aldrig att jag kommer förlåta dig för det. Läs du dina jävla dumma spanska magasin. Jag kommer ihåg vad du gjort.
Jag skulle skriva till dig och berätta om att jag inte kunde följa med i den taxin för jag hade precis varit med om nåt som blev fel, som jag försökte duscha av men det tog dagar, jag pallar aldrig tvätta lakanen direkt efter men den gången tog jag dem direkt ner till tvättstugan och grät hela tiden tills maskinen pep och tvätten var klar
Jag hade skrivit till dig och berättat att allt jag vill göra vill jag göra med dig, du är min bästa vän och jag tror det alltid kommer vara så
Jag hade skrivit till dig och berättat att jag tycker du är feg, att du misstar din snällhet för svaghet och att det ställer till det för oss
Jag hade skrivit till dig och bett dig betala tillbaka pengarna du är skyldig mig
Jag skulle skriva till dig och be dig ta tillbaka din skam, jag håller dig inte skyldig för någonting. Jag tycker nästan allting är någon annans fel, men aldrig ditt.
Jag skulle skriva till dig och be dig om ursäkt för att jag var rädd och självisk, jag visste bara inte hur man gjorde, jag hade aldrig gjort det förr. Och trots att jag såklart förstod, att jag förstås hade fattat, så kunde jag nästan inte begripa att du tyckte så mycket om mig att jag kunde göra dig något som skulle göra dig ledsen, inte på riktigt
Jag skulle skriva och försöka förklara att även om jag kunde göra allt ogjort, skulle jag inte göra det. Om jag fick chansen att ändra hur det blev hade jag inte gjort det. Förklara att jag tycker att det blev som det skulle
Jag skulle skriva till dig och säga att om saker var lite annorlunda, om det inte fanns en annan person i våra liv som betyder mer, skulle jag verkligen anstränga mig för att få ha dig i mitt liv lite oftare
Jag skulle skriva till dig och be dig dra åt helvete faktiskt, det är få människor jag inte kan se i ögonen, men med dig tittar jag alltid på näsroten, jag är rädd att jag ska bli så arg att jag börjar gråta om jag tittar in i dina ögon, hur du fortfarande tittar på henne som om du inte är skyldig henne år av hennes liv
Jag skulle skriva till dig och fråga
"Är det normalt att gråta varje dag?
Fast det är lite koketterande, för ingen tycker illa om en tjej som gråter
Jag skulle skriva till dig och be om råd som jag inte kan be om, för jag är inte en sådan som ber folk om råd
Jag skulle skriva och be dig tänka på mig då och då, så jag visste att vi tänkte på varandra ibland
Jag skulle skriva lpnga brev om allt jag inte kan skriva om för jag e för dålig o för stolt och för slö
Jag skulle adressera de noggrant, köpa dyra frimärken och posta dem i brevlådan vid södertobak
Allt jag ännu inte gjort
Kan man räkna på hur ofta det händer en
Någon gång har jag tänkt att det känns som att falla genom parkett
Genom sju våningar av parkettgolv
Det är svindel
Det är träflisor genom huden
Det är vardagsrum, det är badrum, fyra rum och kök som fladdrar förbi bakom ögonlocken
Och till slut
Är det bara trottoar mot ryggen
Blöt asfalt mot mina skulderblad
Det är min kropp tydligen och den är till allmän beskådan
Om inte ens den man anförtror sina hemligheter kan ha sin kropp hos sig utan att man faller genom parketten ibland, när ska man sluta falla då
En vän till mig sa en gång att det värsta som kunde hända henne och mig, var om vi skulle få höra vad killarna i vår omgivning sa om oss
Hur ni pratar om oss
Hur det ni säger om oss stannar mellan era väggar, era flickvänner får inte höra vad ni säger om oss, när vi är era flickvänner får vi aldrig reda på vad ni sagt om oss, men ibland råkar man se ett sms eller höra ett stråk av något i rösten eller se en blick som utbyts över ett bord på wollmars
Och då faller jag
Sju våningar
Sju parkettgolv sviktar under hela min tyngd
För jag skäms så mycket
Jag skäms över allt jag aldrig kan bli
Jag skäms över att bära på den skammen
Jag vill begrava den djupt bakom pionbusken på Katarina kyrkogård och aldrig plantera några blommor där.
Och Fyfan va jag skäms över denna skam
Jag skulle aldrig erkänna
Under mordhot
Med en pistol mot huvudet
Jag berättar inte om att jag bär på den skammen
Jag är inte höjdrädd
Hur skulle jag kunna vara det
Jag har fallit i ett helt liv
Alla dessa parkettgolv jag spräckt med min svank
Och ni forsätter
Att berätta hur äckligt det var när jag pratade så högt på den där baren
Vet du vad som också var äckligt
När din kompis välte mig från en stol i din trädgård på den där festen för att han tyckte jag var jobbig
Och jag bokstavligen talat föll ner på marken
Jag kände fuktig jord mot min kind en stund medans du påbörjade ett nytt samtal
Eller när din bästa vän väckte mig den där natten med sina händer
Och du sa att det var inbillning
Eller när din brorsas kompis trängde in mig i hörnet i ert stora kök med alla muggar i roliga färger
Och han fick stanna när jag tog bussen hem
Det är dags att vi börjar prata om de saker ni gör mot oss på samma sätt som ni pratar om oss
Men inte längre mellan våra väggar
Jag kan aldrig göra det ni gjort mot mina stora kärlekar ogjort
Jag hade velat tapetsera upp era ansikten på alla elskåp
Inte ens då hade det varit över
När slutar man begrava sin skam
Det blir en släktgrav utan tvekan
Här vilar hundra generationer kvinnlig skam
Här vilar sjuhundra trasiga parkettgolv
Här vilar alla elskåp som slogs sönder för att skydda era jävla ansikten
Allt jag ännu inte gjort
Ska bli gjort väl
Nästa gång jag faller ska jag viska till mig själv som ett mantra
"Allt jag ännu inte gjort, ska jag göra"
Solen går ner imorgon igen
vår bästa tid har kanske varit eller så ska den komma inom kort eller så kommer den faktiskt aldrig
jag köper det dyraste vinet jag har råd med, men inte ens det smakar gott om man har en strupe av krossat glas
höll på att kräkas när jag kom hem från jobbet igår natt, det verkar som att min kroniska längtan av att vilja slänga mig och begravas i ett grovsoprum gör sig påmind varje gång allt jag gör inte blir precis som jag vill
såhär skrev jag en gång
“Det var det bästa vi varit med om och trots att jag inte vill tro på allt jag tänker så ringer jag henne ibland i natten och frågar “Visst ska det hända oss igen?”
Och vi lugnar varandra:
Såklart såklart,
det är inget vi behöver oroa oss för allt är i sin ordning, man har inte varit med om det bästa när man knappt har varit med om nånting. Vi säger hejdå gonatt ja du ta en cigg till, rökning skadar en inte förens man fyllt trettio, du har min tillåtelse och beundran.”
och i mina mörkaste stunder mumlar jag i natten
“låt det hända mig igen”
men sanningen är att: jag vill inte att det ska hända mig igen
jag vill, som den glupska och giriga ungjävlen jag är, att jag ska drabbas på nytt av något nytt som är så starkt att jag måste sätta handen mot bröstkorgen och sucka ljudligt över hur världen ständigt förvirrar en
och Beckett skriver lol
“ Kanske mina bästa år är borta.
När det fanns en chans till lycka.
Men jag skulle inte vilja ha dem tillbaka.
Inte med glöden i mig nu.
Nej, jag skulle inte vilja ha dem tillbaks igen”
hahah så vackert tycker jag?? att man bah “mm det där var verkligen mina lyckligaste dagar men vad ska jag nu med dom till när jag tack vare dom är en helt annan person”.
med det sagt
alla gyllene dagar vi haft, kommer vi ha igen
fast inte på samma sätt för då dör jag