Åh här kommer känslan och det känns så underbart

Igår skrev jag mitt sista prov på länge och fikade i flera timmar med först ett litet gäng som växte sig större allt eftersom människor vi kände gick förbi fönstret och vi vinkade in dom. Var typ världens bästa känsla, sitta på ett ashipp fik på söder med söders snyggaste 20-åring bakom kassan och vinka in folk från gatan och inte oroa sig för någonting egentligen. Kände mig som huvudrollsinnehavare i nån lökig film typ. Sen blev jag utskälld för jag dansade macarena-dansen. Kom igen?!?! Lite dans är ju soft liksom. Men sånt får man ta när man lever farligt. Idag har jag bara vilat i känslan av att ha otroligt bra klasskamrater och en asskön hemkunskapslärare. Om tre dagar åker jag till Idre vilket kommer bli så fett att jag nästan inte kan tänka på det för jag längtar så mycket. Fan, mår så enormt bra vill bara aldrig sluta le. Love y'all.


It feels like the first time

Jag tycker om att prova nya småsaker som jag inte brukar göra. Det ger lite extra färg till min vardag om man säger så. Idag dansade jag med min teatergrupp och nån bitter danslärare. Det var fett och jag blir bjuden på så mycket saker som faller mig i smaken. Har en bild där det står "When was the last time you did something for the first time?". Gillar den. Det blir en påminnelse om att våga. Det behöver ju inte vara något så stort, kan ju vara just att prova på en ny dansstil, ta en fika med någon man inte brukar fika med, byta smak på milkshaken. Är kanske inte riktigt en spontan person men jag älskar att prova på nya smågrejer. På så sätt har jag träffat mängder av fint folk, blivit konfirmerad, lärt mig dansa nån sorts streetdance och massa sånt. Såna saker hjälper en att hålla ut till ett sportlov som sakta men säkert närmar sig. Hare.


Oh I swear you gonna miss me when I'm gone

Är sjuker. I måndags upplevde jag nog min största fysiska smärta i mitt liv hitills förutom när jag satte in min tandställning kanske. Vilket vittnar om min brist på fysisk smärta i mitt liv men hursomhelst så hade jag så ont i mitt huvud att jag bara kunde blunda och ligga ner och natten var una helvete. Inatt sov jag i alla fall hela natten hallluleja vad det var skönt. Idag är jag sådär myssjuk (så länge jag ligger ner vill säga, när jag står upp blir jag yr och ramlar fram genom min lägenhet). Gulligt täppt så jag låter som en fyraåring, huvudont som nästan går att bota med en Alvedon och kan titta på teve utan att må illa. Vore perfekt om jag inte hade mycket plugg för FÖRSTA GÅNGEN när jag är sjuk. Why God, Why. Ska i alla fall plugga järnet och sen slå mig ner med tolv timmar modern family och en liter ben&jerry's. Oh denna eftermiddag kommer bli amazing. Så länge jag ligger ner. Imorgon är det alla hjärtans dag och jag HOPPAS att alla ni som har någon som gör er lite extra glader, bjuder ut, skriver en lapp, kramar. So much love till er från mig.


There's a light that never goes out

Förra helgen var jag på ett av dom bästa lägrerna i min lägerhistoria. Jag lärde mig hur man ska agera som ledare, hur man klättrar in genom ett fönster mitt i natten utan att väcka någon, hur man dansar macarena-dansen och jag lärde känna nya bra människor. Och massa andra saker. Det bästa var att det var en så bra start på februari, för trots att jag sov fem timmar på hela lägret och 95% av min kost bestod av sura nappar så luckrades den där januari-tröttheten ut ur min mage och försvann. Så bra.

I måndags barnvaktade jag för första gången. Jag brukar alltid överanalysera allt jag ska göra och oroa mig sönder. Hade en period när jag inte kunde träffa människor på fritiden för jag oroade mig för att jag skulle vara tråkig, att dom inte skulle komma och sådär. Det var hemskt och jag har försökt att jobba ner den där oron. Och när jag gick där i snöslasket så kände jag ingen oro. Det var amazing och jag tror det var en blandning av att min prärre (präst men måste få använda ordet prärre) sa till mig att jag inte behöver oroa mig, och det för första gången gick in, för att det är ett av mina nyårslöften och för att jag helt enkelt inte pallade. Skönt vare hursomhelst.

Har skrivit mina två första nationella prov i svenska. Kändes inte alls sådär stort som man alltid trott. Skulle jag sammanfatta dom skulle jag skriva päronfestis och skrivkramp. Simple as that.

Igår hade jag kul och idag har jag so much to do men vi hörs sen vänner.


RSS 2.0