Sluta tänk på det där nu
Sa André till mig igårkväll. Undra om det inte är det han sagt till mig flest gånger under de här två och halvt åren. Men det kändes så skönt när han sa det, somnade helt utmattad av post-ångest mot hans varma rygg som jag inte ska få vara nära på nästan en månad nu. Idag tar jag planet till ett annat city! Jag ska ligga i höga trosor i fåtöljen och dricka bubblor och vila fötterna mot asfalt som doftar av annat regn. Jag insåg när jag sörplade morgonkaffet framför nyheten om att Sverige lagt 22 mille på att komma in i säkerhetsrådet......(inte ett humblebrag om att jag läser tidningen utan en reflektion om hur fuckad fuckad fuckad världen är) att när Maggio sjunger "tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart" är det såklart att hon är på planet! På väg till sin kärlek! Det har aaaaaldrig slagit mig, men på nåt sätt kan jag så tydligt relatera till att allt känns så jävla sjävklart med några tusen meters perspektiv.
Ber om ursäkt för världens sämsta blogg! Men sue me jag gör så gott jag kan eller i alla fall nästan
Du och jag borde starta upp ett band
Hej godingar
Och jag försöker komma underfund med hur det faktiskt kändes att sola i gräset med en öl och lösa korsord och spela spel
Och jag försöker minnas varje stund från midsommar, blomplockningen, midsommardansen, lunchen då alla samlade sig under ljuslyktor i en lada och nubbade och sjöng och rimmade (jag) och lekarna då jag visade mig hundra procent för mycket naken av misstag och halsade en öl långsammast!! :(
Och jag försöker att dra mig till minnes exakt hur rolig gårkvällens spelning var då ännu fler samlades i ladan och dansade till livemusik och åt popcorn (en uppgift som är svårare än det låter am i right pga vissa förfriskningar ni fattar dags att avrunda detta skämt)
Nu är jag HEMMA! Myggbiten, solbränd, uttömd, men mycket glad, efter ett 100% intensivt midsommarfirande och en en diet som bestått av mackor och öl. Jag har med mig några reflektioner
(Här har jag fyllt kroppen med en och annan Smålands men kom på att jag hade noll selfies såå
Jag har precis kommit hem från fyra dagars sommaridyll/omänskligt intag av alkohol och smälter fortfarande hur det var att gå barfota på grusvägen till havet för att simma och gräva ner fötterna i solvarm sand
Och jag försöker komma underfund med hur det faktiskt kändes att sola i gräset med en öl och lösa korsord och spela spel
Och jag försöker minnas varje stund från midsommar, blomplockningen, midsommardansen, lunchen då alla samlade sig under ljuslyktor i en lada och nubbade och sjöng och rimmade (jag) och lekarna då jag visade mig hundra procent för mycket naken av misstag och halsade en öl långsammast!! :(
Nu är jag HEMMA! Myggbiten, solbränd, uttömd, men mycket glad, efter ett 100% intensivt midsommarfirande och en en diet som bestått av mackor och öl. Jag har med mig några reflektioner
1. Vuxna människor är så roliga för de har så konstiga samtalsämnen
2. Villes ena bror är en exakt kopia av Adam Pålsson och vi hade ett extremt boys-aktigt ögonblick när vi prata om musikens kraft och ansvar i soluppgång
3. Jag är snabbare på stafett än den generella människan
4. Hela denna resa var typ ett socialt experiment för mig och jag är väldigt glad att jag utmanade mig själv! Jag är också glad att jag lyckades ha så kul och det var typ spännande att vara socialt obekväm på ett sätt tycker jag för jag typ behövde det? Att inse att det går att ha en sextimmars bilresa på engelska eller ett nattligt samtal i en hammok med någon som du har noll gemensamt med och att det kan vara så himla bra!
5. Det är väldigt lätt att förälska sig i trettio tjugoplusare och Norrlands längsta strand
Snart åker jag till Berlin!! Hit me up (töntigaste uttrycket men älskar det ändå?? Precis som med mig o grabbarna) med era bästa tips!!
PUSS hoppas ni är solkyssta och glada
(Här har jag fyllt kroppen med en och annan Smålands men kom på att jag hade noll selfies såå
Förlorat min värdighet igen-men vunnit en härlig midsommar
Hej)
Om lovet hitills
Ville hade fest och jag hade sååååååå kul och här åker jag hem i morgonsol i en av Ville utvald outfit eftersom jag shottade rödvin upp och ner i vit klänning :/
Dagen efter åkte vi till Astrid för att dricka bubbel och fira återigen att vi gått ut
Klipp till: VIP-band på grönan! Jag åkte ALLT och det var såååå underbart att jag var tvungen att gråta bakom popexpressen och när hela gänget åkte slänggungorna i kvällssol som la sig över Stockholm och jag kände LYCKAN stryka genom mig
Grillade grönsaker och provade min nya baddräkt hos Nike
Jag behövde andas!! P R O C C E S S E R A ni vet xD. Kände jag när jag vaknade någon morgon senare så jag och andre tog båten ut till hans landställe där vi gjorde otroligt landställiga grejer som
Högg ved och gjorde brasa
Spelade Alfapet och drack te
Åt fruksot som bilden EJ ger rättvisa med regnet mot (söker ett ord på förra fönster i rad) och jag roddade två kokta ägg per morgon och vi kokade flera kannor med te och läste
Grillade
Fikade i min mest landställiga tjocktröja
Badade (jag)
Och sov i blommiga lakan som luktade sådär mysigt damm ni vet? Och såg dåliga disneyfilmer till sent in på nätterna för jag blir alltid så rädd att bli mördad på sånadär ställen så måste distraheras. ...:D
Så jävla härligt är tacksam för att jag har möjligheten att bara "komma bort!!!" och få andas ut all ångest i vattnet och strosa runt i raggsockor
På lördagen drack jag och härliga polare passionscider på SOMMAR där jag och linan djade. Kändes riktigt bra! Oklart om det var pga passionscidern eller att alla våra vänner dansade så hårt att DJ-båset nästan gick sönder
Finaste Jack och jag lyxade i måndags på uteservering och jag unnade mig ett glas rött och sippade långsamt som av gammal vana
Sommarens frukter xD fast dock såå gott blir så glad av allt det där fina! Igår satt jag på blå lotus heeeela dagen och idag strosade jag och axel genom typ hela stan och käkade pasta i humlan och drack cappucino på hornsgatspucken, så somrigt att jag gråter.
Jag mår typ helt bra för engångsskull och det är en sådan enorm jävla lättnad det går inte att förstå hur skönt det känns, det är helt overkligt på nåt vis att här går jag runt och mår så bra. Och sen den nya lagen som sänker det här jävla bubblandet och landet och jag vet inte typ hela känslan av att vara en del av ett samhälle som tar ansvar eller bryr sig i alla fall när det står ansikte mot ansikte med oss? Det är så fucking skitigt och jag vet inte vad det finns att göra. Vad finns det att säga och varför pratar vi om nåt annat
Imorgon åker jag upp mot landet igen hursomhelst! Fast nu för att dansa och fira midsommar och förhoppningsvis ta en simtur i någon Tjärn helt naken
Önskar er all glädje och välmående och hoppas på att Sverige får lite jävla stake
Bilder från 10 juni!!!!
Gulliga ni är som står ut med märkliga inlägg om vartannat! I det här inlägget tänkte jag visa er bilder från det här stora och det lilla som skett på sistone men delar upp i olika inlägg. Detta är om studenten. Läs gärna :)
Jag tar ju studenten! "Hur många melankoliska inlägg om sin studentexamen kan en människa skriva" tänker ni men jag har inte så mycket att säga mer för dagen kändes bara STOR! Som när du hamnar på samma fest som en kändis och du bara känner närvaron av detta stora, mäktiga! Du är glad över denna möjlighet men också lite tagen vilket ger dig overklighetskänslor. Här är jag och linan på champagnefrukosten.
Finaste teatrarna FUCK blir såååå rörd när jag skriver detta asså Ahhahaha men sue me!! Kolla deras varma leenden! Och min Olga som varit med mig heeeela min gymnasietid Hahahah nej det går ej att tänka på studenten i efterhand
Alla så himla fina förutom jag som lyckades var ful på hundra procent alla bilder som togs på studenten :D
Är det inte helt fucking absurt att denna pojkvän ÄR södra latin ahhaha fyfaaaan men det är så!! Typ nästan exakt hela mina gymnasietid har jag varit förälskad i honom. Kan vår kärlek fortsätta utanför södras väggar??? Är ett oseriöst inlägg i detta inlägg men när jag tänker på det är det en ganska relevant fråga eftersom det sjuka med konstitutionen SKOLA är att du liksom glömmer bort att fråga dig "vad gillar jag" "vad vill jag göra" "vad ska detta liv ge mig" för du är tvingad att vara på plats i den där skolan varje dag och sen typ äta chips och dricka öl. (Kanske inte är tvång och på chipsätande och öldrickande men det har ju allvarligt känts så). Anyhow, min stora kärlek som i efterhand kommer vara så enooooormt förknippad med södra så lets break up in a good am i right :D
Jag grät noll tårar tills min Elvis kom. Det finns ingen som vet som hon! Vilken befrielse södra och förstår ni hur konstigt det är att vi sågs den första skoldagen för tretton år sedan och får se varann på den sista. Tårar för mindre!!
På bilden! Farfar, brorsa, mammas bästis, jag, brorsa, farmor ft. jag som bebis<3 hade den bästa dagen med släkten någonsin vilket ärligt var den finaste presenten<3 när blev jag en sån idiot på att skriva inlägg??? Yeye
Linan och jag igen! Svårt det ska bli. Att vara utan denna kramen
Kvällen blev en direkt konsekvens av för lite sömn för mycket bubbel men jag fick med mig ett fint minne :)
Jag tar ju studenten! "Hur många melankoliska inlägg om sin studentexamen kan en människa skriva" tänker ni men jag har inte så mycket att säga mer för dagen kändes bara STOR! Som när du hamnar på samma fest som en kändis och du bara känner närvaron av detta stora, mäktiga! Du är glad över denna möjlighet men också lite tagen vilket ger dig overklighetskänslor. Här är jag och linan på champagnefrukosten.
Finaste teatrarna FUCK blir såååå rörd när jag skriver detta asså Ahhahaha men sue me!! Kolla deras varma leenden! Och min Olga som varit med mig heeeela min gymnasietid Hahahah nej det går ej att tänka på studenten i efterhand
Alla så himla fina förutom jag som lyckades var ful på hundra procent alla bilder som togs på studenten :D
Och angående mina vänner! Varje dag med er och nu utan men jag bär er i mig för all evig tid det är trösten
Är det inte helt fucking absurt att denna pojkvän ÄR södra latin ahhaha fyfaaaan men det är så!! Typ nästan exakt hela mina gymnasietid har jag varit förälskad i honom. Kan vår kärlek fortsätta utanför södras väggar??? Är ett oseriöst inlägg i detta inlägg men när jag tänker på det är det en ganska relevant fråga eftersom det sjuka med konstitutionen SKOLA är att du liksom glömmer bort att fråga dig "vad gillar jag" "vad vill jag göra" "vad ska detta liv ge mig" för du är tvingad att vara på plats i den där skolan varje dag och sen typ äta chips och dricka öl. (Kanske inte är tvång och på chipsätande och öldrickande men det har ju allvarligt känts så). Anyhow, min stora kärlek som i efterhand kommer vara så enooooormt förknippad med södra så lets break up in a good am i right :D
Jag grät noll tårar tills min Elvis kom. Det finns ingen som vet som hon! Vilken befrielse södra och förstår ni hur konstigt det är att vi sågs den första skoldagen för tretton år sedan och får se varann på den sista. Tårar för mindre!!
På bilden! Farfar, brorsa, mammas bästis, jag, brorsa, farmor ft. jag som bebis<3 hade den bästa dagen med släkten någonsin vilket ärligt var den finaste presenten<3 när blev jag en sån idiot på att skriva inlägg??? Yeye
Linan och jag igen! Svårt det ska bli. Att vara utan denna kramen
Kvällen blev en direkt konsekvens av för lite sömn för mycket bubbel men jag fick med mig ett fint minne :)
Jag tror att när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än
Vänder mig om precis som varje morgon under tretton år. Vinkar till mamma i fönstret. Hur många morgnar går det på tretton år? Hur många gånger har min hand vinklats i den där rörelsen? Det finns något muskelminne sparat i hjärnan, det går som av reflex.
Ibland är det för stort för att fatta. Hur tretton år kan ha gått och lämnat samma människa kvar. Hur tretton år kan passera och ta slut och hur det fortfarande kan finnas ett helt liv kvar. Hur den som var då är nu, fast någon helt annan. Jag önskar att alla som kände mig då ska se mig nu och ångra allt de sa, och jag vet att om de som kände mig nu skulle se mig då skulle de ångra allt de aldrig sa.
Jag vet inte så mycket om vad som har skett. Jag vet att jag sprang ner för trappan på skakande ben, jag vet att jag menade det när jag kramade din hand sådär hårt, jag vet att jag grät först när Elvira höll om mig och viskade till mig "du klarade det, vi klarade det" för hon vet vad som var och hur det blev och hon vet att vi har gjort det tillsammans.
Jag vet hur din röst låter i natten, den lämnar mig aldrig! Den som viskar till mig att jag inte duger, att jag borde ge upp, att jag inte passar in. Jag vet hur den låter för den kommer alltid eka i min kropp. Jag vet hur jag försöker att motbevisa dig tills armarna blöder och fötterna inte bär.
Jag vet att jag är skyldig dig allt. Jag vet att du vet att jag borde tänkt om, tittat bakom mig, känt efter. Jag vet att du vet att det var du som bar mig, som visade mig hur det kändes att finnas till, att hitta rätt, att leva ett nytt liv.
Jag vet också nu hur du får mig att skrika över Västerbron dränkt i öl av lättnad över att du äntligen, äntligen lämnar plats åt något nytt.
Jag kan inte dra någon slutsats. Det går inte att dra någon slutsats om det som varit hela ens liv! Om sorgen, smärtan, skammen, om livet som började femton år för sent, lyckan, lättnaden. Det går inte att dra någon slutsats om hur livet har känts, varit eller blivit. Jag vet bara att livet byter form och att precis när det känns som svårast förändras det. Jag vet bara att livet när det känns som allra längst bort och rotlöst, är precis samma, att du vinkar hejdå till samma mamma i samma fönster tretton år senare, och jag vet att det allra finaste gör allra ondast och jag vet att den känslan aldrig lämnar. Jag vet inte mer! Jag hoppas bara på resten. Att all denna tid gav något. Och jag tror. Jag tror att livet kan börja om på nytt. Att tretton år till passerar flera gånger och varje gång vänder jag mig om och minns det där gamla och längtar efter det där nya. Och jag tror! Jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.
Jag hade hoppats på något
(Alla bilder på mig är vidrigt tjuvade från Jenny eller Lilly)
I torsdags tog mina gamla bästisar studenten! Gamla på det viset att jag burit dem med mig så länge och det känns så främmande att de tar studenten nu, eftersom deras skolgång alltid haft så mycket att göra med min, och det slog mig då att det är slut nu.
Så trevligt med mottagningar!! Här slurpar jag sista Rosén med gott humör i Elviras spegel efter timmar av god mat, bubbel och spontana tal (ingen bra blandning)
Dagen efter hamnade vi här! På en bakgård i Göteborg! Är så fucking förälskad i den där stan, som en olycklig kärlek som sliter i mig och det känns så fint och gör typ ont att vara där på samma gång. I alla fall så bjöds det mer rosé och ostbricka
Sänkte dem
Stressad stämning för vi skulle på
Hemmafest hos ett teaterkollektiv. Men vi satt mest på badkarskanten
Lördagen var den finaste dagen. Håkan spelade på fullsatt Ullevi, jag sträckte upp händerna i luften och försökte in min idol, Göteborg, sommaren, den annalkande studenten och att han släckte ner Ullevi och avslutade med min favoritlåt. Allt kändes rent.
Söndag och de här goingarna stannade kvar men jag tig tåget upp till Stockholm city och hade teateruppspel
Min teater är det finaste för trots att allt går ut på att gå upp på en scen så är det kanske den enda platsen i mitt liv där saker och ting är prestationslösa.
Välkomnades hem av Stockholm med Rom och Cola på den här terassen
Igår bowlade klassen och drack öl i solen.
I torsdags tog mina gamla bästisar studenten! Gamla på det viset att jag burit dem med mig så länge och det känns så främmande att de tar studenten nu, eftersom deras skolgång alltid haft så mycket att göra med min, och det slog mig då att det är slut nu.
Och så grät jag i fyra timmar
Så trevligt med mottagningar!! Här slurpar jag sista Rosén med gott humör i Elviras spegel efter timmar av god mat, bubbel och spontana tal (ingen bra blandning)
Dagen efter hamnade vi här! På en bakgård i Göteborg! Är så fucking förälskad i den där stan, som en olycklig kärlek som sliter i mig och det känns så fint och gör typ ont att vara där på samma gång. I alla fall så bjöds det mer rosé och ostbricka
innan vi
Gjorde mojitos
Gjorde mojitos
Sänkte dem
Stressad stämning för vi skulle på
Hemmafest hos ett teaterkollektiv. Men vi satt mest på badkarskanten
Lördagen var den finaste dagen. Håkan spelade på fullsatt Ullevi, jag sträckte upp händerna i luften och försökte in min idol, Göteborg, sommaren, den annalkande studenten och att han släckte ner Ullevi och avslutade med min favoritlåt. Allt kändes rent.
Söndag och de här goingarna stannade kvar men jag tig tåget upp till Stockholm city och hade teateruppspel
Min teater är det finaste för trots att allt går ut på att gå upp på en scen så är det kanske den enda platsen i mitt liv där saker och ting är prestationslösa.
Välkomnades hem av Stockholm med Rom och Cola på den här terassen
Igår bowlade klassen och drack öl i solen.
Allt är bra nu
Om huruvida livet får vänta eller inte och lite om Lena Andersson
Det ska vara mycket som ska bli rätt för att det någonsin ska bli nåt av det här.
"Man kan hinna med mycket medans man väntar på att livet ska börja" skriver Lena Andersson.
Här sitter jag och väntar på att det ska börja igen. En gång i tiden väntade jag på att det skulle rycka tag i mig. Jag blev vän med alla, följde med ut varje kväll, blev kär i varenda kille, letade efter att livet skulle hitta mig. Nu finns det närmre, men jag hinner aldrig med. Det ligger precis nedanför fönstret, jag känner det dra i mig och ser dess skugga lägga sig bakom mig när jag skyndar vidare. Jag ska snart ta tag i det! Bara skriva det där provet! Bara göra det där! Bara fixa det här! Och livet ligger på lut. SNART ska jag åka på den där resan! Läsa de där böckerna! Lära mig det där språket! Och så sitter du där. Med ett huvud fyllt av kunskaper du klarar dig utan, med en garderob fylld av kläder du inte passar i, med en kropp som du fått för dig gör dig illa, med ett hjärta som ropar åt dig att ta dig ur.
Kanske finns det en chans nu. Att inte skjuta upp livet. What I've learned about life. Om det går att skjuta på det så är det inte närvarande. Om det går att skjuta på så finns det inte! Det är inget liv att gå och skjuta på livet.
Jag önskar er all lycka att ta er igenom. Jag hoppas att ni fattar snabbare, att det är din rätt att säga ifrån om det där tas ifrån dig. Jag är klar nu. Med att vänta på livet, och jag är klar nu med det här livet. Det finns inget mer att skjuta upp för det finns ingenting kvar. Det är en oändlig lättnad och en tung sorg.
