29 mars
Nu sitter jag på verandan på Öland i morgonsolen och dricker kaffe och läser DN. Solen värmer fast det inte ens är april än. Kan solen fortfarande vara varm? Varje sådan insikt skakar mej i grunden. Livet måste fortsätta pågå trots att det blir utan det som varit. Lika omöjligt som det känns att leva det förra livet , lika omöjligt känns det att leva det här nya främmande som förut var det jag kände till.
Var är jag i min process? Jag gör alla steg på samma gång. Jag förhandlar i ena sekunden (vadsomhelst, jag gör vadsomhelst bara bara allt löser sig), jag accepterar (det här var bara en underbar och förtjusande liten u-sväng som livet tog med mej på och som jag får vara tacksam för), jag kapitulerar inför sorgens depression ( aldrig mer ska det vara som förut och därför aldrig mer ska jag vara lycklig) jag är arg (hur lät jag det bli såhär min dumma jövla åsna), jag förbannar och förklarar och oroar och älskar och förlåter och anklagar och lovar mig själv på heder och samvete: aldrig gör du såhär igen. Aldrig igen låter du din rädsla och oro styra ditt liv på detta sätt.
Vem har sagt att livet ska vara enkelt eller logiskt? Livet händer dej, om du har tur och otur. Allt är redan bestämt. Jag måste bara lita på processen. Det finns jobb kvar att göra, det finns saker att lära sig och förstå. Men universums ordning är bara verkar kaotisk. Egentligen är den klar.
Och tills dess att universum börjar make sense igen är jag så lycklig för detta. Att solen värmer i mars. Att havet ligger kvar nedanför kohagarna och jag kan springa dit. Att jag får ligga i soffan och läsa medan mamma gör en brasa och pappa lagar middag.
Och jag vet ju. Innerst inne vet jag ju. Såklart jag väljer att livet innehåller allt detta än att det aldrig hände mig.
24 mars
Jag var på jazzklubb igår det var första gången på länge det blev tyst i huvudet
Så jag får gå på jazzklubb tills jag blir lycklig igen
Kanske ska gå på en tyst promenad det hade Linn gjort bara gått och lyssnat på staden hur romantiskt :(
24 mars
Jag var på jazzklubb igår det var första gången på länge det blev tyst i huvudet
Så jag får gå på jazzklubb tills jag blir lycklig igen
Kanske ska gå på en tyst promenad det hade Linn gjort bara gått och lyssnat på staden hur romantiskt :(
Två flaskor dyrt vin
Jack var hos mig ikväll
Vi drack två flaskor vin
Alltså dyrt gott vin som låg i min vinhylla
Jag tvättade dom sista sakerna
Vi kollade robisnon
Det är ett liv
Det är ett underbart liv
Som ju faktiskt inte skulle ha funnits annars
Fullständigt medveten är jag om den olycka och lycka som drabbat mej
10/10/10
Jag går genom hela staden men är ändå inte nöjd
Vad skulle jag göra om jag inte fick gå
Tacksam för böckerna wiiiiiii vad skulle jag göra om jag inte fick läsa
Och aldrig i hela mitt liv har jag varit så lycklig över arbetet . Vad i hela helvete skulle jag göra om jag inte fick jobba
Live skrev till mig "tio timmar tio dagar tio veckor." Tydligen har jag sagt det till henne för många år sen. Vilket bra råd! Hade glömt det.
Tiotusen steg om dagen. Arbeta i tio timmar. Läsa tio böcker i veckan.
Listan
Jag skriver till Matilda
Nej nu blir inget bra igen
Nu är det olycklig för resten av livet som gäller!
Det går inte ens att ta en dag i taget nu. En kvart i taget.
Äta något (om man inte hade varit akut matförgiftad)
Gå ut och ställa sig en liten stund i solen
Prata med mamma
Tänka på Öland att jag ska få vara där vid havet och det kommer få mej att må lite bättre
Arbetet, att det gör mej lycklig att jobba, jag måste bara orka göra det
Mina vänner som jag aldrig behöver be om något, men man vet att man inte är en rolig vän nu, när kommer jag vara en rolig och bra vän igen. Det kommer aldrig hända.
Nu är jag en olycklig tråkig värdelös vän resten av livet. Så blev min lott!
Och så ska jag typ ha tandställning igen till råga på allt?
En olycklig värdelös ful kompis för resten av livet
Okej man har kanske inte tandställning resten av livet men
Jag försöker påminna mej om allt som kunde vara värre
Universum väntar du på mej
Tänker på när jag och Lisa låg i min säng på folkis för många år sen och skrek till universum om hjälp. Inget hade känts så svårt då, när vi låg nitton år gamla och bakfulla bredvid varann. Och universum belönade oss i sinom tid, men det
var svårt att känna det då, de starka krafterna. Dessutom hade väl livet aldrig någonsin varit så enkelt.
Och Jack skriver till mej att universum bara testar mej när jag ligger här matförgiftad i min soffa och har svårt att känna riktning. Men som mina tarot-kort alltid säger till mej: universums ordning bara verkar kaotisk men den är egentligen
alltid under kontroll.
Huden in och utvänd