Jag vet att antagligen alla mår dåligt över kroppen, ansiktet, de som är för tätt ihop och för långt ifrån o ni vet!! Även vita killar!! Men jag vill bara shotouta till er som säger åt mig "sluta bry dig om utseende" som om det är fånig grej jag har lagt till mig att såhär känns d för mig då:

 

"sluta kolla dig själv i spegeln och vilja dö"

 

"sluta gråt över att du blivit marginaliserad till en kropp"

 

"sluta bry dig om att du hela ditt liv kommer få din kropp kommenterad eller bedömd av kilar när du typ går på ICA eller typ tar en tub eller typ går på fest"

 

"sluta må dåligt över den eviga insikten att ungefär halva befolkningen nånstans i hjärnan tror att din kropp är deras"

 

"sluta bry dig om att hela ditt värde enligt det här samhället ligger i hur du ser ut"

 

"sluta tänk på alla möjligheter du missar, alla gånger du struntat i saker, alla tårar du slösat, på att känna dig ful"

 

Om jag kunde välja bort så enkelt att inte vara utseendefixerad skulle jag det. Om jag kunde välja att inte hata mig själv dagligen för den här kroppen, skulle jag det. Om jag kunde ta tillbaka mitt liv skulle jag göra det. Tro mig

 

o jag försöker

 

Men vägen är besynnerligt snårig ibland. Efter så många år av självdestruktivitet är det inte så fucking enkelt att en dag ta tillbaka det där, rycka på axlarna och INTE BRY SIG.

 

Men jag har några knep

 

1. Att lägga upp selfies. Att själv planera och forma och fota en selfie för mig är medicin! Jag säger inte att selfies är det bästa sättet att sluta bry sig om utseende på, men jag säger att det är ett sätt för mig att steg för steg ta tillbaka min kropp. Att göra den till min. Jag önskar att jag inte brydde mig om huruvida jag är nöjd med min kropp eller inte! Men nu gör jag för det mesta det. Och då är det här ett sätt för mig att FÅ TA TILLBAKA lite av den där kroppen som tagits ifrån mig. 

 

2. Att prata om utseende på ett avslappnat sätt. Att kunna babbla om vad en tycker är snyggt kan vara så SKÖNT för att för en gångs skull kunna distansiera sig till det, säga (jag vet att deras värde inte är inte synonymt med deras ansiktsdrag men ) "visst är det  här attraktivt" eller "det här sminket gör mina ögonbryn så snygga" (men det har ingenting med min personlighet att göra) och kunna dela det där med personer som jag vet självklart resonerar på samma sätt gör att utseende för mig blir mer och mer irrelevant. Återigen, jag önskar att jag inte brydde mig! Så mycket tid, pengar och tårar jag skulle sparat, men nu är vi här och jag försöker göra det bästa av situationen. 

 

3. Att stötta de som är med mig i detta! Kommentera mina otroliga vänners vrålsexiga eller småsexiga ellr fina eller fula selfies för jag vet ju hur härligt det kan vara att äntligen ta kontrollen över sin egna kropp och känna sig härlig, MEN i andra sammanhang betona vikten av deras värde som person. 

 

4. Att ta tillbaka så mycket som möjligt av det som är roligt i utseende. Att sminka mig snyggt, kolla på kläder i timmar, matcha nagellack med polare och så vidare. Nu när det är en ångest som vakat över mig typ hela mitt liv, tycker jag att det känns som att ta tillbaka makten över den och göra den till något jag är intresserad av (konst, mode) och något jag tycker är härligt.

 

Jag vet att min kropp och mitt utseende inte är så svårt att leva med, jag är vit, jag är rätt medel i både längd och vikt, och jag har råd och utrymme att köpa kläder jag gillar eller lägga upp bilder på min kropp. Och det är ju det här som är så jävla vidrigt! Att om det varit såhär för en vit medeltjej hur är det inte då för de som inte besitter de privilegierna. Och hur nonchalant är det inte att utgå ifrån att alla då, ska kunna ta avstånd från det här? Det är nonchigt att anta att alla ska kunna unna sig den synen jag har också, att alla ska kunna lägga upp en selfie och inte bara få (själv)hat, att alla ska kunna köpa smink osv och jag ber om ursäkt för det. Och jag vet ju att det skulle va så skönt och bra att ta sig ur all utseendefixering MEN JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN.

 

Och jag lovar, jag har inte sexualiserat min egna kropp, jag har inte själv kommit på idealen, jag har inte för skojs skull velat dö på grund av hur jag ser ut. 

 

Du måste inte älska dig egna kropp. Du måste inte hata din egna kropp. Du måste inte känna att du kan äga din egna kropp. Du måste inte ha en neutral inställning till din kropp. Inget av det där beror på dig. Och jag hoppas att vi tar oss igenom. Because you´re worth it. 

 

 

Här kommer lite tips som jag bara MÅSTE få dela med er eftersom det är dessa som gjort mig till mänskan jag är! Livet hade nästan inte varit möjligt utan dessa FAVORITER! Hoppas ni provar det ni inte än provat och hoppas ni gillar det. Kram

 

 

"Maken" av Gun-britt sundström. ALLA människor bör läsa denna. Jag har aldrig läst någonting så bra om hur det är att vara kvinna, om patriarkatet, om Stockholm, om en relation, om kärlek och hur vidrig den är och hur vacker den är och hur ont det gör. LÄS DENNA eller ha ett tråkigare liv

 

 

 

"Fucking Åmål"!!!!!! Finns inga ord om du mot förmodan inte sett den, se den DENNA sekund, och om du sett den se den igen. Den är så rolig, ledsam, varm och cool och med Sveriges bästa skådis. Och annars SÅKLART Sagan Om Ringen trilogin. Finns det nåt vackrare, roligare, mer spännande, mindre kvinnorepresentativt xD i världen? Tror inte det va. Och SÅKLART West Side Story gråter vid bara tanken på detta musikaliska mästerverk

 

 

Förutom gamla goda Södermalm xD så Danmarks landsbygd typ! Vita sanden, gröna havet, kossorna och grusvägarna och himlen som går ihop med havet vid horisonten. 

 

 

CHAMPAGNE BITCHES 

 

 

Bohemian Rhapsody av Queen

Flesh and Bone av The Killers

Nu kan du få mig så lätt av Håkan H

Material Girl av Madonna

En man i byrån av Lill Lindfors

Shores and Islands av Deportes

Last Nite av The Strokes

Flourescent Adolescent av Arctic Monkeys

och allt av ABBA

 

hahahahah gu skäms varför e ja en tönt 

 

lite sämst att nästan allt e av killar men 

 

 

Mitt största guilty pleasure nämligen grillad kyckling..!!

En pasta med tomatsås och mozzarella som jag döööör för men kan ej stava till det eller

kladdkaka

 

 

Det va det för den här gången

 

uppskattar ni sånthär?

 

vore kul m svar

 

puss

1. Fruktansvärd ångest som gör att jag blir helt paralyserad av ilska och så kan jag liksom bara ligga och gråta

2. Förtränga alltihop och istället fokusera på mitt smink och killar typ 

Och jag vet ju att det finns två reaktioner som inte får finnas bara!!!

De är:

1. Paralyserat tillstånd

2. Förnekelse eller förträngning 

Alltså; Jag har visst misslyckats :D 

Men jag försöker att komma ihåg att jag får fokusera på annat för att få energi så länge delar av energin också går till det jag vill hjälpa till med

Det är okej att inte hunnit göra nåt för vi är ju nästan barn nu! Det här ansvaret ska inte ligga på ungdomar egentligen men samtidigt vet jag JU att vår generation måste göra nåt för att ändra den här skiten

Yeye, jag tycker att det minsta lilla är bra ! Av oss. Av gubbarna med makt förväntar jag mig mer och egentligen av mig själv också

Hursomhelst, 

Jag är sjuk nu med helt röda ögon och torra läppar och fett hår det är lite ledsamt men skönt också. Har så mycket  ENERGI är bara för trött för den just nu i november 

Här är en såååå söt bild känner typ tårarna som kommer komma när jag kollar på denna bakis/rörd/pmsig

 Här kommer selfies och en påminnelse om att ni inte får glömma mig! 

Dagens funderingar

1. Varför är mögel så himla fint? Som ett gulligt luddigt litet djur

2. Varför är det så snyggt med troskant

3. Hur kan det fortfarande produceras gott och bandat salt aka äckligaste som skapats 

Det ser regnigt ut men det är bara för att det börjar bli natt! Alice fyllde arton och sommarlovet hade precis börjat och jag plumsa i den här poolen ärligt i tre timmar, dök och hoppa med förhoppningar om hur varm och kul den här sommaren skulle bli
Midsommar och jag hade haft en av mina värsta ångestnätter precis men allt hade löst sig och mamma och pappa väckte mig för att bada in midsommaren. Tur för mig att det var precis så som jag älskar vattnet, grått, varmt och lugnt. 
Och på kvällen stekte vi grönsaker och gjorde marängtårta och drack rödvin och spela kort och GUD VET VAD va mycket mysigt vi gjorde och det kändes så varmt i hjärtat 

Här är en kväll något senare in i sommaren då Elina blev 18. Jag var som vanligt helt jävla rörd över att nån jag älskar blir vuxen och är fortfarande förvirrad kring huruvida det var därför eller på grund av ett par flaskor bubbel som jag inte kunde släppa hennes hand. Mina tjejer så jävla fina på den här bilden 

Lisa och jag picknickade och låg i vitan hela dan och bara hade det härligt

Twyla fyllde 18 och jag hade en av de bösta kvällarna i mitt liv. Är inte ens säker på att jag överdriver? Hade verkligen så fruktansvärt kul även om jag minns kanske 25% för kvällen blev natt och natten blev morgon och under hela den tiden var det bara dans, nakenbad, nya vänner, bubbel och skvaller. 

Den här sommaren var mest att ta igen psykiskt och fysiskt och ekonomiskt men jag tittade på de här bilderna och kom ihåg att det har varit en väldigt härlig och skön sommar på många sätt också. Och ibland måste inte en tidsperiod vara bra eller dålig utan liksom nödvändig med inslag av mycket fint. 

Och det gör mig så fucking tom att det inte ska kunna vara så för alla. Det gör mig så fucking tom och ansvarslös och förlamad av skam att medans samma människor flyr på haven, bombas ihjäl, dör och hatas kan jag unna mig de fem minuterna. Jag säger igen, jag förtjänar de fem minuterna som får mig att känna mig redo att ta över, men så gör ni andra också. Ni som flyr på hav, bombas ihjäl, dör och hatas. Jag har inte ord för det och kanske är inte ens de orden mina, men det känns så olustigt att inte skriva ner det eftersom jag så lätt förtränger att det tar mer än fem minuter att rädda en värld. 

Vi ses

Kram på er

Jag lyssnar på Olgas favoriter på Spotify (tack för det Olga) och har sammanställt de bästa i en egen lista som jag döpte till "dags å dra" när jag stod på ICA och hoppades på att få se O'C men hon jobbade inte. Det sitter i huden numera ju, att göra sig förberedd att vinka adjöss fast på ett glatt sätt. 

Orden är på utflykt, inte i mig utan på semester nånannanstans och jag undrar precis som ni väl gör när de kommer tillbaka men sånt vet en inte. Har lite svårt att fatta hur nån försörjer sig på orden för utan förvarning kan de vara på väg till Gran Canaria och så sitter en där och famlar i minnet efter hur de låter och känns. 

Idag när jag rusade genom stan för att möta upp mamma och pappa på Moderna kände jag i vinden att julen är på väg och tårarna rann för det blåste så starkt och jag har så klena ögon så ingen märkte att tårarna rann för att det var så vackert när jag rusade genom stan och ljuset var nästan vintrigt och jag kunde inte hålla tillbaka. Det gör så jävla ont med skönhet tycker jag, det är nästan vidrigt. Som när jag måste kolla bort ibland för det sticker i ögonen när han rynkar näsan av skratt och jag vill bara lägga mig på golvet och kapitulera inför skönheten som äger mig. 

Här är fyra bilder från helgen 

Och jag är VIP på ACE

Jag tänker på den då, från en tid till en annan. Hur jag ibland förbannar tiden för att den går för långsamt och ibland går under för att den inte räcker till. Hur tiden har gjort mig illa, fått mig att längta mer än vad en människa borde göra och fått mig att leta efter sekunder för att få andas.

Men jag tänker också på den, från en tid till en annan, som den som räddat mig. Tiden har varit min trognaste vän de nätterna som aldrig tog slut och mitt enda hopp när jag inte stod ut. Tiden har lovat mig en annan plats, ett annat sammanhang och en annan tid. Tidens eviga påminnelse om sin närvaro var det som tog mig igenom då. Ett löfte om en tid där jag inte behövde räkna sekunder i hopp om att natten skulle gå över eller där jag inte skulle behöva räkna efter timmar att hinna sova en natt. En tid där jag flöt in i ljusen, armarna, skratten och staden. En tid som är på min sida.

Jag tänker på den ofta, tiden som var. Jämfört med tiden som jag har, eller är i. Och nuförtiden nästan lika ofta på tiden som kommer bli. Att om det går åt helvete, så finns tiden med mig, under min hud, en evig påminnelse om att tiden ibland räcker till och om att tiden går och att ibland är det allt som behövs.

-nu slutar Sverige ta emot flyktingar vilket jag helt ärligt tycker är så jävla fucked up

Nu till mindre problem

-mitt studiebidrag är slut

-min hud är röd runt ögonen pga så torr ser ut som jag är en konstig panda

MIN GLADA LISTA

-sjunger luciasånger på kören, har inte berättat för någon om mina fem år i kyrkokör så kan till och med IMPONERA med stämmor! Känner mig som hon i GLEE ni vet som alla hatar för att hon skryter och jag känner bah: mer sånt i mitt liv. Jag älskar när folk står för sitt skryt! För då kan jag skryta glatt tillbaka och så kan vi omhulda varann i skryt och gör en gångs skull uppskatta oss själva 

-har inget plugg vilket är en ovan men välsignad känsla. Har lite svårt att ta in men försöker att lyxa i allt möjligt vilket märks på mitt saldo:(

-men har tagit slut på mina pengar på det roligaste sättet! Nämligen umgåtts med människor jag tycker är smarta, roliga, trevliga, och fyller mig med KÄRLEKEN! Vilket jag för att va ärlig tycker är det VIKTIGASTE som finns. Det är bara så jag och vänner väljer varann (och utseendemässigt) (skoja) (naturligtvis) (ber om ursäkt för dåligt skämt)  Här följer de i kronologisk umgängesordning med tillhörande tips!! 

Mamma och brorsan. Vi åt lunch på Melanders och strosa på Söder. Här är en svindyr men såå fin antikvitetsaffär på Hornsgatan som jag gillar att gå runt i och låtsas att jag har råd att handla minikaktusar á la 700 kr styck

1. Killar

2. Mens

Jag må vara en girig mänska men jag hade en mycket givande och bra kväll! Hoppas systrarna O'connor delade min upplevelse åtminstone stundvis 

Hallå på er!

 

Idag fyller Lisa år och det känns helt absurt för ALLDELES NYSS fyllde ju jag??? Och jag suckade skadeglatt åt Lisa som allt skulle få få vara omyndig  två månader till och så NU?? Ae

 

Att fylla arton var verkligen sååååå fucking kul asså så himla typiskt folk att låtsas som att det är fånigt med myndighet och bah "livet kommer inte förändras" "det är samma gamla visa" jag känner bah NEEEEJ!! Livet har (i alla fall för mig och ursäkta men jag kommer utgå ifrån att ni är funtade precis som jag när det kommer till väsentligheter som detta) förändrats sååå mycket helt seriöst! Jaaja, det är samma skola, samma lägenhet, MEN äändå att rycka tag i en polare och få gratis fylla om och om igen pga snodda drinkar och chansen att kunna välja vilken musik du är sugen att dansa till och träffa gamla kärlekar och ja HERREGUD mitt liv har fått en drastisk vändning och en positiv sådan

 

Älskade min födelsedag med bubbel, god mat, tårta, presenter som mina nära och kära hade målat eller skrivit eller ritat eller filmat och gratis drinkar och dylikt! Ah att fylla arton det är nåt speciellt im telling u

 

HUrsomhelst, här är lite saker som jag börjat göra sedan artonårsdagen

 

1. Bytt ut min garderob. Hips vips hopp så hade jag vuxit ut ALLA MINA BYXOR!!! Anledningen: mina höfter hade vuxit. Ingen mänska har väl känt sig vuxnare än jag när jag stod där i spegeln och inte fick ihop knapparna på levisjeans efter levisjeans xD

Så jag hade inget annat val än att packa mina gamla grejer i påsar och skänka till välgörenhet/mina kompisar (samma sak?) (skoja) (verkligen) eller sälja på loppis och helt enklet inörskaffa en ny bas! Som består av:

-bootcut

-sidenunderkläder

-pumps

-fluffig jacka

-basic tröjor

 

2. Börjat tävla!! Typ i tävlingar där du kan vinna biobiljetter eller koppar eller tusen risifruttis! Hitills har jag vunnit NOLL grejer men jag känner att det är på gång! Allt som krävs är ett vaket öppet öga och en härlig motivering som innehåller lite finess. Egentligen är det kanske dumt eftersom jag kanske inte behöver det såå mycket..dåligt leverne kanske..men samtidigt kan jag typ inte rå för min konsumtionsskada i kroppen..usch jag vet inte hur jag ska hantera det där..vi går vidare

 

3. Bli äcklad av kött

 

4. Blivit vuxen i mina relationer! Älskar att få gråta skratta ploja ur kräkas med mina vänner men jag klarar mig själv också! Jag går gärna ut med en vän och är med mig själv OCH min vän. Det känns skönt.

 

DET var det från idag

 

bifogar bilder på mig och gymnasiearbets/livskamrat

 

 

Det här inlägget skrev jag i onsdags men det kunde inte publiceras då. Det är egentligen inget vidare men har slängt bort så mycket på sistonde och nåt vill jag ändå ha sagt

 

Jag har som sagt en väldigt bra känsla i min kropp. Det är inte bara en bra känsla, det är kroppen som gör sig redo. Redo för att dra ut nu. Redo för att kanske bosätta mig på andra sidan av ett hav med min egna kaffekokare och dörrmatta, redo att lära mig allt som finns att veta, redo att vara själv och mitt bland alla jag nånsin velat vara med.

 

Jag minns att det var så jobbigt att vara tidig tonåring för att den där kicken var så svår att nå men ändå visste jag exakt hur den kändes! Jag visste hur det kändes att dansa men jag fick nästan aldrig göra det, jag visste hur det kändes att bli smekt över handflatan men det var en farlig längtan, jag visste hur det kändes att gå in i ett rum eller titta i en spegel och känna att det här utrymmet, den här kroppen, luften kring mina höga skor är MIN, men det var en sällsynt verklighet.

 

OCH NU är det där helt plötsligt är det där mitt liv. Plötsligt är inte bara dansen i sig utan också var och med vem mitt, plötsligt har jag en outgrundlig källla till handflatssmekningar bredvid mig, plötsligt kan jag ta över ett helt golv och känna att det tillhör mig eller kolla i spegeln och känna att de fötterna, benen, magen, aramarna, håret är mitt och jag älskar det. 

 

Känner mig tillräckligt gammal men välsignat ung på samma gång! Inget är omöjligt! Känner mig som nya killen i Paradise helt ärligt

 

Anledningen till detta är naturligtvis den tydliga och skarpa anledningen stavat priviligerad. Jag har utrymme att luta mig tillbaka och veta att det kommer att lösa sig samtdigt som jag käkar lite smågodis. Och naturligtvis är den känslan underbar! Även om den är orättvis, så funkar ju livet.  Kanske är lösningen att komma underfund med ett välmående för att sedan kunna använda det till gott. Typ älska dig själv innan du kan älska vidare, vilket jag helt ärligt tycker är fett sant! Svårt att hitta energi till att älska och vara närvarande när en inte kan komma underfund med sitt egna värde. Detta kan ju verkligen bli en ursäkt till att sitta och luta sig tillbaka och stoppa käften full med sura nappar, men en kan ju försöka se till att det inte blir så. För jag vill aldrig sluta känna den här energin, den här unbreakable känslan av att världen är till för mig, men jag vill heller aldrig nöja mig med att bara använda den gentemot mig själv. 

 

 

Ni inte som inte orkar nu jag kan bära er på den här vågen av välmående!

 

 

Puss