Halva vevkan har gått


Sumpan har ett fik där bulle o kaffe kostar 25 kronor och vi stressciggade och ringde femhundra samtal och mailade alla som har satt sin fot i Sumpan för lite statisk och pluggångestade


Djade!! Eller egentligen DJ:ade Axel men han tog det ödesdigra beslutet att låta mig stå en låt-ni ser resultatet ovan




Var i skogen! Åt helt seriöst kanske femtio kräftor, drack min första nubbe!!, plocka blåbär och fuskade i kortspel :( sorry

Att inte alla har fri tillgång till skogen (jaja allemansrätten) är så jävla orättvist tycker jag, att det lugnet som sköljer över ens kropp i en osynlig välsignad våg är en klassfråga är vidrig, på allvar Alltså! 



Panneplugg och mera stressciggande


Och skvaller på toan

Jag tycker det är helt fucking absurt att jag signade upp mig på tre års skolgång och ur det har jag fått människor som jag saknar likt kroppsdelar när de är borta från mig! Livets schyssaste deal.

Jag är rastlös också och min kropp är opålitlig. Jag längtar efter att förverkliga så mycket, jag har petat Elina på axeln femhundra gånger idag och föreslagit saker vi måste göra annars DÖR JAG! Men det är en skön rastlöshet ändå, en rastlöshet som jag vet kan ta sig ur min kropp och in i något annat, en verksamhet, ett engagemang. 

Jag är så sugen på att ha KUL bara, jag ska börja ha det mer, rent KUL! Jag tycker det känns enklare nu när jag är arton och jag har mer tid, ork, pengar än på riktigt länge. 

Osså har jag en dålig dag tänker jag bara att det är en dag närmare studden

Vi ses

Du växer upp till slut

Hela mitt liv har jag varit en ganska ängslig människa, ett ocharmigt, obehagligt, obekvämt personlighetsdrag. Det värsta med det är att andra människor ofta tycker att det är jobbigt (förståligt) och det är en vidrig känsla att få nån att känna så, men det är ändå värre att bära på den känslan som en evig förkylning, eller typ molnande mensvärk i huvudet som aldrig, aldrig försvinner. En jävla tinnitus av oro, ständigt närvarande. 
 
När jag var liten kunde jag inte riktigt hantera den och jag behövde verkligen en kontrast till det där mumlandet i huvudet och den fick jag som allra bäst när jag kom hem efter skolan och kröp ner i kökssoffan och mamma klappade på min mage som jag alltid hade ont i (jag hade inte riktigt förstått mig på den där ängsligheten som sagt) och gav mig apelsinjuice och jag var varm och trygg. Jag kunde berätta om allt som hänt och samtidigt vara evigt tacksam över att ha överlevt en extra dag i det där jävla universumet som gång på gång väckte ängsligheten i mig. Allra bäst var det på fredagar när jag kom hem efter skolan. Jag, Elvis och Stephanie hade väl suttit i en evighet i korridorren och blajat om nåt och jag kom hem fylld men helt slut och kröp ner i soffan. Mamma hade köpt räkor, brorsan bodde fortfarande hemma och pappa satte på Bo Kaspers xD (riktigt fånigt att ha det som min trygghetsmusik men det är det likt förbannat, jag blir fem, åtta, tolv år igen). Jag minns det som de kanske bästa stunderna i hela mitt liv.
 
Jag letar efter en trygghet ofta, för utan den går jag sönder! Jag har mycket trygghet i mitt liv, men det har gjort mig ledsen att det ibland känns som att känslan försvunnit förutom vissa korta stunder. De här åren har förvirrat mig och gjort mig ganska illa och min änsglighet har många gånger tagit över mig helt. 
 
Men så kommer jag hem och det är fredagseftermiddag. Räkorna står i kylen, stereon är på och jag kryper ner i kökssoffan. Jag har ett annat liv nu, ett liv som är klubb, öl, vännerna, dansen, kille, natten MEN för första gången på riktigt känns det som att det matchar. Min trygghet, min spänning, till och med min ängslighet! Jag är nästan vuxen och kökssoffan är för liten för att ligga raklång i, men det är min barndom som fyllt den och jag har andra trygga punkter nu, men det var här jag började. Att växa upp handlar kanske inte om att förlora allt som var, utan att hitta ett sätt att knyta ihop det med det som blir. Det handlar nog inte om att förtänga det som hänt, utan att försonas med det. För första gången i mitt liv känns det okej att tänka på barndomen, det känns okej att växa upp, det känns okej att förena de världarna. 
 
Det passar mig. Att växa upp! Jag växer in i min kropp på ett skönt sätt! Men mer om det sen nu ska jag äta räkor.
 
hejdå
 
 

Mitt hjärta har en frusen inneboende med pajat självförtroende som inte mår så bra

Fredag! 




Var i Sumpan, sparade ett bord som vi hitta på gatan, palla äpplen, störde en filminspelning

Lördag!
Kollar bron men missar ganska mycket för jag blundar in i hans lockar för att kolla om det går att sova där ett långt tag




Var diamanter 

Söndag!



Hade klassloppis och tjänade 30kr var


Drack lyxiga drinkar, åt lyxigt snask, pratade om lyxiga, viktiga, larviga, oviktiga, smarta saker 

Veckan!

Pluggbruncha hos Lisa



På väg till bio med pappa!




Nyss hemkommen från spelkväll i björkis! Det var så vettig kvällsaktivitet och jag, Vera, Elina vann frågesporten

En lite stressig vecka exempelvis idag var jag moderator i aulan xD men känner mig helt OSTOPPBAR! Sånt är det bra att ta vara på! Men nu ska jag sova

PUSS

Söndag

Tjenamors på er!
 
Har haft en fin helg hitills (fortfarande ca 12 timmar kvar av den) och har en del suuuperina bilder men atm sitter jag och tjattrar från min skolmac ;)) senaste inlägget skrev jag imorse när jag drack en kopp kaffe tidig tidig morgon vid St:eriksplan och det var helt disigt i luften. Så jävla vackert ville bara gråta en stund för mother nature u r AMAZING
 
Hursomhelst, sen sist (näst sist alltså) har jag:
 
- varit sjuk och kollat nästan hela säsongen "Livet enligt Rosa" som ligger på SVT arkiv och är helt fkn magisk! Vilket litet géni den där jävla skådisen (rosa)
 
-gråtit så mycket till Forrest Gump att jag blev tillsagd av personen bredvid (min kille) för att han "inte hörde". Var också tvungen att pausa två gånger för jag blev så jävla jävla ledsen av den filmen även om den är helt fantastisk
 
-sett halva säsong 2 av "Bron" igen eftersom det är världens bästa serir
 
-rensat ett halvt kilo kantareller
 
-dansat ur hemma hos älskade Lilly och druckit gredos med fanta och smygspillt på folk som gett menande blickar
 
-haft Loppis med klassen
 
-och som sagt suttit i morgondiset med kaffe och bulle och diktat lite om hösten
 
En finfin helg! Nu ska jag klä på mig nåt snyggt, göra en subtil sminkning, slänga på mig ett par klackar och sticka till Olga där jag ska dricka drinkar och skvallra
 
Puss hörni! Vi hörs snart igen
 
Bild på mig och älskolisa från nån lektion

Jag vet varken in eller ut längre sen jag såg den skarpa kurvan kring din mun

Hösten och jag matchar på ett underligt sätt. Det är som att vi uppskattar samma saker. Den är varm, det går bra att göra nåt spontant typ bada fast det är lite för kallt, eller promenera tidigt på morgonen, men den är också lite märklig. Ljuset sticker lite i ögonen, luften fastnar i halsen på ett skönt sätt, färgerna syns lite mer. Det är en ledsam årstid, jag tycker det! Så oerhört skönt att landa i den efter sommaren tycker jag. Jag älskar sommaren, precis så som en älskar en ny vän. Vännen är rolig, härlig, varm, kul, spontan och spännande. Det är så kul att vara med den här vännen och en kan inte låta bli att träffa den mest hela tiden. Men det tar energi. Det tar energi att vara sådär glad och trevlig mot kompisen hela tiden, måste vara schysst och inte jobbig för kompisen och en själv är ju inte SÅ bra kompisar. Hösten däremot, är som att krypa ner i famnen på en gammal bästis. En trygg, lugn, men ändå stark och kul bästis. En som håller om en och som får alla färger att lysa igenom.

Jag älskar kompisen! Att skoja, göra nya saker, skratta fånigt och vara varm hela tiden. Men det finns inget som mäter sig mot att gråta mot en bästis axel och påminnas om att luften, träden, ljuset är ens egna. 

Tips! till hösten och lite annat blaj

Vilken dag jag har haft va
 
Stannde hemma, men var tillräckligt frisk att laga världens godaste tortilla med äggröra, rödlök, avokado och ost (så fucking gott), kolla en säsong av Modern Family och äta mer än mänskligt många clementiner vilket jag ångrar lite nu eftersom jag får eksem och blåsor i munnen av dem :( har också druckit tre liter te vilket jag också ångrar lite nu eftersom jag blir kissnödig ungefär var tionde minut. 
 
Jag är redo för hösten! Jätteredo! Faktiskt. Det känns skönt med hösten, att landa i något till skillnad från sommaren, den är så flyktig och jag tycker det är lite jobbigt, men hösten den tar tag i en på ett skönt sätt. Nåt av det värsta jag vet är när folk driver med oss som tar höstmyset på allvar! TYp när folk bah "ska du hem och dricka massa teee nu eller??" och en bah "JAA" "jag ska koka en hel kanna och dricka den med honung, citron och precis så mycket mjölk att det liksom skapas ett moln av mjölk ovanpå teet". Ta er i arslet hösthatare
 
Jag är så jävla sugen på denna höst faktiskt och jag har lite tips på hur en ska njuta utav den till fullo! 
 
-ha temadagar! Ex. lyxdag då en lagar lyxig räkpasta, sätter på sig de glittrigaste örhängena (om en har hål i öronen vill säga), gå ut oc ta ett glas vin och ta regelbundna pauser för att bättra på det röda läppglanset. Eller planteringsdag då du tar en utflykt till Rosendahls slottsträdgårdar, åker till plantageavdelningen på IKEA och sedan planterar kaktusar och orkideér i nyinköpta krukor och glasburkar. ELLER kanske spadag typ scrubba kropppen och lägga ansiktsmask och dricka vodka med alger typ!
 
-överraska varandra! Bjud en vän på fika, eller kanske till och med bubbel! och få fika och bubbel tillbaka! Med spänning! Jag ska börja dejta mina kompisar och bjuda på roliga aktiviteter och halvdyrt kaffe
 
-köp inget som du inte får en relation till! Jag kommer att välja ut ett plagg varje månad och sedan vandra omkring tills jag får lönen och sukta och prova och välja färg! Sedan i slutet av månaden kan jag langa fram min hundring och slå till! På detta sätt kommer jag att spara pengar och se till att jag abara köper saker jag älskar!
 
-ta vara på engegemanget! För min del känns det verkligen dags att ta tag i samhällsfrågor jag bryr mig om, och typ mitt eget skapande. Det är dags nu! Liksom
 
det var tipsen från idag! Ha det bra tills nästa gång
 
 
 
 
 
Jag f.t en fantastisk pyjamas från Twilfit i halv äkta siden

Om skammen igen

Jag skäms nästan inte för nåt längre. Jag skäms nästan lite för lite! Jag skojar och stojar och snackar om allt i hela världen med varenda liten stackars kotte som råkar stå bredvid. Mina innersta tankar, mina drifter, mina åsikter och mina åkommor.

Men ändå hamnar jag där på toaletten och sköljer bort det röda ur ansiktetet. Jag skäms så jävla mycket över det som gör mig sårbar. Jag är så fast i den patriarkala idéen om att en "stark tjej" är en tjej som är helt befriad från omvärldens krav, ideal, idéer, bemötanden. Jag är så jävla fast i tanken på att det finns nåt som är "stark tjej" fast det naturligtvis bara finns tjejer som gör en massa starka, coola grejer men ändå är svaga, ledsna, sårbara, och det gör dem inte ett dugg sämre. Jag är så jävla fast i att om jag någonsin ska bli nåt nån orkar hålla fast i, måste jag låtsas vara befriad. Jag är så jävla fast i tanken på att jag som tjej ska ta så mycket känslomässigt ansvar att jag skäms över att själv ta känslomässigt utrymme. Så jag låser in mig på toan istället. Sköljer det röda ur ansiktet med kallvatten. 

Jag skojar och stojar och snackar och syns så mycket överallt! Men jag glömmer bort att jag har rätt att synas med allt som inte är skoj, stoj och snack också. Och plötsligt är allt som är kvar för omvärlden att se skoj, stoj och snack. Det blir en onyanserad bild, för allt det andra skäms jag för mycket över att ens vidröra. Det blir en onyanserad bild för ingen människa fungerar så! Och jag vet det.

Ändå skäms jag så mycket att jag går från lektionen, hulkar så tyst jag kan och torkar ansiktet fritt från varje spår av skam. När jag fått distans till det är det alltid bra. Det är lugnt att skriva om, det går bra att berätta för Ellen om det på kören, för det är inget farligt! Varenda varelse gråter, saknar, känner sig utanför, vilsen, ensam. 

Det enda som är farligt med den känslan, det är skammen inför den. Och att den sitter så djupt rotat att även om vetskapen finns i mig, sköljer jag kallt vatten noga över det röda i ansiktet innan jag går ut från toaletten






Måndag e trött

Insåg just att jag va rikstrött när jag skrev Warsawainlägget xD hade ungefär femton fakta/stavfel och det var såå tråkigt!!! Haha aja det var en massa bilder


Jag är SÅ uttömd från förra veckan! Orkar knappt äta ostpinnar till IDOL och det är en alldeles för stor ansträgning att dricka ur tekoppen utan sugrör. Denna vecka ska jag vila upp mig ordentligt!! Först när jag är ordentligt utvilad kan jag se fram emot saker och när jag inte ser fram emot något slutar liksom min kropp att fungera! Måste konsumera! Producera! Prestera! Helt fkn skadad av samhället. Hursomhelst, saker jag vill längta efter är:

-resa till Norge och kolla på valar! Lära sig om nåt väldigt nischat och sen kunna va expert 

-lära mig laga mat! Så otroligt ocharmigt när folk bah "mmm sex och mat! Passionen!!" Men egentligen är det exakt så jag känner! Passionen! Jag känner den och vill få utlopp för den i köket också xDD

-gå på roliga barer typ biljardbar och kareokebar pga sååå himla mkt roligare än att bara sitta och öla vilket med fel sällskap (läs killar) blir tråkigt efter typ en halv öl

-gotta in mig i biomörkret!!! Med ordentligt smörade popcorn och en kall lidlfanta. Finns ej nåt bättre, vad kan ni rekommendera??

Japp det var det för idag kommer somna nue

Puss

Warszawa bby

Har precis fört över bilder från Warsawa så tänkte passa på att skriva lite om det. Jag tyckte mycket om Warsawa. Staden var fin, cool, svårdefinierad. På ena sidan låg världens lyxigaste byggnad och på andra sidan ett rivninrgsobjekt. Warsawa har en hemsk, men viktigt, historia då de blev sönderbombade under andra världskriget. Därför blir ju staden väldigt mycket mer intressant i sig, men det gör det också till en ultimat museestad.

Vi var på deras Moderna Museum (gratis) där de hade en utställning om Warsawa under andra världs- och kalla kriget. Det var spännande men dåligt textad precis som det mesta annat! Men sedan hade de fantastisk feministisk konst om psykisk ohälsa, kvinnohat, rasism. Fick inte fota så kommer inte ihåg namnet på dem fantastiska upphovskvinnorna men det var så jävla vackert i alla fall. 

Jag lyckades dock ta en suddig bild
av den bästa utställningen nånsin. Den var om en kvinna i Irans motståndsrörelse och var så fruktansvärd GRIPANDE och typ cool? Svårt att beskriva den ägde. Vi var också på Nationalmuseum (inträde typ en krona med mecenat) och såg världens snyggaste utställning av John Lurie. 

Eftersom Warsawa är den billigaste staden du i Sverige kan åka till, kunde vi lyxa som in i helvete. Vi åt ETT mål mat hemma, resten åt vi ute.



Första middagen var en god pad Thai men en svinäcklig veganläsk


Warsawamåt mätt en "riktigt dyr" lunch för typ 120 kronor tillsammans 

Den godaste burgaren i livet


Förutom den här

Mitt favoritmål är (lyx)frukost så vi hittade snabbt vår favoritställe "Charlottes" som låg mitt på "hipstersquare" där vi bodde







Den här jävla frukosten




Med den här jävla utsikten VARJE SATANS MÖRGON!! Fattar ni att dra på sig tofflorna, sätta upp håret i en knut och sen sätta sig i (den extremt varma) morgonsolen, beställa in en lyxfrukost för fyrtio kronor, luta sig tillbaka med en cappucino och en cigg och titta på alla de ofattbart vackra hipsters som bodde där. Det var för bra för att kunna ta in.

Shoppingen i Warsawa var helt värdelös och de hade typ bara supersmå storlekar. FÖRUTOM second hand shoppingen som var oslagbart billig och bra. Doe är staden väldigt rörig så tips om ni ska dit är att kolla ut bra stråk i förhand!! Jag hittade dock en hel del bra , framförallt en fantastisk vit byxdress för fyrtio kronor som jag firade min 18-årsdag i. 

Här i en nyinköpt t-shirt i vår ägiga lägenhet. 



Som var sååhär fin utanför! 

Fönstrena var enorma och sängen stor, vit, och fluffig 



Där drack vi öl för tre kronor, åt chips och kollade film några gånger 



Vi drack väldigt mycket gott faktiskt! Dock var den där drinken så himla konstig hahaha det var bara vodka och grapefruktjuice 



De här drinkarna doe!!! Vi firade vår sextonmånaderadag med detta och bubbel ute och skvallrade, skrattade, snackade tills de stängde 

Som sagt var staden rikscool, ex den "gamla stan". Den bombades under andra världskriget men byggdes sedan upp exakt likadan, bara att den är knappt 70 år gammal. Underlig atmosfär! Men väldigt vacker












Hela staden var doe magisk



Här i den vackraste parken någonsin!




Här vid Warsawas kulturpalats/Europas högsta byggnad/en gåva från Stalin





Avslutar med tre underbara små bilder på mig!!

Alltså; besök Warsawa om ni kan! Jag ska lista lite för-och nackdelar!

NACKDELAR
1. Mycket sexism och typ grabbig stämning 
2. Nästan ingen kunde engelska
3. Det var svårt att hitta
4. Flygplatsen (om du ska flyga billigt) ligger en bit utanför city

FÖRDELAR
1. Allt är så djävulskt billigt pga valutakursen så du kan lyxa hur mycket du vill och ändå inte bli så pank. Det räcker med nån hundring på fickan för att äta ute alla mål om dan. 
2. Historian i staden är jätteviktig och spännande
3. Väldigt bra konst!!!
4. 18-årsgräns men blev kollad en enda gång och då gick det att lösa
5. Det finns supermycket vegan-hak!

Ni ser ju! Fördelarna väger över lätt! S/o till min kille som är världens finaste kille och bästis, som höll koll på all kollektivtrafik och älskade mig trots att jag köpte glass varannan timme. 

Vu ses! 



Söndag

Jag vaknade så himla tidigt imorse, är så van vid Andrés varma bredvid mig att jag vaknar så fort det blir kallt och han går upp för att hinna till jobbet. Tunnelbanan är långsam så jag går hem. Håkan Hellström sjunger om morgonen som den bästa och jag tänker på det så fort jag är i den. Så jävla fin stund helt ren och sval som fylld av poesi! Skäms inte för jag skrev det där det är så fkn sant, vill omslutas av morgon mycket mer ska gå upp tidigare för att hinna se dagen orörd. Det tar mer än en timme att komma hem och när jag kommer hem ligger familjen fortfarande och sover. Vi lagar äggröra, läser tidningar, jag äter en halv brieost, dricker kopp efter kopp av kaffe och väljer nog bland marmeladerna. Tar en lång dusch, reder ut tovorna i håret med balsam, lägger ansiktsmask, målar naglarna. Jag tänker att jag förtjänar det. Jag förtjänar att vakna upp trygg och varm och vara del av en och samma doft, jag förtjänar att känna igen varje vrå av staden jag går hem genom, jag förtjänar att fnissa med brrosan och bryta baugette med familjen vid frukostbordet, jag förtjänar att lukta citron och kokos och vara len över hela kroppen. Jag gör det. Men det gör också alla andra.
 
Jag vet inte hur jag ska hantera all skit som är och händer. Delar inlägg på facebook och hatar mig själv för att jag gör det, swishar en tjuga för jag har ju inte så mycket och glömmer att jag var så pank när jag beställer in en till kanna öl. Hur fan gör en! För att skärpa sig lite jävla grann! För att sluta tycka om sig själv när en lagt en peng eller en timme på nåt viktigt, sluta tycka synd om sig själv när det känns skit över att en är en skit. Jag vet inte! Jag tränger undan, jag är så psykologiskt enkel att lösa när dte kommer till sånt. Unnar mig allt det goda jag gör det! Jag önskar inte bort det, för mår jag inte bra finns ingen energi att göra något överhuvudtaget. Men det går att må bra utan att va orättvis, jag vet ju det. Kan gå upp på morgonen och njuta av den orörda dagen utan att för den sakens skull köpa dyrt kaffe. Jag har på senaste tid levt under principen "ta hand om sig själv på flera nivåer" alltså jogga men också vina. Dags att ta hand om sig själv och på samma gång sluta va ett arsle tror jag. 
 
MItt vanligaste argument när jag e dum är "jag är ung" fast jag vet att den nya generationen är så viktig.
 
Hursomhelst, denna söndag ger jag tid för att vila upp mig efter en fantastisk vecka men också tänka igenom, reda ut och komma i fas. Jag mår bra och jag ska fortsätta göra det hoppas jag, men måste samtidigt hitta tillbaka till mitt engegemang. Det blir nog en bra höst. Det luktar så gott av höst i köket.
 
 

God morgon här är ett snabbt inlägg










Jag har fyllt 18! Ljuva vackra farliga ålder! Jag har firat med rosa bubblor, toast Skagen, serieböcker, fuldans, sena nätter/tidiga morgnar, billig öl och mycket kärlek. Stort fett jävla tack till alla som givit mig kärlek, uppmärksamhet, skumpa, rosor och skratt! 

Jag har hosta och sitter barbent på bussen på väg hem. Skyller allt på dåligt leverne. Pga trött pga dåligt leverne pga nybliven artonåring fick jag rostade mackor, kaffe och skvaller hos Fanny imorse (tips på mycket mysig höstaktivitet) och nu ska jag på loppis (ej frivilligt) 

Är stolt, glad och tacksam över min nya energi! Att jag pallar och typ tar en Treo och sen är jag på benen igen! 

Hur är det med er?


Här är en bild från igår

En dag i det nya livet

 
 
Här ser ni facet på en nybliven artonåring som just nu personifierar rumlandet. dricker kaffe och lyssnar på en podd. Var kom denna energi ifrån?? Det måste vara vuxenlivet som tagit mig i besittning och fyllt mig med dess aura! Trots att jag inte sovit mer än sex timmar sammanlagt de senaste dygnen, trots att jag gick upp två timmar tidigare med André, trots att jag har ont i tänderna så känner jag ENERGIN. Som en satans vulkan inne i själen. Nu ska jag käka upp min avokadomacka!
Vi ses i dimman   

I wish I could share all the love that's in my heart/idag kan jag för jag fyller år



När detta inlägg publiceras är det min födelsedag! Jag älskar att fylla år! Så oändligt mycket att det nästan känns som att födelsedagskonceptet är uttänkt bara för mig, presenter, bubbel, kärlek, uppmärksamhet. Något som känns extra underbart med denna födesedagsomgång är att idag infinner sig myndigheten. Från o med idag (eller imorgon som det är när jag skriver detta xD) är jag myndig! Lagligt berättigad att skåla, stilla min mensvärk med egeninköpa alvedon, ta körkort ja ni vet!! Men det finns nåt annat jag längtat efter med just denna födelsedag. 

Jag har längtat efter att bli arton hela mitt liv nästan! När jag, Elvis och Stephanie var mindre kunde vi sitta och bubbla i timmar om hur det kommer se ut när vi är arton. På den tiden innefattade det lägenhet, ekonomiskt oberoende o s v men jag nöjer mig så jävla mycket med att bli arton på det sättet det innebär idag. Att ta den där satans barndomen ur min kropp! Jag har egentligen aldrig tyckt illa om att just vara barn, jag var påhittig, glad och min mamma gick med mig till Skansen när jag var ledsen! Jag hade det så fruktansvärt lyxigt! 

Men att vara barn innebar också att inse all skit som finns utan att kunna förstå eller förändra den. Det tog på mig på nåt sätt! Att upptäcka att vuxna för det mesta gör saker ur egenintresse, att jag inte tilläts bete mig som min bror fast vi var nästan lika gamla, lika starka, lika snabba. Att för första gången känna känslan som överrumplade allt jag tidigare känt, se allt förlora sin glans, känna benen tappa balansen och få skavsår under ögonen. Att vara annorlunda, att inte passa in, att se på min mamma och pappa som svaga och ledsna och förbanna mig själv för att jag inte var tillräcklig åt dem.  

Allt det där utan att förstå. Utan att förstå att vuxna inte växer upp och blir människor förmögna eller berättigade att säga åt en vad en ska göra, utan att förstå att jag var precis lika bra som brorsan men att det finns en samhällsstruktur som tjänar på att jag kände så, utan att fatta att mitt liv inte skulle ta slut utan att hormoner, känslor, tankar kan sätta sig i det fysiska, att det skulle finnas så många sammanhang för mig senare, att mina föräldrar inte förväntade sig att jag skulle få dem att må bra precis hela tiden. 

Min barndom på det stora hela var fantastisk och jag var fruktansvärt prilivilegerad. Jag tänker på det inte minst med allt som händer nu, hur jävla kärleksfullt, tryggt, varmt det var hela tiden. Min barndom var så enkel och rolig och jag är så bortskämd! Och jag talar ur ett oändligt bortskämt perspektiv, men i mitt liv som jag levat är detta det som påverkat mig mest (även om det i jämförelse med allt i hela världen inte är något men så är det väl med allt).  För mina känslor som barn var ofta inte enkla, roliga, varma och trygga.  Jag önskar att jag hade vetat allt från början, för det gjorde ont att upptäcka utan att förstå. Det skadade mig, mitt sjävförtroende, min självkänsla, min förmåga att prestera på ett nyanserat sätt, att tänka, att våga och vilja. 

Alla dessa begränsningar lämnar mig nu. Jag tar farväl av självhat, ängslighet, oro, känslor och tankar som missgynnar alla andra omkring mig och mig själv. 
För hur jävla absurt det än är, så tillhör det barndomen. Och idag blir jag vuxen. 

Lite rörigt men också ganska kul inlägg

Känns som att livet för kanske första gången i mitt liv (?!!) fallit på plats. Allt känns så himla lätt, rätt, kul, snyggt. Kanske har det också att göra med min ständigt närvarande längtan efter födelsedagen! Som närmar sig, jag känner doften av den nu! Myndigheten! Ölen! Kärleken! Helt ärligt upptar den typ 98% av min tankeverksamhet vilket gör mig till en ca 98% tråkigare människa att umgås med :/ fet s/o till samtliga vänner of mine som lyssnar, frågar, peppar, inte lämnar mig ensam med min enorma födesedagslängtan. 

Födelsedagen leder mig in osökt in på mitt bekräftelsebehov. Jag brukar få lite kritik för min vilja att synas, höras, tyckas om. En icke-killes eviga livsparadox! "Skyll dig själv om du inte säger ifrån eller om du inte gör din röst hörd, men gör mig inte äcklad av ditt uppmärksametssökande genom att inte hålla käften." Till alla som tycker att jag eller nån av mina tjejer som jag har välsignats med i mitt liv söker en orimlig mängd bekräftelse, tänk på den dubbelbestraffningen innan jag spyr över er och ert utrymme. Tack på förhand!!

En liten parentes bara! Här kommer bilder som förhoppningsvis kan sammanfatta denna vecka 


Min gamla bästis Live fyllde arton och vi bubblade oss igenom den kvällen så att säga xD sen hamnade jag på tunnelbanan i ett tillstånd som nog inte skulle uppskattats hemma och utnyttjade därför Elina som tog emot mig med öppna armar och nybakad kladdkaka. Ett under att de där vännerna håller av en alltså!!


Här är hon! Fin som in i helvete! Vi pratade om att ta känslomässigt ansvar, hur det suger att göra det i för stor utsträckning och vilket privilegium det är att slippa. Samt slappade i humlan, käkade godis och hade det gött. 





Firade älskade Saga som syns högst upp i sista bilden med tjejpyjamasfest, drack rosa bubblor importerade från bErlin av kära vänner och mådde med Laura


Höll i min första genomgång på jobbet och blev inspirerad av detta quote i personalrummet. 


Måndag igen och jag gick på shoppingtur med mina små hjärtan och sen drack vi studentkaffe för en tia (tips!) på Mosebacke. 





Bakade bröd och fick finbesök av Nike och Elina tisdags



Imorse mötte jag upp Lisa för att simma, basta och smörja in kroppen med mangokräm. Benjamin ropade in oss från balkongen och vi fick pannkakor till lunch 




Och efter skolan mötte jag upp min lille kärlek och så åt vi så fruktansvärd god morotskaka, drack kaffe och skvallrade på café 

Förstår ni vad jag menar när jag säger att det faller på plats? Jag känner mig lugn, trygg, ansvarsfull, ungdomlig, tar hand om mig själv på flera plan och antecknar flitigt på lektionerna istället för att sova! 

Hur mår ni? 

Puss&sånt

RSS 2.0