Jag vaknade så himla tidigt imorse, är så van vid Andrés varma bredvid mig att jag vaknar så fort det blir kallt och han går upp för att hinna till jobbet. Tunnelbanan är långsam så jag går hem. Håkan Hellström sjunger om morgonen som den bästa och jag tänker på det så fort jag är i den. Så jävla fin stund helt ren och sval som fylld av poesi! Skäms inte för jag skrev det där det är så fkn sant, vill omslutas av morgon mycket mer ska gå upp tidigare för att hinna se dagen orörd. Det tar mer än en timme att komma hem och när jag kommer hem ligger familjen fortfarande och sover. Vi lagar äggröra, läser tidningar, jag äter en halv brieost, dricker kopp efter kopp av kaffe och väljer nog bland marmeladerna. Tar en lång dusch, reder ut tovorna i håret med balsam, lägger ansiktsmask, målar naglarna. Jag tänker att jag förtjänar det. Jag förtjänar att vakna upp trygg och varm och vara del av en och samma doft, jag förtjänar att känna igen varje vrå av staden jag går hem genom, jag förtjänar att fnissa med brrosan och bryta baugette med familjen vid frukostbordet, jag förtjänar att lukta citron och kokos och vara len över hela kroppen. Jag gör det. Men det gör också alla andra.

 

Jag vet inte hur jag ska hantera all skit som är och händer. Delar inlägg på facebook och hatar mig själv för att jag gör det, swishar en tjuga för jag har ju inte så mycket och glömmer att jag var så pank när jag beställer in en till kanna öl. Hur fan gör en! För att skärpa sig lite jävla grann! För att sluta tycka om sig själv när en lagt en peng eller en timme på nåt viktigt, sluta tycka synd om sig själv när det känns skit över att en är en skit. Jag vet inte! Jag tränger undan, jag är så psykologiskt enkel att lösa när dte kommer till sånt. Unnar mig allt det goda jag gör det! Jag önskar inte bort det, för mår jag inte bra finns ingen energi att göra något överhuvudtaget. Men det går att må bra utan att va orättvis, jag vet ju det. Kan gå upp på morgonen och njuta av den orörda dagen utan att för den sakens skull köpa dyrt kaffe. Jag har på senaste tid levt under principen "ta hand om sig själv på flera nivåer" alltså jogga men också vina. Dags att ta hand om sig själv och på samma gång sluta va ett arsle tror jag. 

 

MItt vanligaste argument när jag e dum är "jag är ung" fast jag vet att den nya generationen är så viktig.

 

Hursomhelst, denna söndag ger jag tid för att vila upp mig efter en fantastisk vecka men också tänka igenom, reda ut och komma i fas. Jag mår bra och jag ska fortsätta göra det hoppas jag, men måste samtidigt hitta tillbaka till mitt engegemang. Det blir nog en bra höst. Det luktar så gott av höst i köket.