det här är det finaste jag någonsin läst
jag har ju en alex&sigge:ig inställning till barndomen, att den rymmer nåt mörkt och hemkst som är svårt att närma sig
OKLART varför jag känner så trots min mycket skyddade och trygga uppväxt
nåt med sorgen som överrumplar en typ
som man har exakt noll verktyg att hantera
i alla fall så läste vi det här idag på lektionen och jag tror det är det finaste jag någonsin läst
"man kände det på sig bara, det var ju inte första gången precis. Man hade börjat bli lite van, hade prick börjat lära mig att känna igen den, på lukten, och på att allting blev mjukare än annars, så mjukt att man fick pressa samman läpparna och tänka på gatubarn eller fåglar i bur och det, för det var ju asflabbigt, i alla fall till en början, och det enda man ville var att dö. Av garv såklart, men också av nånting annat, för det var ju så jävla vackert också, och så jävla jävla sorgligt, inte bara lite tråkigt utan sorgligt, riktigt sorgligt, av den sorgligaste sorgen, som på filmer, så sorgligt att man kände att man älskade hela världen och varje sten och varje människa, man fick lust att gråta och skratta på samma gång och det gjorde allting bara värre, eller härligare, jag vet inte, det var just det, att man inte visste, man kunde aldrig veta och det var det man kände igen den på."
"Vid det här laget hade jag ju inte något behov av fåglarna i buren längre, nu var det den sorgligaste sorgen verkligen,och man behövde inte bli påmind om såna allvarliga. Nu ville man tänka på skuggorna och på stillheten och allt det mjuka inuti allihop, på att de allra flesta fåglarna lever fritt åtminstone, och på att solen, gatorna, höstlöven, och på platser där man kan sätta sig och vila, på att man ibland hittar pappersbitar med en rolig handstil, mystiska inköpslistor som någon tappat på marken, på olika slags mynt som går att jämföra i evigheter och på regnet, på vissa melodier."
Förlåt men är det inte exakt såhär det känns??? att konstruera strategier för att kunna finnas till mitt i all olycka som man bara väntar på ska försvinna fast den aldrig gör det!!!
hoppas ni också tyckte om det här
om det var upp till mig skulle jag ge dig alla haven
vad är det för trams!!
att jag skulle ta och lämna alla mina hjärtan
fan mina pärlor inget gör mig gladare eller stoltare eller till en större person än att jag får er i mitt liv
när vi dansar på fredsgatans terass och jag ser på alla andra dårar vet ni hur glad jag är då att det är er jag får va med
om det var upp till mig!! skulle jag ge er alla haven!!
Elina är på väg hit för att äta snabbnudlar och hjälpa mig att packa
om en vecka är jag i en annan stad??? eller typ i en skog men
herregud man vet visst aldrig vad som händer
i det här lilla livet
puss o skål
