Jag lyssnar nu för fullt på Alex och Sigge. De är fantastiska på ett sätt som jag aldrig tidigare har upplevt. Aldrig någonsin har jag mött något som omsluter mig på samma sätt som deras podcasts. 

Sigge sa också en väldigt bra grej till Alex nämligen "du har ju sju punkkonserter i bröstet, det händer allting något inom dig", ungefär, inte ordagrant för jag minns inte exakt, men nåt sånt. Hur vackert. Vem vill inte ha sju punkkonserter i bröstet. 

 

Annars har jag kommit på en sorts terapi, ett livsmotto så att säga. Att alltid göra något som är viktigt för mig, VARJE dag. Jag tror att det kan göra att varje dag känns värdefull även om det är en regnig måndag fylld utav plugg. 

Exempel på vad som kan göra livet värdefullt:

1. Tillbringa tid med såna som gör en varm

2. Ta extra långa promenader i sommartidsljus och lyssna på en sjukt fin podcast eller lite Linnros eller nåt sånt

3. Dricka gott te

4. Gå på museum som är gratis för oss som ännu inte nått den gyllende åldern

5. Planera att göra sånt som en verkligen vill göra!! jag bor i detta lands största stad och det finns oändligt med kul saker att göra varför gör jag inte dem? Blr nästan arg på mig själv och ska därför...cliffhanger...lol som om nån nu kommer att läsa nästa inlägg med andan i halsen

6. Fika på måndagar som ändå suger (gjorde iofs inte det idag men ska börja göra)

 

Jag har nu pluggat så effektivt att jag har ont i huvudet!! Iofs inte så länge men ändock ytterst effektivt och ska därför sussa med ångest inför att jag ska gå upp klockan sju på en tisdagsmorgon inomrgon. 

 

Tudelo. 

 

Har fått min första hatkommentar!! Den löd såhär:

 

 

Ibland går inte livet som det ska, utan åt helvete istället.

 

Då är det viktigt att tänka på hur bra vänner en har till exempel eller att slåss hela vägen hem från hornsgatspucken med sin storebror med magen fylld av kladdkaka och chailatte. Eller att helt enkelt ha nån som säger rätt saker eller lyssna på Alex&sigge tills en somnar av utmattning.

 

Imorgon blir det helg och jag behöver det så himla mycket. Få vara tänka hinna ikapp och komma ihåg att livet är så himla mycket större än en tror, att nån dag kommer en stå på att ett tak i Bangladesh typ med en mangodrink och inte ha saknad nånstans i magen utan bara långt långt in i hjärtat och höra ABBA på repeat (stavas de så egentligen).

 

Vi hörs hörni ta hand om er så himla mycket.

 

Glömde ge er några bilder!! Skickar med mina senaste instagramisar med lite text.

 

Hej på er.

 

Igår vaknade jag paralyserad utav livspanne och insåg att det var dags att förändra livssituationen. Det innebär:

 

1. Inget godis på vardagar. Dett aresulterade i att jag sådär precis innan matten förklarade för samtliga 31 medlemmar av min klass hur det kändes att ha en demon utav sockersug i magen. Jag tror inte så många förstod med några nickade i alla fall så det kändes som att de delade denna nya erfarenhet med mig. Det kändes bra.

 

2. Lyssna på Madonna. VARFÖR har ingen förklarat för mig tidigare att denna människa är den bästa människa som vandrat denna jord alternativt skapat musik?? Lyssna på henne för en känner sig oemotståndlig och typ tjugofem då. 

 

3. Läsa mer. Saknar att bli sådär fångad utav en bok att en börjar tänka på samma sätt som författaren skriver. 

 

4. Gå upp typ fem minuter tidigare så jag hinner leta upp gamla kläder och skapa nya coola outfits (mer betydelsefullt för jaget än en kan tro)

 

5. TRO PÅ MIG SJÄLV, alltså att jag är kapabel till allt jag tar mig för.

 

6. Börja laga GOD mat, som den sanna matälskare jag är, är det dags att ta tag i min kulinariska efterblivenhet och börja SKAPA. 

 

Detta är sex bra tips som jag föreslår att ni alla följer (fast skit i godisgrejen jag tror egentligen att det är BRA att äta godis på vardagar men jag har alltså ett fruktansvärt sockerbehov jag är verklgen BERONDE det är nästan läskigt)

 

Efter att ha klagat till mamma och hon föreslog att jag skulle "gå till en samtalsterapeut och reda ut mitt tonårshjärta", ätit fem förpackningar pezgodisar och lyssnat på Markoolios alla album (tips) hade tonårshjärtat värmts lite och livspannen avtagit och imorse vandrade jag i tid (!!) över kyrkogården med ingen mindre än Madonna i öronen och en tröja jag aldrig använt tidigare som matchade min läppar och jag kände WOW i magen.

 

 Ibland gör det inget om själen är lite stressad eller hjärnan lite virrig för om magen är i balans löser sig det mesta. Det är när magen börjar tvivla som det går åt helvete. Tacka vet jag såna som håller min mage i schack.

 

Vi hörs. 

Oops borde pluggat engelska men glömde den i skolan WHAT TO DO. 

 

Jag har en del saker inom mig som jag gärna vill dela mid mig utav.

 

1. Var ensam hemma i helgen och Olga som åt frukost med mig i solsken denna lördagsmorgon påpekade att hon längtar tills jag flyttar hemifrån för att det kommer vara så trevligt att va hos mig då. Bäst komplimangen of life och jag längtar också så jävla mycket, varje vägg ska fyllas av färger och foton och ord och jag ska ha stora omatchande tekoppar och ljuslingor i varje rum (oops kommer ha ett rum typ)

 

2. Denna helg har gått så fort att det nästan är galet men den har ändå varit galet värd, även om jag mest legat i en soffa och knappt varit utomhus alls. 

 

3. Jag spelar teater i år igen ju,som jag alltid har gjort, och det är bra att jag har det tror jag. Inte bara att det är så jävla kul eller att alla människor nog utvecklas av att känna känslor i grupp utan för jag tror verkligen att jag behöver ha platser eller situationer eller aktiviteter som gör att jag kan lämna av lite känslotillstånd eller så.

 

4. Jag såg ingen känn ingen sorg igår igen och jag liksom får panne av att jag inte se Håkan snart och panne av att jag kanske aldrig någonsin igen kommer uppleva någon musik som fångar mig sådär igen.

 

Allt för mig denna sundai. Puss. 

 

HEJ.

 

Längesen så mycket WOHO rymts inom mig. Har nya byxor och flätor i håret och glädje i hjärtat. Även Alex och Sigge i öronen LYSSNA PÅ DEM, de är fantastiska. 

 

Problemet med att ha för mycket WOHO i kroppen är att det inte finns plats för sånt som en måste göra, typ plugga och spara pengar. Men jag orkar inte riktigt bry mig nu, jag måste palla att inte palla, även om det är bland det svåraste som finns. 

 

Det är konstigt med vänskap iband, det finns ju en "nykär" vänskapsperiod då en bara vill hänga med den personen för det är så roligt/spännande/bra och det känns WOW i hjärtat ungefär.

 

SEN finns den där vänskapskänslan som infinner sig efter ett tag, då det känns bekvämt och äkta och riktigt tryggt.

 

SEN finns den där känslan som nog bara finns hos ett visst antal människor, det där KLICKET som gör att varje del av ens jag faller på plats med en annan. Som gör att ens väsnkap känns livsviktig för jaget, att utan den blir det lite som allergi i hjärtat, det kliar och skaver. 

Idag var jag med mitt klick, och alla ord jag kan tänkas säga, alla tankar jag kan tänkas tänka har en plats hos henne. Hon pusslar ihop min hjärna när jag virrar och undrar och tänker för mycket och det är lite farligt det där, att tillhöra nån så mycket att ens hjärna slutar funka om de inte finns tillgängliga eller om ens hjärta får utslag av att inte vara nära, men ibland är det värt det. Ibland är det faktiskt så fruktansvärt jävla värt all rädsla i hela världen.

 

Jag provade en kjol idag som satt alldeles perfekt och hade små stenar som glittrade och jag tänkte att hon är som den där kjolen, hon sitter alldeles alldeles perfekt vid mig och hon glittrar. 

 

Sen åt vi en browniebomb och hon åt den vita konstiga röran och jag åt chokladsmeten och hon drack mitt vatten för jag dricker aldrig upp och sen åkte jag hem.

 

Jag hade inte råd med kjolen vilket är synd för då hade det inlägget blivit mycket bättre, men jag köpte ett par blommiga pyjamasbyxor istället så det får väl duga.

 

 

 

Ha det så himla bra.

 

 

Blir så himla glad över att ni kommenterar när jag skriver med brain and heart då blir jag modigare.

 

Samt en missuppfattning kring inlägget är att jag är ledsen men är alltså gladare än nånsin uttryckte bara generell uppgivenhet över ämnet ungdom.

 

Är jättetrött orkar tyvärr inte skriva så mycket men alltså!!!!!! Almost summer ute och inge plugg och massa fint omkring mig. Slänger med några bilder.

 

En grej jag irriterar mig så vansinnigt mycket på är äldre människor som himlar med ögonen åt ens ungdom. Typ när en mår dåligt eller är nere eller less på hela livssituationen

"haha ah ungdomar nån gång kommer ni allt få uppleva livet när en sitter där med räkningar och en diskhög som bara växer och växer om ni bara VISSTE hur bra ni har det nu" och en bah!!! Okej kanske och kanske kommer jag längta tillbaka till att va ung och spontan och att dansa och bli kär och sånt men just NU är det ingen spontanitet eller dans eller kärlek i mig för nu SUGER DET. Och så vägrar de fatta utan tycker bara att en är otacksam typ. LiKSoM!! Snälla just nu mår jag förjävligt och faktiskt mår en aldrig så förjävligt som när en är tonåring så fuck off alla medelålderskrisare ni har inte ens nåt att komma med.

 

Eller när en har något extremt problem till exempel när den där personen inte alls tycker om som du tycker om eller när allt är tomt eller när du betvivlar hela meningen med existensen och så vågar nån bitter vuxen smyga fram att "Det kanske känns trist att känna sådär aa visst supersynd men det är faktiskt inte den enda kärleken du kommer att träffa i ditt liv eheh så du kan lika gärna göra nåt vettigt typ dina läxor och förresten skulle jag gärna byta mitt jobb och tvättstugetimmar mot dina små bekymmer" och en bah !!!! fast håll käften för du känner inte som jag och förresten var du ung för trehundra år sen och förresten så går jag faktiskt kanske sönder om inte den där håller om och förresten FUCK OFF.

 

Jag tror att så mycket skulle lösas om vuxna började fatta att ungdomen är på blodigt allvar. Att det för dem bara är ett kapitel i deras liv men för oss är det faktiskt hela livet. Förstå hur många som inte skulle behöva vara ensamma med sin ångest, ensamhet och kropp om vuxna förstod att för oss är nästan hela livet svart när vi kollar bakåt. Förstå hur många som skulle sysselsätta sig med bättre aktiviteter eller som skulle behandla varandra bättre och vuxna bara FATTADE att va ung är liksom allt vi nånsin har varit och allt vi vet om. Då skulle vi kunna prata om det och satsa på att faktiskt ta hand om unga i utbildningsväsendet istället för att satsa på det som står inprintad i mallar och uppradat i kursplaner.

Om lite fler vuxna fattade att vi kan inte se ur ett annat perspektiv, ur ett perspektiv som inte skär i magen och snurrar i huvudet för vi har aldrig varit med om nåt annat, kanske det skulle läggas fler resurser på att få oss att VILJA finnas till än att få oss att fatta att vi måste. 

 

Annars, fett att vara ung också såklart, fett att vara vårig in i själen och äta glass i ensamhet och att få gå till skolan i två dagar och bara ha föreläsningar om sånt jag bryr mig om. 

 

Ta hand om er. 

 

 

Det är sol i hela mitt kök idag och termometern visar över 20 grader för termometersladden räcker bara till hörnet av gården där solen reflekteras. Det spelar inte så stor roll faktiskt, i mitt blodomlopp är det säkert hundra. 

 

Just nu.

 

Inga problem (för att citera snook som TYVÄRR inte ska spela på grönan i sommar), jag äter chévremackor med marmelad och kan ha uppkavlade jeans när jag snart går ut för att fira alla queens i denna värld och äta tårta i nytan. 

<3life is sweet<3

Hej igen!!

 

Har nu pluggat mitt sista så är åter i lite balans. Dock fortfarande irriterad över att all glädje i lärandet liksom försvinner när det innebär fyra koppar te och redbull för att printa in sida efter sida av termer istället för att faktiskt prata och fatta och ha kul. 

 

Pratar och fattar och har dock väldigt kul på min skola men ändå!! Alltid lite kvar för att citera björnstammen som spelar på grönan i maj!!! Alltså älskade älskade. Tacka vet jag musik som går under skinnet och stannar kvar.

 

Som alltid når våren nalkas fylls jag utav en sån himla drivkraft och en sån himla längtan efter att åstadkomma och vara med om saker. Jag vill lära mig laga god vegetarisk mat, förändra sånt som suger, bara bära kläder som känns !wow! på kroppen, fläta mitt hår och gå jättelånga promenader med jättebra musik. Ska ta vara på tiden.

 

Tid är ett så himla underligt begrepp. Vi förlitar oss så mycket på tiden, det löser sig och det blir nog bra bara vi ger det lite tid. Jag vågar inte lita på tiden, inte egentligen och varför låter vi så mycket vila i ovisshet istället för att agera NU? På något vis ska det kännas lugnt att lämna det åt framtiden men framtiden är ju kanske det obehagligaste som finns.

Eller hur dumt är det inte att oroa sig för framtiden? Är det bra NU så är det väl viktigare att ta vara på NU än att oroa sig för SEN? Varför tillåter vi alltid SEN att ta större plats än NU, är SEN viktigare än NU på nåt vis?? 

 

Låter er klura på det när jag sussar superkissnödig pga dricker typ tusen glas vatten i minuten för det gör en tydligen frisk. Kiss n hugs

 

 

 ALLTSÅ

 

Jag förstår faktiskt inte hela provgrejen jag skulle lära mig så jävla mycket mer om jag istället fick skriva en uppsats eller hålla en redovisning eller VAD SOM HELST jag fattar inte!!!!!!! Hatar prov det är stressande och och jag glömmer bort att det är kul att lära sig saker

 

Vill verkligen skapa nåt nytt nu, vill färga håret och tatuera mina fingrar och köpa nya kläder och skriva musik och måla mina väggar och ha tid till solsken och kärlek. Vill kanske resa lite också och laga min egen mat. 

 

Imorn har jag prov sen FRIHET ett par dagar, då ska jag dansa, dricka latte i sol utan stress, läsa och tjäna pengar. 

 

puss

 

Igår var en fantastisk dag. Hela kroppen var fylld utav nån enkel känsla, som bomull kring hela kroppen typ. Jag fick gratis tårta, fick "promenera" på idrotten, fick reda på att jag och Hannes är stjärnsyskon och drack jättegod latte i solen utanför Södra. Det vill säga; en fulländad dag. 

 

Allt känns oerhört lätt just nu, att plugga känns inte som nåt vidare problem, att vara utmattad känns ganska roligt och att jag egentligen inte har nån koll på mitt liv är ganska obetydligt. Tacka vet jag våren och vänner.

 

Idag är jag dock sjuk/utmattad och jag varvar samplugg med att sova och dricka te. 

 

Längtar efter att få demonstrera på lördag och efter att bo i kollektiv i sommar. Längtar tills helgen och lite fler plusgrader,

 

Pusspusspuss

 

Wow.

 

Var ska jag börja. Jag har alltså tillbringat tio dagar med några av de bästa livet har att erbjuda. I en vecka (bussresan tog nästan två dygn åt båda håll) låtsades vi vara vuxna och disponerade våra liv på alla de tänkbara sätt som vi ville. För er som undrar hur det har varit att under en vecka i Frankrike med några av livets bästa disponera våra liv precis som vi ville så var det helt åt helvete bra. faktiskt något av det roligaste jag gjort. Jag gör mycket bra och fina saker men detta var något av det ROLIGASTE jag gjort, roligt på det där viset att en inte kan sluta skratta eller så det känns i hela kroppen att jag vill nog aldrig göra något annat än det här.