En grej jag irriterar mig så vansinnigt mycket på är äldre människor som himlar med ögonen åt ens ungdom. Typ när en mår dåligt eller är nere eller less på hela livssituationen

"haha ah ungdomar nån gång kommer ni allt få uppleva livet när en sitter där med räkningar och en diskhög som bara växer och växer om ni bara VISSTE hur bra ni har det nu" och en bah!!! Okej kanske och kanske kommer jag längta tillbaka till att va ung och spontan och att dansa och bli kär och sånt men just NU är det ingen spontanitet eller dans eller kärlek i mig för nu SUGER DET. Och så vägrar de fatta utan tycker bara att en är otacksam typ. LiKSoM!! Snälla just nu mår jag förjävligt och faktiskt mår en aldrig så förjävligt som när en är tonåring så fuck off alla medelålderskrisare ni har inte ens nåt att komma med.

 

Eller när en har något extremt problem till exempel när den där personen inte alls tycker om som du tycker om eller när allt är tomt eller när du betvivlar hela meningen med existensen och så vågar nån bitter vuxen smyga fram att "Det kanske känns trist att känna sådär aa visst supersynd men det är faktiskt inte den enda kärleken du kommer att träffa i ditt liv eheh så du kan lika gärna göra nåt vettigt typ dina läxor och förresten skulle jag gärna byta mitt jobb och tvättstugetimmar mot dina små bekymmer" och en bah !!!! fast håll käften för du känner inte som jag och förresten var du ung för trehundra år sen och förresten så går jag faktiskt kanske sönder om inte den där håller om och förresten FUCK OFF.

 

Jag tror att så mycket skulle lösas om vuxna började fatta att ungdomen är på blodigt allvar. Att det för dem bara är ett kapitel i deras liv men för oss är det faktiskt hela livet. Förstå hur många som inte skulle behöva vara ensamma med sin ångest, ensamhet och kropp om vuxna förstod att för oss är nästan hela livet svart när vi kollar bakåt. Förstå hur många som skulle sysselsätta sig med bättre aktiviteter eller som skulle behandla varandra bättre och vuxna bara FATTADE att va ung är liksom allt vi nånsin har varit och allt vi vet om. Då skulle vi kunna prata om det och satsa på att faktiskt ta hand om unga i utbildningsväsendet istället för att satsa på det som står inprintad i mallar och uppradat i kursplaner.

Om lite fler vuxna fattade att vi kan inte se ur ett annat perspektiv, ur ett perspektiv som inte skär i magen och snurrar i huvudet för vi har aldrig varit med om nåt annat, kanske det skulle läggas fler resurser på att få oss att VILJA finnas till än att få oss att fatta att vi måste. 

 

Annars, fett att vara ung också såklart, fett att vara vårig in i själen och äta glass i ensamhet och att få gå till skolan i två dagar och bara ha föreläsningar om sånt jag bryr mig om. 

 

Ta hand om er.