jag försöker leva i nuet men det är så svårt när nuet är så kort, så himla mycket på hela tiden på väg bort

det är svårt att leva i nuet när man oroar sig för att allt ska skita sig i nuet och ens enda tröst är "någongång senare blir det nog lite bättre"

det är svårt att leva i nuet när man är så rädd för nuet

det är svårt att leva i nuet när man bara vill att det nuet ska gå över

när man gör slut så säger man såhär "en dag kommer du inte ens tänka på honom" och det är en tröst? jag menar jag fattar att det är en tröst ut ur hjärtesorgen men det sätter fingret på nåt annat som är "tiden finns och den fuckar dej om och om igen alla du älskar kan du glömma"

jag röker bara för att då vet jag att om en stund ska jag få ha en liten trevlig stund

och ska jag säga en sak

att få ha en liten trevlig stund för sig själv vid buskarna i allhelgona kyrka är inte så jävla illa

jag hackar vitlök i små kuber som jag steker på låg värme i olivilja och rödvin så det fräser

då vill jag vara i nuet