i'm falling for you but your eyes don't know me yet
Det känns som om mitt liv gått på snabbspolat enda sedan skolan började i augusti tills höstlovets start. Äntligen finns det nu en paus att andas på. En paus som innebär sena fikor, köksdans, många timmar OC, te och skratt. En paus som idag innebär fika med en saknad vän och sedan kvällsbio med människor som man inte vågar umgås med annars. Det är konstigt vad lov gör med en. Att man helt plötsligt vågar ringa samtal som man aldrig skulle vågat ringa förut, att det är så lätt att ha filmkväll hos någon man aldrig pratat med tidigare, att saker och ting blir lättare för att man har flera fria dagar, som att männsikor blir öppnare bara för att man får andas höstluft istället för skolluft i en vecka. Jag älskar den känslan, att man bara i några dagar har hela livet framför sig liksom. Jag älskar halloween, försöker komma på den perfekta utstyrseln till halloweenkvällen och det går sådär, jag älskar att kunna sova, skratta, leva. Jag älskar livet nu. Som fan. (ni får två bilder på världens finaste stad)
Hela världen är så underbar, bara man får ett svar
Kan inte riktigt bestämma mig om vad min helg har varit men den har varit bra. Jag har skrattat och slappnat av för första gången på länge. Idag har jag dock pluggpanik men jag försöker att komma ihåg att om en vecka när jag vaknar har jag ingen pluggpanik, inga måsten, utan bara ett lov som ligger framför mig. Jag håller fast vid den tanken den här sista veckan innan frihet, så fort det känns jobbigt ska jag planera upp saker som jag ska göra i mitt huvud. Jag försöker att känna lite i förväg. Vet inte om det är särskilt lyckat, men saker och ting går så snabbt så då kanske jag lyckas behålla dom bra känslorna lite längre, om jag redan förrberett mig på dom liksom. Jag vet inte vad jag pratar om längre. Ska försöka hinna med ett data inlägg ikväll. Hej.
We we're innocent and free
Jag har inte tid att blogga bra vilket stör mig så mycket eftersom jag faktiskt vill. Så snart höstlovet nalkas och jag har tid över till att andas ska det hända saker här. Och förhoppningsvis med mig själv också. Vill ha tid att promenera och ligga vaken hela nätterna med vänner. Vill ha tid att ligga på golvet och tänka och tid och ork att gå ut en lördagskväll när natten är sådär nära och det är kallt i luften och himlen är svart. Längtar efter höstlovet så himlahimla mycket. Nu ska jag plugga. Hej.
You've got a foolish heart
Promenerade idag hem efter en fika med genombra Julia med röd halsduk, röda kinder och the killers som dundrade genom mina ben och leder och jag gick snabbt och blev anfådd och andades så högt att folk tittade på mig och OH HERRE vad det var skönt. Det var så himla vackert på nåt vis. Lite löv, lite musik, lite kallt, lite människor och ja. Jävligt bra känsla. Känsla ja. Vet inte vad jag känner. Önska att jag kunde känna lite jävla tydligt vad jag kände så jag slapp sitta och lista ut det. Det räcker ju med att man ska lista ut vad andra människor känner, det känns ju överdrivet att man ska lista ut sina egna känslor kan man tycka. Imorgon ska jag jobba och sen promenera och glömma alla känslor som känns fast ändå inte och ha ont i fötterna. Hejrå.
You are waiting for a beautiful boy to save you from your old days
I fredags sov jag med min tjejgrupp och det var skönt att ligga under filtar, prata om allt i hela världen och äta mumsmums till frukost. Jag har börjat lyssna på massa bra musik, framförallt The killers. Så jävla värt. Dom sjunger om kärlek, inte helt otippat kanske, och när jag satt och lyssnade häromdagen fick jag värsta insikten. Att jag är ung. Och det är egentligen nu som jag kan ta chanser inom mitt kärleksliv. Det är nu jag borde göra bort mig och hålla på. Sen kanske jag blir gift, och det kommer förhoppningsvis vara underbart och fint, men det är NU jag kan smickra vackra pojkar, njuta av smidigheten i mina leder och så. Jag liksom fick värsta insikten. Lev Lova. Typ. Nu ska jag sova i alla fall. Pusspusspuss.
