Om KäRlEkEn (skriver varannan bokstav i versaler för att det ska bli mindre pretentiöst)
I mitt kök och det bränner bakom ögonlocken. Allt blir så tydligt ibland bara. Kanske är det lite bubbel i kroppen. Kanske är det bara att det blir så jävla obetydligt med oron, ängsligheten, framtiden, jobbet, plugget när det bränner till i bröstet (tack Danny saucedo för den talande beskrivningen) av att veta hur mycket vi älskar varandra. Vad spelar det för roll i hela världen om det skulle gå åt helvete när hon är med mig. Jag har älskat henne i smyg, i självdestruktion, långt bort och nära men alltid tydligt. Jag har alltid vetat att vi ska vara med varandra. Vad som än lämnar mig finns du alltid kvar och jag önskar att det gick att visa upp den känslan. Att vara med dig är som att springa en fkn mil och ändå inte dö (tack alex Schulman för den talande beskrivningen som jag omformulerat en smula).
Och det slår mig så tydligt att det löser sig alltihop så länge jag omger mig med dem som gör mig till en kärleksfull, varm, trygg människa. Kan en ställa de kraven på en vän? Jag vet helt ärligt inte men jag måste omringas av kärleken för utan den kan allt ta sig i arlset.
Och det slår mig så tydligt att det löser sig alltihop så länge jag omger mig med dem som gör mig till en kärleksfull, varm, trygg människa. Kan en ställa de kraven på en vän? Jag vet helt ärligt inte men jag måste omringas av kärleken för utan den kan allt ta sig i arlset.
Har sån fruktansvärd pms gråter alltså mer än jag dricker, är rädd att bli uttorkad!! En dålig kombination är att vara bakis+pmsig+känslig+hungrig
Hejdå puss o kram glöm inte att omringa er med kärlek! Om ni kan.
Jag e full
Äntligen
Kommer känslan
Av lycka över ungdomen tillbaka
Att vara mitt i den
Att vara på tunnelbanan
Ensam
Fylld av mousserande och fint vin
Fylld av säkerhet och självklarhet i mina steg
Utan en enda cell av tvivel
Här är jag
Jag mår bra i det
En ny tid
Kommer ich jag omfamnar den tacksamt
Jag nöjer mig med detta ett tag till
Jag växer upp och älskar det
Inget annat
Just nu
Än detta
Lite till
Av allt
Friday on my mind
Den tidigare underliga stämning som infann sig i min kropp är så gott som bortblåst! I och med att helgen har kommit och välsignat mig med sin existens
Me in this very moment!!!
Ikväll ska jag dricka bubbel! Min absolut bästa aktivitet! Inväntar en fruktansvärt långsam Elvis så här får ni lite bilder!
Ni får ha det så gött
Torsdagsångest
Jag räknar mina timmar i skolan
Jag räknar efter minuterna då jag kan ta en kaffe, stå i rökis, tänka på nåt kul
Mycket mer sånt nu i trean,
Mycket mer tid att fly
Den är inte för mig den där konstruktionen. Jag fungerar inte i den. Jag fungerar och uppskattar allt runt den, kunskaperna, kärlekarna, kaffen i pauserna. Jag älskar det! Och det gör det värt det, men det bär också på flykten. För några år sen skrev jag i min dagbok "jag slösar min tid på killar jag inte vill ha och mina pengar på kaffe jag inte har råd med."
Min ständiga flykt, ett nytt ansikte en ny koffeinkick. Hoppas på att det ska ge mig nåt. Nä, den där konstruktionen är inte för mig, jag är för rastlös! Vilken jävla förbannelse att vara dömd till tålamod fast hela jag är fylld med rastlöshet.
Vi ska få datorer av skolan och jag blir ledsen över att skolan enbart ser det som en utvecklingsmöjlighet. Som att alla kan unna sig att tänka så. Som att det inte blir ett evigt orosmoment för dem som inte har lyxen att rycka på axlarna om något händer med den.
Jag har längtat efter skolan sammanhang men redan tröttnat på dess konstruktion. Tittar ut genom fönstrena för att se nåt vackert men hustaken har förlorat sin glans. Snart börjar livet intalar jag mig, fast just där och då känns det som det är långt bort.
Jag håller mitt lilla liv emellan händerna
Jag badar med vänner! Skulle den här fotoserien kunna heta! Vägrar att låta den här sommaren glida mig mellan fingrarna. Jag har det jävligt fint, äter kräftor, spelar kubb och tar morgondopp.
Som snart myndig och nästan skollös börjar naturligtvis vissa krafter dra i mig. Vem ska älska mig hela mitt långa liv och var i världen ska jag komma till rätta och när blir jag känd egentligen?? Hur länge ska en behöva vänta på framgång och stabilitet det skulle jag allt bra gärna vilja veta.
När jag blir vuxen, alltså jag menar GAMMAL typ fyrtio, då vill jag vara en helt fantastisk människa. Ödmjuk, rolig, lyhörd, karismatisk och säker på mig själv. Jag vill gärna försöka vara det redan nu naturligtvis, men det är ju då det verkligen spelar roll. Jag är så fruktansvärt rädd att bli rynkig och fortfarande känna att jag inte kommit till rätta med mig själv. Det värsta med att behöva dubbelkolla var tredje minut i olika speglar att en inte är för ful, eller att ta ner den uppsträckta handen för någon annans skull i klassrummet eller kväva tårarna är inte alla gånger att ungdomen äter en, utan rädslan över att det aldrig kommer ta slut. Jag är så fucking rädd att vara rynkig och fortfarande känna de där förbannade tårarna bränna bakom ögonlocken i ett provrum på grund av ett par jävla brallor, lår, ideal. Jag är så fucking rädd att bli rynkig och fortfarande ligga i fosterställning på badrumsmattan. Jag är så fucking rädd att bli rynkig och fortfarande svälja mina tankar för någon snubbes.
Ångesten kanske, jag vågar nästan tro att den lättar. Men den ständiga jävla påminnelsen om att jag borde vara tystare, trevligare, tilmidare, hur ska det ta sig ur min kropp någonsin?
Jag har alltid tänkt att fokus i min feministiska kamp har varit unga icke-män men jag har aldrig tänkt på att det viktigaste är att jag ska slippa bli som jag varit. Vägrar ta mer av den skiten, fast vi har gjort den till en del av mig. Och att ha privilegier innebär att inte ha skiten i sig. Att vara skonad från skiten som tar sig in och bygger ens kropp.
Vem ska älska mig hela mitt långa liv och var i världen ska jag komma till rätta och när ska jag bli känd egentligen och hur många liv ska jag leva tills jag blir fri från förtrycket.
Skolstart och nystart
I onsdags började jag trean! Va i helvete ju! Jag som var livrädd för tidiga morgnar har sovmorgon nästan varje dag och jag som redan innan jag börjat hade tröttnat på lektionerna, har haft riktigt roliga. Det känns som ett lättare år. Helt enkelt, det kan inte bli svårare för då tappar jag det. Men det blir bra jag känner det tydligt!
Här är en bild från Loves story jag tyckte va bra
Snart blir jag arton! Fy vad det ska bli roligt! Det upptar det mesta av mina tankar, hur jag äntligen ska bli det där jag så länge velat vara! Jag har ingen avslappnad relation till att bli myndig, jag kommer inte låta den dagen smyga sig förbi! Jag har längtat efter att äga mig själv! Jag har längtat efter att öla lagligt! Jag har längtat efter att få finnas på ytterligare några ställen! Jag tar inte det ifrån mig, jag älskar mig för det! Ett år mer visdomar som jag välkomnar lyckligt
Jag har mycket att säga men nu sticker jag till landet för att fiska kräftor, bada och vara i skogen.
Hejdå
Här är en bild från Loves story jag tyckte va bra
Om att växa upp
Hej på er!
Igår jobbade jag klart mina timmar på kulturfestivalen i år. Det var faktiskt, såå kul. Jag älskar det där, när konsten kulturen kreativiteten är gratis! Det borde aldrig vara en klassfråga, det gör mig rasande att det är det! Hursomhelst, när jag gick där över Norrbro med lera över hela shortsen, jobbtröjan på och vattenflaskan dinglande i handen kände jag så fkn starkt att nu känner vi varann jag och Stockholm. Jag hittar nästan överallt (sajk har världens sämsta lokalsinne men ni fattar), jag känner till att årstidsväxlingar i träden i Kungsträdgården och jag vet hur den luktar vid vattnet vid strömmen och hur det skiljer sig från lukten vid vattnet vid Hammarbyhamnen. Jag kan tvåans rutt i sömnen och jag har lärt mig att gå till Medis, Slussen och Skanstull på tolv minuter hemifrån. Det finns naturligtvis en miljard platser jag aldrig varit på, men det känns bra, precis som med en gammal vän som jag vet allt om, men som ständigt får mig att upptäcka nya saker hos mig och den.
Jag var hos Linn igår kväll, och träffade Towe som nu ska flytta ut till sitt landställe. Hon drar bara! Bort från Stockholm för att gå i skola och leva ensam i Vinåker typ. Gå runt i naturen, kratta, gå på dass, cykla till skolan men ta bussen när det blir för mörkt.
Och så kände jag det för typ första gången! Att jag är redo att lämna snart också. Jag kommer nog aldrig vara den som åker bort fem år i USA för sanningen är att jag fixar det inte! Jag ser ingen njutning i att slitas bort från allt jag har, jag vill alltid ha det på nära avstånd och själv vara den enda som bestämmer när det där avståndet ska vidgas eller överskridas. Men jag kände sådant som jag själv haft svårt för att känna innan. Kanske för att det sammanhanget jag är i nu är så pass fungerande eller helt enkelt att det inte var så längesen som det sammanhanget var det största som hänt mig! Men jag är redo för att känna så igen. Jag är redo att få ett nytt största sammanhang, i en ny skola, ny stad, nytt jobb, nytt hem!
För när jag kommer hem känner Stockholm och jag varann! Vi kan varandras lukter och vi vet hur vi fungerar.
Här är lite saker som jag är sugen på att göra om ca ett år när jag inte längre går u gymnasiet.......FUCK va sjukt det känns helt ärligt........:
1. Direkt efter ska jag nog till Grekland. Inte köpa nån biljett hem utan se hur många veckor vi vill vara där och bara ligga vid havet och ha det gött
2. Plugga sexologi! Jag slutar aldrig bli upprörd över hur och var vi pratar om sex! Mer sex i skolan borde lagstiftas! Men först ska jag lära mig mer om det
3. Plugga teater/sång/eh
Göra det jag älskar mest i livet! Känner sugen i mig lika bra att passa på
4. När mina vänner placerat sig på olika ställen i världen ska jag ta en tågluff och hälsa på dem. Hälsa på nån i Berlin och sen ta en dag i Prag själv. Sticka ner mot Paris och dricka vin på uteserveringar med någon kärlek och sen vandra runt själv ett litet tag i Montemarte. Reser till Barcelona för att dansa med någon jag saknat OSV visst är det en bra idé! Lite ensamtid för att lära sig vara i världen och sen bara turnera runt bland mina bästisar i världen
5. Bli känd
6. Vara i Stockholm och för första gången känna att vi är jämlikar! Jag äger mig själv! Och jag kan gå ut på typ måndagar
Det var det
Puss o kram
If I die tonight at least I can say I did what I Wanted to do
Känns som att jag precis har landat i mig igen. Min sommar har varit bäst men mycket tid har gått åt att hamna här igen. I mig själv. Och det känns värt att vara tillbaka där! Kunna parera vissa känslor, inte ta in för mycket och orka längta.
Blivit röd i fejjan när jag, mamma o pappa tog bilen ut till havet och jag kunde guppa runt i det där turkosa och sedan somna i solstolen.
Extremt suddig bild på kräftskivan som ägde rum i förrgår!!!!! Pga jag var så peppad på att sluka de där små liven :(
Och igår mötte jag upp de här älsklingarna. Jag var lite förvirrad och trött och hade liksom i min ångest glömt bort hur fruktansvärt bra jag kan må vara genom att vara nära mina varma
och dj:a
och bada i dryckespool och näcka i sjön
och dansa
och dricka en duktig mängd prosseco
och framförallt, fira älskade Twyla och samtidigt vinka hejdå pga hon ska bo ett år i London :(
Den senaste veckan har jag haft för mig en del fint. Jag har
Blivit röd i fejjan när jag, mamma o pappa tog bilen ut till havet och jag kunde guppa runt i det där turkosa och sedan somna i solstolen.
Varit nära min egna kärlek. Bara han, jag, hans fkn gulligaste lille brorsdotter och havet hela tiden i en halv vecka. Å ena sidan är det fruktansvärt obehagligt att vara beroende av en annan människas kärlek, men å andra sidan är det helt magiskt
Det där älskade havet också!! Mitt bästa tips för att rensa tankar och min främsta anledning till att älska sommaren. Jag mår dåligt på allvar när jag inte kan simma, andas ut och bli salt i håret ordentligt och jag försöker att finna ett substitut i poolerna men det blir aldrig samma sak. Nä, tacka vet jag havet och sommaren! Mitt bästa bollplank och min härligaste omfamning. Efter två somrar badade jag och André med varann för första gången en rosa kväll.
Extremt suddig bild på kräftskivan som ägde rum i förrgår!!!!! Pga jag var så peppad på att sluka de där små liven :(
Efter en djävulseftermiddag var det fantastiskt att vara med lille familjen igen, att få skoja och skratta och retas och försöka imponera på varann med kräftätarteknik.
Och igår mötte jag upp de här älsklingarna. Jag var lite förvirrad och trött och hade liksom i min ångest glömt bort hur fruktansvärt bra jag kan må vara genom att vara nära mina varma
och dj:a
och bada i dryckespool och näcka i sjön
och dansa
och dricka en duktig mängd prosseco
och framförallt, fira älskade Twyla och samtidigt vinka hejdå pga hon ska bo ett år i London :(
Och efter tolv (!) timmars dansande, pimplande, bondande, badande, hängmattehäng, o en av sommarns absolut bästa kvällar, gick jag, Nike och Elina hemåt i gryningen.
Imorse vaknade vi med en påtaglig känsla av illamående, men efter lite badande i Nikes pool kändes det bättre JOKE jag var på gränsen till spya ca hela dagen förutom när vi badade och har bara legat i min säng idag men det var det värt! Eftersom gårdagen var så FRUKTANSVÄRT bra och jag mådde loss.
Imorgon börjar jag jobba och det känns kul och jag känner mig redo, sommaren har varit i mig så bra. Hur har ni det?
The dog days are over
Vi cyklar genom skogen och jag är så rädd för natten egentligen, så fucking rädd, men den natten var inte farlig det kunde vem som helst känna, den var helt mjuk mot huden och tiden var omätbar mot rosa himmel. Vattnet är tyst och när teet är slut blir jag skjutsad på pakethållaren av Elina genom skogen. Jag vill sluta vara rädd, det är så jävla skönt att slippa vara det, ni som är befriade mot den där skräcken jag är så oändligt avundsjuk på er! Jag var nästan inte rädd den natten i alla fall och jag hade det så fruktansvärt bra.
Här är jag nybadad, orädd, förutom skräcken att Elina som var rätt skakis i benen när hon skjutsade, närsomhelst skulle ramla omkull/köra in i en bil/bli överkörd av en bil
Jag drar på mig min bästa landetoutfit och sticker iväg med min älskade älskade......
O'C!
En härlig bild på lille söte mig när vi håller på och koka ihop lite kvällsmat. Tyvärr har jag inga fler bilder på middagen, men vi åt grillat, jag uppträdde så pass moget och världsvant att min ålder inte blev kontrollerad av diverse vårdnadshavare utan jag kunde utan problem avnjuta ett glas rosé till maten och en härlig konjak till hallonen och glassen. Tacka vet jag vuxenlivet! Härligt var det också när det visade sig att Mr O'connor precis som jag är en riktig showare, så jävla uppfriskande när någon lever för dramatiken!
Den där jävla natten igen. Rädd men ändå trygg med O'C i handen satte vi oss på bryggan, åt godis, och pratade om hur problematiskt det blir när ens vänskaper begränsas av normer och regler, om sommaren, tiden efter gymnasiet, och om varandra. "Om du är så jävla rädd för natten varför är du då i den" kanske ni tänker men det ska jag säga er! Natten och jag är som ett par som älskar varandra så innerligt men vi sårar bara varandra när vi ses. Vi borde inte vara med varann men vi kan inte låta bli att mötas ibland i alla fall! Ibland äter den mig, ibland skrämmer den mig, men ibland räddar den. Natten och jag, vi har en mer komplicerad relation än somliga tror.
Morgon och den bästa tiden på hela dygnet! Vi packade lemonad, mozzarellamackor, lite godis och gick till klipporna och havet. Helt nakna mot vågorna dök vi och famlade med baddräkter när vi hörde bilarna. Vi lyssnade på podds, solade och pausade ibland för att få tid att tänka till.
Ah! Älskade O'C.
Sen kom Sandis och vi badade ännu mer, åt biskvier och fick skjuts hem.
Ibland undrar jag om det finns nåt bättre än att iaktta sina vänner ha roligt. Solbränd, nybadad, sömnig satt jag i baksätet, sjöng med i musiken och tittade på O'C och Sandis som larvade sig i framsätet. Tårar i ögonen! Som en jävla mamma kände jag mig, helt överrumplad av kärleken.
Idag har jag lagat GOD MAT!!!!! Och somnat i solen på gården. Köpt trisslott med mamma, inte vunnit ett skit och tyckt att det är lite skönt på nåt vis, är rädd att förvänta mig något, skulle vara så typiskt mig att hoppas att pengar är tomrummets mättnad och sen bara gråta hela miljonresan. Fast äh, fyfan vad skönt att ha pengar, kunna plugga allt, bo varsomhelst, vara generös och kunna se vad som helst. Läste i en bok om kosmisk dragningskraft att det en öppnar upp sig för kan en få obegränsat av. Typ att det var viktigt att vara tacksam över att betala räkningar för då absorberade universum upp att en trivdes med pengar och då fick en det. Ändå så skön inställning, att vara nöjd med alla spenderingar och allt sådant, slippa all den ångesten!
Lyssnar på Twyla på Spotify hehe så jävla bra ändoe.
Nu ska jag snart äta min favomat, nämligen KYCKLING!!!!!!!!! Ska nog bli vegetarian på riktigt snart
Mår som en prinsessa! Om de mår bra som fan vill säga
Hejdå
