Torsdagsångest
Jag räknar mina timmar i skolan
Jag räknar efter minuterna då jag kan ta en kaffe, stå i rökis, tänka på nåt kul
Mycket mer sånt nu i trean,
Mycket mer tid att fly
Den är inte för mig den där konstruktionen. Jag fungerar inte i den. Jag fungerar och uppskattar allt runt den, kunskaperna, kärlekarna, kaffen i pauserna. Jag älskar det! Och det gör det värt det, men det bär också på flykten. För några år sen skrev jag i min dagbok "jag slösar min tid på killar jag inte vill ha och mina pengar på kaffe jag inte har råd med."
Min ständiga flykt, ett nytt ansikte en ny koffeinkick. Hoppas på att det ska ge mig nåt. Nä, den där konstruktionen är inte för mig, jag är för rastlös! Vilken jävla förbannelse att vara dömd till tålamod fast hela jag är fylld med rastlöshet.
Vi ska få datorer av skolan och jag blir ledsen över att skolan enbart ser det som en utvecklingsmöjlighet. Som att alla kan unna sig att tänka så. Som att det inte blir ett evigt orosmoment för dem som inte har lyxen att rycka på axlarna om något händer med den.
Jag har längtat efter skolan sammanhang men redan tröttnat på dess konstruktion. Tittar ut genom fönstrena för att se nåt vackert men hustaken har förlorat sin glans. Snart börjar livet intalar jag mig, fast just där och då känns det som det är långt bort.
Kommentarer
Postat av: Nike
Känns som att torsdagsångesten liksom nådde alla. Du är så bra att ha vid sig vid torsdagsångest!
Trackback
