Semestern slut på måndag????? Var det fyra veckor sedan jag och Daniel åt på Osteria i Köpenhamn????? Tiden som vanligt så besynnerlig men jag läste ett gammalt Mail från Hanna där hon citerat Henry Miller och jag översätter slarvigt vad jag typ tycker det handlar om, vill man ha exakt översättning kan man läsa Svart vår fast vad den nu kan tänkas heta på engelska. I alla fall Miller skriver typ.

I varje steg du tar dör en värld och därför är alla dina steg ditt enda. 

Varför har jag blivit besatt av mindfullness?????

Jo förresten jag ska tala om varför. För att det är SÅ smart. JÄTTEsmart. Det enda jag kan tänka mig kan göra en lycklig om man inte hela tiden har ett exakt jätteperfekt liv och inte vet om att man är dödlig. 

Min psykolog sa till mej doe "det är inte bättre att vara i nuet än någon annanstans" och detta gjorde mej också hoppfull. Man kan längta och drömma och sakna även om man är på en underbar plats, framförallt då tycker jag man gör det? Jag funderar jättemycket på mitt liv, hur jag vill ha det och vad jag längtar efter, när jag är här eftersom jag har tid att fundera på sånt. Jg måste inte känna JAG MÅSTE NJUTA AV DEN HÄR KAFFEN OCH DEN HÖR UTSIKTEN en del gamlingar e så va? Bah men prata nu inte om helgen njut av denna stunden!! Man bah jaa men jag njuter av den här stunden i lugn och ro och det är ju därför, just därför som jag hinner tänka på och se fram emot helgen. Och det är inte sämre eller bättre i all fall om man ska tro min underbara psykolog Nicole ❤️

Men sen la hon också till (sträng ton nu) 

"Men du måste också fatta att då var då och sen är sen och det kan du inte rå på" och jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte kan förändra dåtid men ÄNNU mer har jag svårt att acceptera jag ju faktiskt kan hantera framtiden men jag vet inte riktigt HUR jag gör det på bästa sätt och OM jag borde göra det eller inte. Sinnesro bönen for lite fast ja har ändrat om lite. 

Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden SAMT ge mig lite lugn och ro att sitta still i båten och se vad som händer och ge mig lite tröst sen när jag upptäcker att jag kunde gjort annorlunda och kanske bättre :(  och dessutom ge mig en miljard så jag kan ha semester 99% av året :( 

Hursomhelst, haft en skön dag med min gräsklippning och vid havet och med en god kopp kaffe och lakritsgelato och så köpte jag en fin kopp på en keramikverkstad som ska påminna mej om Öland i vinter.

Pok!!! 

Idag var det helt perfekt på min stenstrand! Vattnet var varmt, djupt, grönt och nästan vindstilla. Låg på en klippa och läste Houellebecq och lyssnade på gamla avsnitt av Jonathan och Biancas pod och när jag blev varm kravlade jag mig ut och flöt och simmade och dök som en jävla säl upp och ner. 

Åt mackor, morötter, nektarin, sockerkringla. Drack kaffe och bubbelvatten. 

Hela den stunden var så perfekt, och blandad med njutningen är vemodet över att man har kanske 3 såna stunder om året om man har tur? Hur står man ut. För grejen är ju att stunderna är ju inte omöjliga att få, det är bara att jag inte är här. I och för sig är jag ju och har andra bra och goda stunder, men om sanningen ska fram är de där stunderna mina favoritstunder på hela året. Alltså som inte är typ: Va med alla jag älskar. Men jag menar som är att typ "utföra en aktivitet" och Gudarna ska veta att jag älskar inte att utföra aktiviteter. 

Ibland tänker jag att jag önskar att jag älskade att bada mindre så jag slapp längta efter det så mycket. Skojade igår på Instagram om saker som är bättre än sex och mat, men om det finns nåt som jag verkligen älskar mer än alla mina laster så är det bada i havet, en varm dag vid klipporna. 

Och samtidigt är jag tacksam över att jag älskar det så mycket och får göra det ganska många gånger om året och när det inte är säsong finns det faktiskt badhus och bastu. 

Just nu sitter jag i varm kvällssol och dricker kallt rödvin, äter salta chips och läser och det är kanske inte heller min hatstund om jag ska vara ärlig. 

Idag skrev jag på Instagram typ "varför är allt underbart omöjligt allt gott onyttigt allt roligt olagligt" och sen kände jag men vänta. Är det? När jag tänker efter är det mesta jag vill ha möjligt, inte exakt, men ungefär, men det betyder att jag behöver tänka efter lite, anstränga mig lite, göra avkall på vissa saker. 

Och häromdagen skrev jag och Hanna att man skulle börja göra listor med allt som får en glad som man skulle vara noga med stt följa varje vecka kanske . Och jag ska verkligen börja göra det. Och jag ska skriva en lista på vad jag vill ha som känns så omöjigt och olagligt. För jag vill typ oroa mig mindre, kunna jobba annorlunda så att jag kan vara vid havet oftare, jag vlll ha en timme extra på morgonen för att dricka kaffe och läsa mina böcker och en timme extra på kvällen för att skriva och dricka vin. Och det är väl inte omöjligt hoppas jag, knappast olagligt. Och så vill jag vara med min familj och mina vänner och killen som jag är kär i ännu mera och så vill jag vara ensam och tänka och städa och lyssna på musik och promenera ännu mera och det är så vitt jag vet varken omöjligt eller olagligt. 

Jag kanske får ta mig i kragen, eller sluta jobba så mycket, eller plugga lite, eller gå upp tidigare på morgnarna och gå och lägga mig senare på kvällarna?

Jag får gå i terapi privat om vårdcentralen nu inte vill ha tillbaka mig, jag får väl låta lobotomera mig då i värsta fall (tror vi börjar närma oss olagligt nu). 

Jag får ta alla mina pengar och lägga dem på tågbiljetter till Öland. Jag får väl säga upp mig och leva som fattigpensionär. 

Efter att jag såg the Matrix för första gången i våras har jag haft som mantra "there is no spoon" vilket väl betyder inget e omöjligt typ? Men det var fett starkt tyckte jag, i den filmen. När han ska åka upp i en hiss som faller nedåt eller nåt sånt jag minns inte exakt och är så: there is no spoon. Världen är ettor och nollor bara. 

Jag tänker: om jag föreställer mig alla dåliga saker som kan hända, visst kan jag då också föreställa mig alla bra saker som kan hända?

Väldigt lite av det jag begär är, vid närmare eftertanke, olagligt eller omöjligt. Jag vill bara få bada lite mer, ligga på sängen och läsa lite mer, äta middag länge med dem jag tycker mycket om lite mer, ta sovmorgon lite mer. Kvack allt jag vill ha är typ fyra dagars jobbvecka. 

Har varit rätt bra på ett leva under semestern med tanken "idag har jag semester" så som man kan unna sej att inte placera tiden i en tidslinje när tiden känns oändlig. Nämen jag måste också säga att mitt semestermantra "det finns inga dagar det finns bara stunder" fungerar oväntat bra. 

I skrivande stund ligger jag på altanen med Sally Rooneys senaste som man verkligen får säga är precis som Hanna skrev till mej "Sally Rooney försöker skriva en roman som Sally Rooney." Men jag är ändå förtjust i hennes sätt att skildra flört, så pirrigt tycker jag. 

Vädret är verkligen sådär va! Var är den här globala uppvärmningen som all tjatar om xD nämen jag tycker det är lite tråkigt att det är så kallt i vattnet, jag är inte kräsen!!!, men det har varit iskallt här faktiskt. Idag inga planer. Måla vykort och läsa och kanske springa ner till havet om andan faller på. 

Börjar faktiskt mjukna vid tanken på augusti i Stockholm, kräftor, varma kvällar och alla är pigga och bruna och vackra, doften av asfalt genom fönstret och varmt vatten i Hellas. Vilket gör mej lättad, för bara några dagar sen gav tanken på Stockholm och höst mej panik, låt det vara sommar för evigt, låt semestern aldrig ta slut och så vidare. 

Det man vet med säkerhet, det enda. Allt är föränderligt. Kan EJ påminna mig själv nog om detta, för varje gång jag får en stark känsla är jag med tusen procent säkerhet övertygad om att den ALDRIG kommer gå över. Att livet BLEV såhär nu. Allt förändras söta lilla åsna. Även längtan efter landet som känns så oändlig efter ett helt år i stan. 

Peace out bitches vi hörs imorgon- då kanske jag e helt övertygad om att INGET är föränderligt men då ska ni inte lyssna på det förstås!

Pok 

Idag har jag rensat ogräs i två timmar och funderat på hur jag ska lägga om mitt liv så att jag kan göra detta istället. Jag gillar mitt jobb, asså mer än jag tror jag kan gilla de allra flesta jobb, men jag får också sån "jag slösar bort mitt liiiiiiv"! Asså om jag ska slösa bort mitt liv på nåt så är det verkligen ett sånt jobb jag har, som ofta känns meningsfullt och ofta är kul, men jag ser framför mig att kunna jobba här typ två veckor i månaden. 

Leva vid havet! Rensa ogräs som andra svarar på Mail. Dricka rosévin framför brasan, springa längs vattnet och sen häva sig i kalla turkosa vågor, hälsa på korna, laga middag omsorgsfullt likt Emma Hamberg i sin kokbok som, utan att överdriva, varit en av mina bästa läsupplevelser detta år. 

Ja så måste livet få vara…!!

Igår var vi på en utställning med Vera Nilsson. Hon bodde i Stockholm och var här varje sommar. Målade och hade barn. Levde nästan till hundra. Varför kan inte jag ha ett sånt liv tro..! (Kanske för att jag inte kan måla för det första). Men jag blev väldigt inspirerad av henne och hennes målningar som är så underbara och allvarliga på samma gång. När blir man lite redig och allvarlig (aldrig? Verkar inte va min stil). 

Imorgon ska jag ligga i solen om det är sol, hoppas det är sol, och göra en Tapenade och rosta tomater och sen kommer Daniel igen och jag ska säga "vad fint det är att se dig igen" och mena det tusen gånger om.