Jag drar mitt fega och neurotiska hjärta genom öknen med förhoppningen att det någonstans på andra sidan ska finnas ett hav som jag får flyta på rygg i snart. Och då ska jag för en liten stund få tänka. "Just nu behöver du inte oroa dig för någonting alls"
Idag gick jag genom stan i mörket och snön och det påminde mig om att vara tonåring, att tidig kväll, strax innan eller efter middagen, gå ut och lyssna på the killers typ, drömma om det där havet som en hägring som någongång skulle uppenbara sig.
Jag vet att det är girigt men jag vill ha mer av detta hav- trots att jag verkligen fått mer än man kan begära. Men jag minns när jag och Elina på en stenstrand i Kroatien sa till varandra i den heta heta solen som gjorde oss helt röda för vi slarvade med solskydd och tunna skjortor" Har vi några bekymmer nu? Nej. Det har vi verkligen inte!"
Kommer en sådan tid igen - nej den gör inte det va? En tid utan ett enda bekymmer lmao en tid att inte tänka eller oroa sig bara TA FÖR SEJ nej kanske inte men man får lura sej själv lite
Försök va lite lycklig och snygg jag ber dej
Nå jag skrev det förra inlägget mitt i natten och då har det alltid en tendens att bli väldigt DRAMATISKT
Jag har nu (efter lite tarotkorts-session) kommit fram till att mitt viktigaste nyårslöfte är: ritualerna
Tarotkorten sa: dra upp din oro med roten genom att läka och hela dej själv med bra mat och frisk luft, var utomhus och njut av naturen, du är i början av din blomstring och du måste ha tålamod och tillit till processen och för att påminna
dej om det ska du ägna dej åt trädgårdsarbete och göra något som kan hjälpa världen
Så alltså ;
Ritualen i att samlas och mötas för att vandra demonstrera manifestera skriva läsa sjunga fira sina traditioner och genomgå sina ceremonier
Ritualen i skrivandet i sig, i läsningen, i att om och om ge upp det och sedan återuppta litteraturen och sjunka ner i den, att svalka sig i den efter en lång kvav dag
Ritualen i simmandet, bastandet, löpningen, skrubbandet med sin konjakssvamp, fotbadet och i smörjandet . Eller den tydligaste av ritualer, att gå och gå och gå tills man gått så länge att man glömmer vilken aktivitet det faktiskt är man ägnar sig åt,
att ha gått till andra sidan stan, jag menar inte gå som färdmedel, jag menar GÅ som tillståndet
Ritualen i att plantera, skörda, laga JA jag har gått full Anna Björklund som sagt alltså jag kommer typ sy en tunika i ull som jag kardat själv (fast typ en kort tunika för att jag fick damp efter halva)
Ritualen i att säga till den du älskar att du älskar den (TUSEN GÅNGER OM DAN!!!)
Ritualen i att rabbla sinnesrobönen. Att förlåta sej för allt man inte klarade av att vara, att acceptera att man e en glappkäftig och fläbbig kossa som ändå verkar klara sej helt okej detta till trots, att försöka våga göra och vara andra saker
än vad jag hittills provat
Ritualen i att städa rent och plocka undan och tvätta sina lakan och sedan köpa pioner, en flaska rött vin som är gott att kyla, och laga en gryta med tomatrisoni och lyssna på Nina Simone
Jag försökte säga detta till mej själv förra året men jag fatta inte riktigt, jag sa: gör dom sakerna som gör dej lycklig och i år säger jag: ritualerna, tålamodet och balansen är det som gör dej lycklig.
Lek och vila sa korten oxå jag bah *gråtemoji* im trying boo
