Varning för att detta inlägg verkligen blandar högt och lågt det här var verkligen. Stream of consiousness eller vad det heter. 

Det är omöjligt att sammanfatta detta år för jag kan omöjligt se det i ett ÅR 

För mej var året såhär: 

Första månaderna var bara kababoom åka linbana över sitt eget hjärta, jag blev så kär och galen och världen gjorde mej Inget för jag visste inget av den, jag sa bara ja det får gå som det går det får bli som det blir jag är en kokosnöt låt allting hända och det var självklart att va med Daniel, allt annat kändes fel. Och den där linbanan svajade jag i lycklig och orädd i ett par månader 

Och sen kom sommaren och med den nya besked . Jag vet inte vad det var, jag behövde bara vara med om det igen kanske, för sista gången (jag manifesterar) känna jag kan inte leva såhär! Jag kan inte va rädd för allt i världen jag kan inte oroa mej för varje sak som händer mej den här känslan av skuld och skam är väl inte bara min att bära och lidandet gör ingen lyckligare. Jag kämpade på och försökte fokusera på allt roligt med Daniel och vår första sommar ihop och jag och Jack sa till varandra i slutet av sommaren, man kan vara glad och ha ångest samtidigt, och så var sommaren, jag hade ångest som ibland var helt förblindande, minns att vi satt en tidig morgon i ett pissvarmt Köpenhamn och jag skakade av ångest och jag tänkte: om det här löser sig då ska jag aldrig mer ha ångest för nån skit. (Jokes on me)

Och ibland var ångesten mildare, så jag kunde koppla av den och känna : just nu. Just nu när jag ligger i havet och flyter, just nu behöver jag inte oroa mig för nåt. 

Och så kom hösten och jag kan inte säga något om den. Hjärtat är som sagt tungt in i det nya året. Det bästa var att göra något. Att skriva och läsa och gå på demos och manifestationer, och känna att det finns en kraft i viljan att vilja nåt. Hösten rann förbi och inget blev som man trodde eller ville. Men i september gick vi i skogen och badade morgondopp och lagade mat och drack mycket vin och jag var väldigt tacksam över att vi har varandra. En snöig kväll mötte jag min familj på Söders hjärta fulla efter en whiskeyprovning och jag, JAG, fick inte en syl i vädret och då kände jag akuta känslor av allvarlig kärlek och tacksamhet. Jag har ätit mycket frukost hemma hos mamma och pappa, jag hade en underbar kräftskiva med Jimmy och Olga i mitt kök, oc har legat i min soffa många gånger och kollat på gammal film och alla de stunderna är underbara att vi fått.  Jag har träffat Fanny och Axels barn så mycket jag bara kunnat och varje gång jag fått hålla honom i min famn har jag varit uppriktigt lycklig. 

Så i 2024 vill jag komma ihåg och påminna mig om: 

• den här frasen av Doktor kosmos låt "Känslorna" : å då plötsligt känner jag/ en längtan efter att få va/ en liten del av något bra .

Påminn dej själv om den feta/avgörande/förlösande känslan av att vara en liten del av nåt som spelar lite roll. Sjunga i din kör gå på din skrivcirkel, högläs din poesi, ta din nattvard, bjud hem de du älskar på middag, gå på demonstrationer, var i världen på det sätt du kan. Känslan av att va isolerad, onödig, svag- det är trots allt inte det du vill. Du vill vara en liten del av något bra. Lyssna inåt på denna längtan och förverkliga den även om det ibland blivit fel.

• Såhär. Låt då allt som jag är sådär vansinnigt rädd för hända mig, så att jag kan bli fri från det. Jag är för trött för att vara sådär rädd i år. Och dessutom ljug inte mer. Det gör dej garanterat ofri .

• Ibland kan du bara ligga och flyta på rygg i havet, fullständigt medveten om den lycka som drabbat dig. Och då behöver du inte oroa dig för någonting. 

Och några andra lite mindre dramatiska nyårslöften är

• Aktiv vila. Var utomhus mer. Meditera. Laga mer mat från grunden. Fixa någonting i hemmet. Koka en sylt. Måla ett vykort i akvarell.

• Skolka mer och stressa mindre. Jobba mindre gör färre planer låt din intuition och lust leda dig! Jag känner ärligt jag kommer dö i förtid om jag stressar såhär alltså jag känner typ hur mina blodkärl tränger ut ur min kropp ser min hud ruttna typ ärligt skärp dej visst du älskar ditt jobb men det finns en gräns 

• Skaffa dej lite jävla  (letar efter ett bättre ord här) stake . Alltså verkligen, Låt ditt goda hjärta skina över världen sötis jag menar det! Men till slut får du också rikta två feta jävla fuck you fingrar och säga . Thhaaaats it!!!! Stå ni o gagga om detta tills ni trillar av pin- men JAG ska i alla fall gå och dricka tre stora glas iskallt vin på harvest home och tänka på nåt roligare!!!! Vilket leder mej in på:

• Tyck inte synd om dej själv 

Allt är inte på blodigt allvar och din bästa egenskap är att du har kunnat förvalta den känslan och njuta av livet. Låt inget ta ifrån dej det. Gör sånt som gör dej glad. Låt inte andras idéer om att småsaker spelar jättestor roll påverka ditt liv. Tänk mer på dom du älskar än dom du inte bryr dej så mycket om, kom-ihåg att oavsett vilka magiska saker som sker i världen så måste du kunna uppleva dom med ditt eget huvud och därför måste du hålla det rent. Var god och snäll för att du vill och inte för att du tror att du måste. Dessutom gör ju detta att du får mer tid att fokusera på det som är på blodigt allvar. 

Det var det! 

Låt allt gott hända oss 2024. Låt oss vara friska och glada och modiga och tillsammans. Låt det ske rättvisa och fred och låt oss fortsätta organisera och engagera oss för Palestina och låt oss organisera oss och engagera oss i världen på tusen sätt till, säg till dom du älskar att du älskar dom massa gånger per dag!!! Jag e glad varje dag för att vi får vara med varandra. Klart slut.

(Men jag ska dra min nyårstarot snart och då kan oxå nya saker komma upp! Men det var för iaf allt för nu).