Imorgon får jag sommarlov!!! Då har jag jobbat ett år!!! Ibland har jag legat i min säng och gråtit av utmattning om kvällarna!!! I början fick jag söndagsångest innan fredagen var slut!!!! Jag har haaaatat mig själv för jag känt mig så dålig på mitt jobb!!! (Som sagt lit ovan vid att särskilja prestation och person) jag har känt hjärtat i fucking gomen för att jag behövt hantera situatuoner som man inte kan hantera när man är nitton år gammal och saknar förstånd!! Jag har en gång för alla förstått vikten i att kämpa för att upprätthålla ett system som inte fucking mördar de som sliter varje jävla dag för att upprätthålla en vardag för tusentals personer!!!! Som går in i väggen och lyfter sönder sina ryggar och tar så mycket ansvar för andra människors liv att de däckar när de äntligen får ta en paus!!! 

Nu säger jag såhär till mig själv

You've done great

Give yourself a break now

Get some serious rest now

Imorgon ska jag hålla om mina barn för sista gången och det känns som att göra slut-jag vet att det kommer bli bättre såhär!! Jag är trött och ni förtjänar bättre!! Men jag kommer bära med mig hur mycket jag älskat er för resten av mitt jävla liv!!!!!! I ett samhälle som vill effektivisera minsta rörelse hos en fyraåring vill jag bara få påminna mina barn en sista gång om att!! Ni förtjänar världen!! 

Och jag ska säga hejdå till mina kollegor som blivit mina vänner och varit sååå mycket snällare mot mig än jag förtjänat när jag glömt och tappat bort och gjort fel

Jag har lärt mig en och annan läxa också och det tackar man ju för!! Exempelvis att man klarar även det som känns så jävla omöjligt!! Och att när man tagit sig igenom vintern kommer faktiskt alltid sommaren!! Och det tjänar inget till att vara feg!! Och vi måste klura ut en tillvaro där människor inte måste sälja all sin tid!!  

I höst börjar nåt helt nytt!! Har kanske tagit mig vatten över huvudet!! Men hellre det än att ligga på sitt rum med dödsångest!! Nu kommer min sommar!! Och bara att få sova till efter klockan sex känns som en orimligt värdefull gåva! Men ska försöka bli full brun och lycklig också 

All min kärlek till er som säljer er arbetskraft!!! Och till er som int gör det också för den delen!!!! 

Glad sommar 

(Nedan en anteckning från hösten när jag satt på en bänk utanför mitt jobb för jag vågade inte gå in för jag var i så god tid och tyckte det kändes pinsamt att sitta därinne!! Och jag minns den där bottenlösa ångesten jag kände medans jag frös om rumpan. Nu är den förbi!!!! Och jag ska fan dedikera mitt liv åt att utrota den känslan!! Den förtjänar inte att finnas så jävla sugig är den) 

I gräset bakom mig sitter en bästis och jag hör Håkan öva en sista gång inför konserten på andra sidan Sophiahemmet och på min lilla knöl på foten vad den nu kan tänkas heta kliar jag upp ett myggbet så det kommer en liten snäll droppe blod 

Allt är snällt nu! Blodet på min fotknöl, gräset mot min rygg, vinet i min kropp, inget gör ont längre jag vill lägga mig ner här en stund och gråta

Men man har typ en hormon som hindrar en från att göra sånadär sjuka saker, för att man ska överleva i ett samhälle där man hatar nån som har typ en känsla 

Skulle dock vara otroooooligt typiskt mig att ha just den hormonbristen 

Ok förlåt för att man approprierar nån sorts diagnos 

När jag river mina tunna strumpbyxor (OBS tights har inte sånadär tygbrallor som ens mamma fortfarande vill att man ska ha) mot rabatten på Hilmas utegård när jag ska ta mig in och hämta mera småkakor då vill jag vila en stund där i rabatten och bara ta fem små minuter och gråta lite lite grann 

På bänken bakom mig sitter en person jag beundrar och tycker om och hela hennes familj och den får man ta del av? Så jävla generöst faktiskt och så poserar hon i sin vita hatt och påminner mig om att jag kan göra så mycket mer än jag inbillar mig!!!! Det finns tusen saker jag vill lära mig och plötsligt finns det tid att göra det och jag försöker banka i den informationen i huvudet och äntligen äntligen verkar det som att min hjärnas inneboende har kollapsat av rädsla sorg och utmattning och äntligen kan ge plats åt en annan impuls än att kämpa Vidare med nåt som bara ger ett tryck över bröstet 

Och när Jenny kommer in genom dörren med regnblött hår efter ett halvår ifrån varann och hon är min på en sekund då vill jag bara att hela restaurangen ska pausa!!!!! Sätta pizzan i halsen!!! Förstenas mitt i en skål!!!!!!! Här sitter tre delar av mitt hjärta som tagit orimliga proportioner av mitt liv!!!! Ser ni inte!!!!!! Och så ska alla hurra och gråta en skvätt och famna mina axlar och le vänligt mot mig i samförstånd!!! Hur ska man ha så mycket man tycker om i sitt liv och bara inte relflektera över det!!!! 

Puss 

 

 

att man blir reducerad till en kropp är en lögn

man blir reducerad till någons önskan om hur en kropp ska finnas till för den

en höft en läpp ett skulderblad

 

det spelar ingen roll om man är tre (okej överdrift men xd) eller tretton eller tjugotre eller om det skiljer tre eller tretton eller tjugotre år, så länge man ger vika för en heterosexuell relation/ befinner sig i samma samhälle som män blir man offer för att det finns en inbyggd makt i den andre att kunna reducera en till precis det dom vill ha

en panna ett lår en bröstkorg 

 

jag tänker på förra sommaren, hur ingen var intresserad av vad jag hade att säga, vem jag var, de glömde mitt namn 

men när det blev natt och de druckit två flaskor vin då var jag nån att ha i knät och röra vid och se på, på ett sätt som man inte ska

att säga att jag blev reducerad till en kropp är att smickra mig

jag blev reducerad till en kroppsdel på sin höjd

jag blev reducerad till nån att reflektera sin makt i 

 

okej förlåt att man ställer ett känslomässigt krav på en kille vet att detta är helt förbjudet men 

det handlar inte om att vara intresserad 

det handlar inte om att tycka om

det handlar inte ens om att bry sig

det handlar om att inte förvalta sin medfödda fördel att inte behöva visa respekt för en annan person läs en annan kvinna

eller alltså det handlar ta mig fan inte ens om respekt utan om att inte missbruka ett redan dödligt maktövertag 

 

hejdå puss o kram nu ska jag väl antagligen stalka nån snygg kille på instagram döda mig

nej vänta det är ju redan nån som gör

xD så praktiskt

Just nu sitter jag i men säng efter en fjorton timmar lång arbetsdag, äter chilinötter och hatar mig själv i vanlig ordning 

 

nej jag skoja 

eller

 

det jag har försökt reda ut längst i mitt liv är 

 

gud minns verkligen ett samtal jag hade i min säng för snart en miljard år sen med min storebror som nästan var vuxen då och vi båda försökte febrilt reda ut det där angående oss själva (hur jag nu skulle kunnat va en dålig person vid typ sex års ålder men) 

 

jag känner nu

är jag en dålig person? 

antagligen

förtjänar att jag dö eller känna mig död pga det?

antagligen inte

 

har typ slutat ställa krav på mäniskor i min omgivning? det är så sjukt hahah att man ska ställa krav på varann?? eller?? som att det inte var ett tillräckligt jävla helvete att ta sig igenom detta livet ska man va en "god person" med "god moral" och ett "gott yttre". 

 

jag har faktiskt nästan slutat bry mig om folks personlighet? överskattat att ha en personlighet? borgerligt att ha klurat ut typ "vem man är"? ja vet inte ärligt vad jag går på längre ens, kanske en förnimmelse om nånting som ska bli nåt eller bara en blick över ett dansgolv kanske det räcker nog ibland

 

vem beskyller jag för detta självhat?

 

 

somnade i bilen och det regnade mot rutan vet du hur hårt jag bet mig i läppen!!!!!!!!!!! det är som att spara barndomen i en rörelse, jag vill dö då jag dör då tänk att det är järnsmak mot tungan man ska känna när ens liv flimrar förbi utanför fönstret