man ska aldrig underskatta slumpens makt
sa min konstlärare till mig häromdagen. nu tror jag då inte på slumpen men utan på ödet men det får man ALDRIG underskatta!! man vet aldrig vad som händer, men det som ska bli kommer bli
det lämnar mig aldrig helt ärligt förstår jag inte hur man kan påstå något annat, om jag inte inbitet upprepade den meningen för mig själv tusen gånger om dagen skulle jag inte stå på de här små benen det ska jag be om att få tala om
man vet aldrig vad som händer
men det som ska bli kommer bli
och att bete sig fegt-det är det värsta man kan göra mot sig själv
det är nog ta mig fan tack vare de små övertygelserna som jag överhuvudtaget kom att sätta min fot på den här platsen och gode gud vet vad jag hade gjort eller hur jag hade mått (obs lisa nilssons referns) om jag inte hade varit här
Jag undrar stilla vad för möbel som nånsin ska kunna konkurrera med sängen om plats som bästa möbel? i den ägnar jag mig åt allt som betyder nåt-läsa, skriva, rita, prata i telefon med mina hjärtan, äta rostisar, kolla på Wahlgrens värld, gråta till Wahlgrens värld, dricka vin med mina hjärtan, tupplura.
Och i Stockholm där jag också bor undrar jag stilla
finns det en stad som nånsin ska konkurrera med sthlm om bästa stad?
i den finns allt som betyder nåt-mina bästisar, cocktailluncher, bubbelbadkar, balkonger med orimlig insyn.
Jag håller på att klura ut hur det går till att bo på två platser-att ständigt ha hemlängtan för att man aldrig kan befinna sig på båda platser samtidigt
obviously aldrig varit ett skilsmässobarn
Det går inte jättebra den här veckan
men jag känner mig lyxigt vemodig
då jag vet att jag bara har för mycket av det goda
vilket ironiskt nog kan göra fett ont
Imorn åker jag o mina klassisar till göteborg - jag ska försöka mingla till mig mycket gratis bubbel och i vanlig ordning när jag är runt de här personerna försöka suga i mig så mycket kunskap som möjligt
puss o kram
du får mig att vänta vid ditt fönster, väcka dina grannar, skriva på din vägg
I torsdags vaknade jag av det här
!! Att min lilla familj som jag bor med överraskade mig på min första morgon som tjugo med tårta, presenter och födesedagssång! Jag har aldrig blivit överraskad förut - och framförallt inte av folk jag känt mindre än två veckor- så jag blev rörd till fucking tårar
Sen drack jag födesedagsbubbel med några hjärtan och som ni ser var jag redan här lite suddig
På kvällen åt jag tårta, vred sönder mitt knä för att komma tvåa i limbo, förlorade sätta knorr på grisen, vann däremot kubb!! och somnade utmattad ett år äldre och lyckligare
På fredagen åkte jag hem till mitt Stockholm för att dricka upp min bubbelabstinens med family och mina bästisar. All min kärlek bodde i mitt vardagsrum och gissa om jag ville grina ögonen ur mig!!! ingenting är större
På lördagen åkte jag och Hanna till moderna för att se Marie-Louise Ekmans stöööört bra utställning. Jag såg precis en dokumentär om henne och jag vill leva så!!!! I en lägenhet med min konstnärskille och bjuda in fler än vad som får plats för att dricka vin och röka i vårt lilla rum som vi tapetserat med våra egna verk. Ha en ateljé och en talang och vara vackrast i världen
Nu är jag tillbaka på mitt rum i skogen! Idag har vi tecknat strukturer i naturen och jag har suttit i ett solbeklätt fönster uppe i en ateljé med högt tak och snusat.
o nu sitter jag här!! I min säng alldleles dödsförkyld med feberyra men kan inte ens uppbåda nån sorts irritation över det
det är svårt att sätta fingret på lycka respektive olycka, det är som att de ligger så nära varandra att det är svårt att känna skillnad ibland
jag nyper mig i armen som sagt! hur kan det få vara såhär bra!! det kan jag inte för allt i världen förstå
puss o kram
