sjunde i nionde nittonhundranittiosju

När jag föddes höll vi båda på att dö

haha

den kontrasten är nästan snuskigt ironisk

så provocerande övertydlig  

jag tänker på det ibland

att dom sa det till dej

“en av er kommer inte att klara sig i natt”

och tjuett år senare

säger du “va vad det jag sa du borde ha bokat en tandläkartid för flera månader sen”

och så kokar du lite te åt mej som du fått för dej ska ge mej bättre immunförsvar

vad är större än det

jag har förbannat dej så många gånger

för det känsliga jävla hjärtat som gått i arv till mej

som får mej att trycka handen mot bröstkorgen för att sedan se efter om den har färgats röd innan jag inser att det är innanför revbenen det gör ont,

bara för att himlen är mörk allra längst in (eller om det är allra längst ut) i början av natten

eller bara för att jag, när jag går över bron hem ser några ungar som delar på en cig nere vid vattnet och dom har så gulligt lockigt hår som sticker ut från mössorna

eller bara för att ljuset är så stillsamt disigt om morgnarna,

mitt hjärta har gått i för små sandaler hela livet

det har ett skavsår som aldrig går bort

inga krämer från apoteket hjälper

jag har förbannat dej så många gånger

men egentligen är jag bara tacksam vet du

för att du hållt mej och mitt svaga jävla hjärta vid liv

trots att det nästan varit omöjligt redan från början