Malena ivarssons sommarprat inspirerade mej ruggigt mycket till att tänka på detta med sin skuggsida.

Asså man vet ju vad man inte tycker om hos sig och att det är hemskt när det gör sig påmint eller någon ser det (därför det är så svårt att stå ut med att man har ex? För man vet att dom sett en stå och hulka och skrika och psyka ur? Enda trösten då e att jag ju så att säga "har samma sak på dom" vilket upprättar någon typ av terrorbalans).

I alla fall. Man vet ju det där med att man blir ihop med sin förälder eller någon med liknande egenskaper så man ska kunna typ "lösa det" eller "hjälpa dem och genom det hela sig själv." Men alla mina killar har varit motsatsen till mina föräldrar? Eller i och för sig har flera haft väldigt mycket temperament (mamma) och varit väldigt mjuka oklassiska män (pappa). Men båda de sakerna är ju saker jag tycker om och letar efter i en partner (till en viss gräns). (Eller har jag alltså bara inbillat mej att jag tycker om det?? Älskar i och sej inte att några (en) blev så arg i perioder, det tkr jag är hemskt. Ska aldrig mer ha en arg kille). Typ en lagom passionerad men samtidigt mjuk och vänlig man vill jag ha/ tror jag att jag vill ha. Men är det kanske  egentligen nåt annat jag drar mej till som jag inte fattat?? 

Asså jag har ju vissa sidor av min skuggsida helt klar för mig, men skulle verkligen vilja upptäcka den mer. Tror också jag tänker att min skuggsida är alla sidor hos mig själv som jag inte tycker om, men många av mina osympatiska och dåliga sidor är ju dessvärre starkt framträdande. 

Mm detta ska jag ägna hösten åt, att undersöka skuggsidan och förlåta och acceptera de delar av mej som jag inte tycker om så att de inte kommer och biter mej i r*ven. Först då kan man om jag förstår saken rätt hantera dem och kanske förändra dem. Malena sa att man ska lista 10 saker man inte står ut med hos andra, och 10 saker man inte står ut med hos sina föräldrar. (Och sen va skulle man göra sen?? Jag har glömt. Leta efter de sidorna i sej själv??) ska återkomma.

Idag har jag klippt gräs, badat, läst lite till jobbet. Sista semesterdagen :( men det känns ok 

Den inre zenresan har ändå gått okej måste jag säga såhär när den närmar sej sitt slut. 

Men det beror ju på att det finns saker i framtiden som jag ser fram emot, annars hade den varit outhärdlig. Så det kanske inte gills riktigt med zen-resan eftersom den byggt på att jag längtar efter vissa saker som finns när jag kommer hem.

Fast samtidigt är det väl så livet fungerar?

Att om det inte finns någonting i framtiden att se fram emot eller längta efter är det ju jobbigt. Eller då måste man va så sjuuukt zen ju. Och bah nu är det bra och nu spelar roll.

Och i den stunder när framtiden har känts mörk och hemsk, då har jag faktiskt praktiserat det, "just nu är det bra, i denna stund är jag glad"

Och varför skulle framtiden vara mer värd än den stunden liksom? Det är den ju inte

Samt man kan dö imrogon ärligt det är liksom den sista slutsatsen alltid vafan! Man kan ju fokking dö imorgon!!! 

Eller varför skjuta upp det tills imorgon man kan ju förfan dö ikväll eller sekunden efter ahh man publicerat detta inlägg (just typisk Jinx)

Övar mej på att inte ge mina tankar för mycket makt, men det är svårt när man tror sååå mycket på manifestation… tankarna har makt uppenbarligen över en, men det är liksom inte tankarna i sej utan vad man gör med dom och hur mycket man låter som styra en (eller?) 

Ser fram emot att vara på stan skvallra dricka en miljard flaskor vin. men drömde inatt att jag blev drogad på Debaser när ja va ute med kören? (Betyder??? Googlar men hittar inget??)

Nåväl.

D e en störd resa o man klarar sej fast

Pok 

Slarvat med bloggen but here I am alive and kicking vad det verkar 

Sen sist: Haft brännande heta dagar vid stranden, gått på loppis. sugit i mig kallt rosé som om jag var en svamp och spelat poker tills vi gäspat oss i säng.

Skriver läser lyssnar på sommarprat. Ellen krauss (har jag lyssnat på två gånger för jag är lite förälskad i henne) Cecilia Uddén (sätter mej direkt efteråt och jobbar med palestinabrevet ett par timmar i känslan av kraft bara skammen kan ge en) Josefine jinder (så lycklig över att hon är nykär) 

Idag lite efterlängtad jävla ensamtid, skriver på altanen, ska göra mer kaffe och sen springa ner och doppa mej. 

Längtar efter staden och hösten med skräckblandad förtjusning, försöker påminna mig om det som kan göra mej olycklig för resten av livet, allt som är härligt och vackert i livet är fullt med den påminnelsen, när som helst tar det slut, eller blir för jävligt. Men påminner mej om att jag ju bara behöver tänka på idag. 

Och även om allt blir hemskt för all framtid så måste det ju finnas nån bra dag i framtiden, nån lycklig stund. Och då kan väl den lika gärna vara idag. 

Mottot för hösten är bara: va en galen groda. Och så hela årets mantra: Det finns kraft kvar. Och så hela livets mantra: låt ditt kropps mjuka djur älska det den älskar 

Sprang igår i regnet längs kohagarna och det var längesen det gick så lätt att springa,  asså när det inte längre än träningen springa utan tillståndet springa, benen bär och man tänker på annat. Såå sällan händer detta mig eftersom jag tycker det är så kass att springa i stan. Men det är underbart när det sker, när man känner, wtf jag kan springa hur länge som helst? (Så bah 4 kilometer typ) 

Läser Roland barthes tankar om fotografiet och blir besatt att av plugga igen. Sitta på KB och beställa ut böcker som ingen tittat i på många många år, snusa och dricka kaffe tills man blir yr, och sen promenera hem därifrån och känna av sitt dagsverke. Känna uppkopplingen med universum genom litteraturen, ingå i den. 

Nu har jag planterat en dalia, byggt en hylla, gjort snaps på johannesört och bakat en hallonpaj. Nu cykla ner till havet och meditera. På inget annat sätt än detta ska min kropp och hjärna användas! 

Xoxo

Idag kom jag till insikt i min zen-värld.

För att kunna vara i nuet måste man alltså också acceptera att allting kan hända en i framtiden. Det är svårt att fokusera på nu och idag om man är besatt av av framtiden ska bli på ett speciellt sätt. Hmmmm fattar ni.

Asså vara i nuet medför den lilla haken att jag måste acceptera att framtiden är för mej oviss. Att vara i nuet är omöjligt om man på samma gång försöker hantera framtidens eventualiteter. Asså det säger ju sig självt förstår jag också, men på nåt sätt är det som att jag tar ett snedsteg i tanken och tänker "nu är jag här och nu så nu har jag chans att i lugn och ro fundera över framtiden." Idiot!! Här och nu är till för här och nu. Det är som att föra en lykta framför sig i mörkret i en skräckfilm, man e jävligt nyfiken på vad som finns där längst in i grottan men man vet att det kan va nåt freaky shit och att det är absolut smartast att bara rikta lyktan mot den smala smala lilla stigen man ser precis framför sej. Men shiit mannen det är svårt för tänk om man kanske kanske kanske kan förhindra nåt genom att titta där längst in… eller förbereda sej för nåt skit  ….. 

okej mamma Mia sorry for that..

5 dagar in på landet retreaten och jag är redan lite loco smoco. Tack för visad förståelse!

Okej så idag

Sken solen hela dagen och gör det fortfarande, men jag har precis gått in.

Det finns bara en sak som kroppen ska användas till. HÅRT SE

katör arbete i trädgården xD 

Idag har jag burit jord och klippt gräs. Sen sprungit längs kohagen och sett på mina ben som jag tycker så illa om, sett hur musklerna spändes fram och tillbaka eller upp och ner eller hur det nu är och känt exakt sån body positive känsla, okej ni är inte vackra kanske men ni gör jobbet och för det är jag tacksam. Okej jag ska ha barbent i stan igen, folk får väl tycka vad dom vill, såhär ser mina ben ut nu och det får väl förfan duga förresten hur fan ser du ut själv egentligen!! (Okej stryk den sista aggressiva biten) 

Jag lyssnade på Birgitta Stenbergs spanska trappan samtidigt, blivit besatt av henne här, det blir en Birgitta Stenberg sommar. Hur svårt kan det va tänker jag, hur svårt kan det va att göra nåt.

Sen åker jag till min favoritstrand precis vid ett kalkbrott, så vattnet är helt turkost och kristallklart. Tyvärr är det iskallt efter gårdagens regn, jag vill egentligen simma läääänge, men jag kan bara doppa mig och sen får jag ligga i lä på stenarna och dricka kaffe istället.

Jag blir fan illa berörd av skönheten det är obegripligt att det fiiiiiiinns.

Som alltid när jag är här tänker jag- jag vill inget annat. Jag vill springa längs dom här kohagarna, ligga på de där stenarna, gå i evighet längs det där gröna havet och jag kommer aldrig aldrig aldrig tröttna på det!!!!

Och jag tror typ det är sant 

Men sen sitter man en ljum kväll på Blecktornskällaren och beställer in en runda till och då mår man inte så dåligt heller vill jag lova xD 

Men eftersom jag bara tänker på NU så tänker jag just nuuu älskar jag att vara här

Solen drar i skinnet och nu blir det en öl och fotboll på detta och det är väl inte så himla fel!! 

Ps. Man behöver inte läsa dom andra fruktansvärda inläggen från i år har bara varit galen stream of counciossness (hur det nu kan stavas)

Puss !