På oss väntar miljontals dagar

Att högtider är något som jag anses ska fira till bristningsgränsen är antagligen något som inte gått er obemärkt förbi. Och imorgon är det här! Det nya året. Jag tycker så mycket om nyår,  inte bara för festandet och bubblandet och kyssandet, utan också för att det passar bra då att tänka igenom vad en trivs med och vad en inte trivs med och så vidare. Och i år är inget vanligt nyår för mig. I år är nämligen det största nyåret någonsin för mig. 2016 är nämligen året som står ingraverat i min studentmössa! Mitt första vuxna år i livet. Jag har som ni kanske märkt en inte helt osentimental inställning till livet, och naturligtvis är detta ENORMT för mig! Nu börjar det! Och jag vill så gärna vara med så mycket det bara går. Därför kommer jag här att presentera 2016 års nyårslöften eller kanske snarare 2016 års livsinställning och attityd. Varsegoda att applicera på era egna liv, även om ni inte ska ta studenten i år är jag säker på att ni också känner MAGIN i det nya året och kan säkert ha nytta av några av mina slutsatser av livet! Håll till godo
 
2015 la jag mig till med några livsmotton som minst sagt kryddade till tillvaron och som hjälpte mig igenom även de mörkaste av stunder. Nämligen
 
LYXAT-att lyxa till tillvaron för att få njuta av även de skitigaste av dagar
MAXAT-att göra allt så mycket det bara går! Oavsett om det är dans, plugg, kärlek, åsikter det rör sig om!
FUCKAT-att fucka ur när tillfälle ges, att fucka oro och ångest, att fucka alla som sänker en, att fucka begränsningar
 
Dessa har fungerat så bra att jag håller kvar vid dem. Men något mer behövs. Dessa livsmotton är bra att ta till för att göra livet lite enklare och roligare, men ett år som 2016 behöver också lite fart. Mer energi och kraft liksom, ni fattar! Därför presenterar jag för er, 2016 års livsmotton:
 
KAXIGT

Ett helt vuxenliv ligger framför fossingarna. Inte går det att ha livet framför fötterna och ha några skitiga dojor på sig, NÄ här är det sylvassa klackar som gäller. (obs detta är en metafor). INGEN ska sätta sig på oss i år IM TELLING YOU! Dags att trampa hål på alla skitkillars unkna stil och attityd och fördomar med klackarna, dags att vandra in på arbetsintervjun och smattra med fötterna, dags att dansa med läckraste mänskan på klubben i sin fulla längd, dags att ta över röda mattan och svänga höfterna av fotograferna. 
 
Men det är svårt att ta över världen när killar har fått för sig att de äger den. Jag orkar inte med det längre! Att förminskas, förbises och fördummas när jag sitter där och råkar veta att den här världen är lika mycket min! Jag tycker inte en som icke-kille har något ansvar att ta tillbaka världen, för det är så svårt att orka! Och jag har inte orkat så många gånger. Men nu känner jag att om det är något jag inte orkar med, så är det att se världen rövas bort från mig. I år håller jag inte käften längre, i år besparar jag er inga skrik! Och jag vet att jag har med mig ER!  
 
Men det är svårt att ta över världen när det sitter en djävul i din hjärna och äter upp ditt förnuft och spyr oro, ångest och ängslighet över dig. Men låt mig berätta för er, att om vi fyller hela kroppen med kaxigheten kommer det inte finnas plats för någon ängslighet i den. Ut med onödig oro, ångest och ängslighet! Den förgör mig ängsligheten, den tar mitt liv ifrån mig! Och nu räcker det. Hur ska jag kunna ta över världen, om jag inte ens kan ta över min egen hjärna? nä, jag har fått nog. från och med 2016 finns det inte längre någon plats för ängslighet i min kropp, och jag hoppas att ni kan ta samma beslut! Elina och jag har lovat varandra att skaka ur varandras ängslighet ur kropparna när den kommer smygandes och det här kan nog vara bra, att delge den där djävulen med någon annan, får då blir den mindre verklig!
 
Ingen mer feg inställning, ingen mer ängslighet, inga fler gubbar ska få ta livet ifrån oss längre! Inga mer skitiga dojor för vi förtjänar nåt bättre, äg varje dag som om du hade fjorton centimeter och platå under fötterna. Och så skola världen bli din
 
FLÖRTIGT
 
Jag tror stenhårt på attraktionslagarna i universum! Om ni typ inte gör det så går det bra att ta del av den inställningen utan att tro på kosmisk kontakt (även om det gör det lite roligare). Om du tror på att du kan flörta till dig allt i världen, är du halvvägs där! 
 
Härom månaden träffade jag min gamla crush på en klubb och jag visste att jag hade hans lilla hjärta i handen. Om jag hade vetat det för två år sen, att det skulle bli så, skulle jag (citerat Olga Öhrn) "spytt och svimmat av på sekunden". Och när jag fått den insikten var det som att allt kändes möjligt! Här ligger hela universum och jag kan få allt. jag. vill! Hade jag inte begränsat mig i tanken för några år sedan, hade universum varit mitt redan då. 
 
Suma sumarum (fortfarande så himla osäker på innnebörden och stavningen av detta ) är att mentala begränsningar är ett verktyg påhittat av äckliga gubbar med makt som inte vill att vi ska tro att vi kan klara av vad som helst eller kan bli lyckliga utan att spendera miljarder på tråkiga prylar och fula bilar (källa: känsla) och om du utgår ifrån att "det där klarar nog inte jag" kan du lika gärna prova att göra och det misslyckas, och då har du ändå vunnit erfarenhet! och kanske en och annan kyss/ arbetsmerit/gnutta självförtroende på köpet.
 
Mamma har en bok som heter typ "be så ska du få" och berör just det här med attraktionslagarna i universum men jag råder er att "flörta så ska du få" istället/också. Subtrahera mentala begränsningar och addera istället menatl flörtighet! Flörta till er drinkar, vänner och sex men det går lika bra att mentalflörta till sig jobb, kändisskap och eventuellt husdjur också.

TÖRSTIGT
 
Här under skulle jag vilja inleda med min hemgjorda slogan "mer icke-ekonomiskt baserad kapitalism i mitt liv". Kapitalism är ungefär lika fräscht som gamla ägg eller typ otvättade kalsonger, men min icke-ekonmiskt baserade kapitalism är däremot lika fräsch som nyponrosor eller rena lakan! Alltså, det handlar om att roffa åt sig!! Detta kan låta lite osmakligt men låt mig förklara.
 
I vårt nya vuxna liv måste vi lära oss att roffa åt oss. Av erfarenheter, vänner, dans, hångel, kunskap och lyx! Jag uppmanar INTE att roffa åt sig av pengar, utrymme en inte ska ha eller människors intigritet, utan att roffa åt sig av livets goda! LÅt mig ge er ett exempel från mitt egna liv för att öka förståelsen ytterligare. Igår slängde jag ut alla mina tråkiga, osköna, urtvättade, fula trosor och gick ut på rean och shoppade några riksbilliga nya. Bara sidenlena, höga, mjuka och vackra! För jag insåg att, om jag har möjligheten att bara ha fina och bekväma trosor men ändå går runt med tråkiga och obekväma, då är det något som är riktigt fel med min insiällning till livet och min syn på mitt egna värde.
 
Från och med 2016 ska jag roffa åt mig av lyx (eftersom jag ex. ständigt törstar efter champagne :-p), gjädje, skönhet och bekvämlighet! Jag förtjänar att bara klä mig i sånt jag tycker är skönt och snyggt, jag förtjänar att bara umgås med såna som ger mig respekt och kärlek, jag förtjänar att bara lägga energi på sådant jag anser vara värdefullt. Jag ska roffa åt mig kunskaper jag vill ha för jag törstar efter att veta mer! 
 
Men det är också viktigt att roffa åt sig av det en tror på! Jag törstar bl.a.  efter jämlikhet, jämställdhet, öppna gränser och internationell solidaritet! Det här bör vi se till att roffa åt oss av och därför ex. demonstrera, arbeta aktivt och hjälpa varandra för att vi ska kunna släcka törsten! 
 
 
Jag önskar er ett kaxigt, flörtigt och törstigt år! Ett år fyllt av kärlek och lugn! Ett år fyllt av dans och bubbel! Ett år fyllt av kunskap och mod! Ett år fyllt av självförtroende och värme!
 
Gott nytt år mina älskade läsare. På oss väntar miljontals dagar. Och vi ska inte vänta en dag till på att ta för oss av dem. 
 
 
 

O när vi går genom tiden

För nån som är som jag är det här den bästa tiden som finns. För nån som har andan i halsen passar snön för den kapslar in och lägger om, som bomull mot den brännande stressen. Ni som också bär på ängsligheten, ni vet att det finns inget som hjälper lika bra som att andas in den där stela, hårda luften, se hur den kondenserar och komma på att lungorna fungerar, jag andas, en dag till är jag vid liv.  För oss som har trummor i bröstet är vintermorgnar den bästa medicinen för att dämpa slamret, som vid sällsynta tillfällen blir till en melodi att följa. Det där skarpa ljuset lugnar tankarna, hjärtklappningen och molandet i magen, den byter fokus från magont till att iaktta en glittrande horisont. 

Att tiden går är verkligen livets bästa gåva till mig, och jag längtar efter det nya året, längtar efter att varje dag är bunden till det nya. Jag är ingen logisk mänska eller ens det minsta lilla rationell, jag kan inte bryta ett beteendemönster utan fyrverkerier, två flaskor skumpa och ett löfte om att det bästa inte hänt än. Jag ser fram emot det här året speciellt, men mer om det senare. Ha det fint 



Julen är här och lyser frid på jorden

Hej på er!!

Jag älskar att göra saker verkligen, att va med alla er och prata om alla saker och hinna med allt kul i hela världen. Och jag glömmer bort att det värdefullaste i hela livet är att ligga i soffan, eller ägna två timmar åt att rimma på klappar eller baka kolor en halv natt. Jag glömmer att det värdefullaste är att ligga rastlös i soffan och känna efter hur det är och upptäcka nya grejer som jag har gemensamt med min familj eller påminnas om hur kul vi har ihop. 

Och därför älskar jag jul! För att jag har lyxen att ligga i soffan och äta polkagrisar och snacka med mamma och unna mig själv allt utan att göra nånting. 

Så nu ska jag bara rikschilla och jag hoppas att ni kan göra det också!! Allt lugn och all tid och all kärlek åt er. Julen är ett bra tillfälle att bara känna sig varm rakt igenom.

Puss 




Lite ord och bilder


Ibland glömmer jag bort hur lätt det är att leva här i den här stan och med er och med mig själv. Det kanske är nödvändigt för att minnet gör så fucking ont när det inte finns nån tid, men det är liksom alltid lika mäktigt att väcka liv i det där och påminnas om att det här är mitt! Påminnas om att dansen är min och staden är min och dem som sitter mittemot mig eller håller om mig eller värmer händerna i min nacke är mina.  


Här är jag som hånglar på scen framför skolan i fånig keps och jag påminns om att jag älskar detta!!! Inte hånglet alltså utan att va på scenen 

Och strax därefter skriver vi vårt sista prov 

Så vi tar en öl för mycket 



Smiter in två minuter i inträde och dansar 


Och när vi borde gå hem för vi har ju lektion på morgonen, möter vi istället upp lite fler och spelar några partier biljard. 


Dan efter äter vi julbord på båt. Pojkvän i förgrund och stad i bakgrund. Den här tiden är för mig väldigt ihopkopplad med André för det var för två år sen vi blev kära xD och jag förbannade mig själv för att jag tänkte på honom under jullovet, men det var som att han fastnade i mig redan då. Påminns om att det nog är på riktigt om vi är med varann tre jular i rad och jag påminns om staden som ligger där bakom och det känns där och då som om den är till bara för mig. 


Och så fyller älskade Hilma år på fredagen! Påminns om hur livsviktigt det är för mig att få tycka om på kort tid! Älskade älskade Hilma som jag känt så kort men som gör mitt liv så viktigt! Här dansar hon jag och Lisa i blått ljus på weekend (som stavas i förkortningar men det känns lite töntigt att skriva så) (skönt för inget annat under här inlägget är ju töntigt xD) (jävla fån du e) 


Och här är en bild när jag dricker bubbel hemma hos henne


Och en bild på en bästis o mig


Jag och Ville promenerade en mil genom Stockholm igår. Jag har fruktansvärt dåligt lokalsinne så för mig kan vi ha gått lite var som helst på jorden, men vi gick bara genom stad och typ skog helt ärligt? Och blev aldrig trötta och aldrig tysta och det kändes bra. Bra att påminnas om att det alltid finns nya platser i varann och i Stockholm. 

Nu ska jag ut o handla klappar

Puss och förlåt för stelt inlägg xD hade inte så bra ord men ville ändå skriva. Gråter typ varje timme av frigörelse/julkänslan/glädje ? så det blev lite märkligt. Yeye all my love take care 



I wish I knew how it would feel to be free

Äntligen fri! Sista provet för i år är skrivet. Jag slås av det varje gång, hir viktig den friheten är för mig, hur tankarna, orden, lusten, tiden är det jag behöver mest. Året är alltså som bekant snart slut och jag kan inte bestämma om det gått så fruktansvärd långsamt eller oändligt fort, för det har varit olika från tid till tid. Jag tänkte uppdatera er om mitt år i bildform, men jag börjar med att langa mitt år i musik. 


Började alltså året med Bad boys. Jag har råkat ut för för många bad boys dett år och utan mina tjejer hade jag nog gått under


Vintern var attityd! I form av Madonna, och vintern var politisk ilska vilket avspeglas i doktor K och vintern var ganska mycket ångest vilket stillades med Astrids album när jag skulle sova


Våren är kärlek, pirr (blev porr med autocorrect -.-), och lust för mig och det ser ni ju här!! 


Lika delar dans och sömn under sommaren. Och som alltid är Håkan med mig under sommaren


Och under hösten var det alltså minskyta favorittjejer!! Jag har dansat så in i helvete mycket och skaffat en ny mer kaxig attityd pga fyllde 18 vilket ni uppenbarligen kan se här!

Det här var mitt år i musik som på samma gång är mitt år i känslor

Nu ska jag ut och spela biljard och ta en öl eller två med mina klassisar för vi förtjänar att fira att vi har fixat denna termin!! 

Hoppas ni mår fint

Puss o kram


Från mig

It's the most wonderful time of the year och jag har inte en lugn stund

Stressen skadar mig verkligen. Jag får huvudvärk, skenande hjärta och titlltäppta lungor, röda ögon och kliande kropp. Den ger mig tunnelseende och ångest och sömnbrist. På södra kom en föreläsare och berättade att det farligaste med stressen är att vi tror att det är farligt att vara stressade. Jag vet inte vad det är, bara att det är livsfarligt och avskyvärt , det är fysiskt för mig och jag kliar, kräks, kapitulerar ihop med illusionen om stress

Som tur är har jag signat upp på en del kul stressigheter! På måndag ska jag exempelvis larva mig på scen inför hela skolan och idag ska lajva Lucia på fyra ställen. Det är stress, men det är skratt, applåder, lussebullar och JULEFRID

Och på tisdag har jag dragit sista pluggstressens andetag på några veckor och julen välsignar mig med sin närvaro. 

Jag tycker bara det är så svårt att ta vara på det som är roligt när stressen är mig hack i häl. Men en får komma ihåg att NU är NU och så länge NU är hyggligt så är faktiskt tillvaron hygglig! 

Exempelvis när ens gamla bästisar kommer på ens genrep och kramas och älskar och ger en presnter

Exempelvis när ens klass turnerar runt med egen ihopsatt luciatåg och bjuds på julmust och faktiskt lyckas sjunga trestämmigt 

Exemplevis när ens pojkvän som en inte sett på länge står under julbelysningen på Medis och en påminns om att det här är den tredje julen tillsammans med honom 

Exempelvis när ens brorsas band sitter och käkar mackor i köket på kvällen och en fastnar med dem och dricker kaffe tills klockan blir två 



Mina tärnor i livet 




Vad jag har gjort på sistone



Blev bjuden på björnstammen på Debaser 


Åt adventsfrulle


Hängt i skolan xD


Druckit för mycket öl


Dj:at!!!! I'm telling you


Ätit pizza druckit cava


Blivit bjuden på vin av min älskling


Hängt i ville och Andres lägenhet


Kämpat mig igenom för mycket skola med mina tjejer


Druckit för mycket öl igen


Druckit kaffe


Uppenbarligen druckit för mycket öl igen


Fått paketkalender


Varit i skolan tolv timmar om dan hela veckan och langat för mycket pengar på kaffe

Lite av det jag varit med om på sistone!! Hur mår ni? Puss i love u all

KOm då signade julen

Hitills har det gått bra att ha skolan. Jag har haft stundvis nästan pluggfritt och när jag haft exmaniationer har jag liksom chekat av, bara gjort, något som ska avklaras för att nå helgen, som bestått av nytt, roligt, spännande och jag har stimulerats och haft det bra. Jag har hunnit med!
 
Men inte längre
 
Nu känner jag mg återigen lurad av tiden och instutionen och så vidare
 
Lyckliga mig är det bara två veckor bort till jullov men kroppen blir ju inte lugnare eller gladare eller piggare för det nu. Måste promenera runt efetr skolan för att rastlösheten i mig ska försvinna åtminstone lite, men då är jag så trött så jag ramlar i hallen. jag längtar så jag får hjärtklappning ibland efter
 
-julen! potatisen och rödkålen och pepparkakorna och klapparna och karl bertil Johnson och snön, ja det är det bästa jag vet!!
 
-att öla/fika med mina polare i evigheter och bara få ur sig allt, skulle helt ärligt säga att fika är ett av mmina största intressen
 
-havet. Måste till havet!!!!!! finns inget på jorden som får mig att må bättre än att bada och nu kanske det är en gnutta kallt men då vill jag vara där i alla fall
 
ledsen för trist inlägg men var tvungen. Jag är slut nu! vill jag skrika. KOm då signade jul, mata mig med lussebullar, låt mig få sova länge och ge mig sedan sommar, hav och stenstrand
 
 
Här är en bild i våras från Villes fest! Det var en bra kväll

I change shapes just to hide in this place

Är det så för er också
 
Att det finaste gör så jävla ont
 
Ett skoskav av sorg är det för mig, det går upp när en har som roligast. Mitt i dansen, springet, promenaden, spricker det och ilar till i kroppen. Som en påminnelse om att den tunna huden där är det enda som skyddar mellan skon och blodet. Kanske en evig påminnelse om att passa på att ta vara på det, kanske en evig påminnelse om att sorgen äger mig, jag har inte lyckats klura ut vad ännu
 
Nike skrev på sin blogg om tider som varit och ångesten som fyllt dem. Och den finaste trösten i livet är att tiden går. Att den tickar och tar en igenom och talar om ett annat liv. Tiden plåstrar om skavet men ramlar av ibland ni vet ju hur det är. Och ibland kan inte tiden skydda, för ibland har tiden inget med den att göra. 
 
För ett tag sen såg jag ett par jag känner lite i fönstret till KAFFE och jag var tvungen att svänga av upp mot södra och gråta och andas. Jag var inte ledsen, jag tyckte bara att det var så olidligt vackert, nyduschade och nykära räknade de matte ur samma bok i likadana polos. Allt var bara fint men ändå kändes det som att jag skulle dö. Den sorgen kan nog ingen tid förgöra för den sorgen är tidslös.
 
Jag har en blåsa på min fot som jag haft sen jag var typ tio som jag fick av ett par för små sandaler som jag snubblade i och hela tiden slet upp huden på hälen i. Den har blivit en del av min hud nu. Ibland känns det som att jag gått genom hela livet med för små sandaler och att spåren av allt snubblande blivit en del av mig. Det är för sent att fila bort nu, det är i mig för all tid och allt jag kan göra är att plåstra om och hoppas att det hjälper. 
 
 
 
Nedan lite bilder
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0