So I prepared a quiz for You

OK fråga allt ni vill!!! Jag svarar nog på allt nästan!!!! Puss

Plus inget gör mig gladare än era kommentarer!! 

Hejhej

I never learn

Idag var jag återigen huvudrollsinnehavare i Eva&Adam när jag och Elina köper kaffe med evighetspåtår för 20 pix och sitter i samma gröna bås timme ut och timme in. Då känner jag som att vi skulle platsa in en tonårsserie, stammisfik och lite pengar och ont i magen av för mycket kaffe. Vi pratade om en väldigt massa och hela kroppen längtar efter cykel och bad och långa frukostar och inga måsten så mycket att jag blir galen. Det är det enda som bor i min hjärna nu JAG VILL MÅSTE BEHÖVER FÅ SOMMARLOV.

Och vi pratade om sånt och annat och om våra nya livsmål och det var jävligt fint. Fint att ha henne.

Och sen var jag med Ima som är så himla trygg och säker att jag blir lugn och jag är så glad att hon är hos mig. 

Är sentimental??? Världens klokaste O'C påpekade häromdagen hur känslosam jag är och jag kan ännu inte bestämma om det är bra eller inte, om det lönar sig i längden vill säga.

Ont i magen för alla jag tycker om är jag borta från så mycket i sommar och det SUGER faktiskt det gör det.

Ok gotta get my shit together, ska gråta ut gråten med gråtlåtarnas gråtlåtar kanske om jag hinner annars somna till en podcast och drömma vackra drömmar om min senast upptäckta talang !!munspelsspelande!! Jorå, You Will notice inom en snar framtid.

För ett ganska långt tag sen hade jag frågestund, skulle ni vilja att jag har det igen? Älskar ju nämligen att prata om mig själv och gör det hemskt gärna i ännu större utsträckning. Kommentera vid eventuellt intresse (jag är ganska lättövertalad).

Sov gott 

Waiting for your lies to give me something cause I'm tired of runing further from your pain

Ur min dagbok:

"Det är som om mitt blodomlopp sitter på utsidan av kroppen, som om varje tår bildar ett blåmärke och varje beröring ett fyrverkeri. Ibland vill jag skära bort varje åder och ibland vill jag att hjärtat ska pumpa snabbare. Det är både jävligt farligt men ganska vackert."

Varje dag är en nedräkning tills dagen då frihet i hela kroppen ryms, kommer för en livstid framöver. 

I ett dygn har jag varit ett nystan av lakan och filmer och popcorn i en lägenhet som för några timmar kändes lite som min, och det har varit fint.

Sov gott. 

Världen fattar fel

om jag var fjorton skulle detta inlägg heta flum

Ok skriver samhällsuppsats och lyssnar på det som kommer upp på spotify när en söker på "Romeo". 1. Oklart varför 2. Gör det inte

 

LÄNGTAR så jävla mycket efter att vara uttråkad?? Kommer inte ens ihåg att den känslan finns?? Känns absurt att den någonsin slagit rot i min kropp och längtar så mycket tills den gör det igen, fatta lyxen. Typ ligga på ett golv och inte vara stressad.

 

På onsdag har jag bara ett prov och lite skevt kvar och det är tydligen lov?? Bara två inlämningar dit. Prisa skaparen för det (lol fattar ni det är ju kristi himmelsfärd) Ska bli fantastiskt kan jag lova.

 

TACO HEJ

 

 

kolla förresten vad lätt det är att låtsas att en är mycket snyggare än vad en är i situationen

Typ här: lite mysig hemma trött göllig

 

 

Fast egentligen:

 

 

ok this schoolthing is killin' me jag blir fan döm i höve

 

tjo

Snurra du min värld

Återigen blir jag hemskt besviken på vad som prioriteras. Idag i tidningen står det att fler dör utav självmord än utav någonting annat. I hela världen!! Trots det läggs inga resurser inom skolaväsendet, mer än det absolut nödvändiga såsom en kurator som är ledig nästintill alltid, på ungdomars psykiska ohälsa. Vilket gör mig så fucking ledsen faktiskt. 

 

Ytterligare en anledning till att rösta rätt idag. Om en får rösta vill säga. 

 

Annars, lyssna på Ted Gärdestad, han har fattat den här livsgrejen. "Han var hudlös inför livet" sa mamma. Vackert men sorgligt. 

 

Snart sommar!! Kämpa.

 

Ett år utan tandställning firar jag också förresten!! Tjoho

 

En livsvärd dag

Fredags skulle, trots fyra timmar mattenationella, få stå på repeat i mitt liv ett tag. 

Vi överraskade André med middag och champagne och det var varmt trots ingen jacka och bara ben. 

Vi lagade sallad bland annat (min enda talang alltså salladstillagning gjorde sig bra där må ni tro).

Senast jag var hos Ville var det snö och jag skrev tio sidor i min dagbok när jag kom hem att nu hoppar jag av skolan (inte pga Ville alltså utan pga vinterågge) och nu var det för varmt för strumpor och jag minns knappt senast när livspeppen så obarmhärtigt strålat in i själen.

Jag och Olga gick barfota på vägen, nybadade och med ungdom och vin i blodomloppet och stannade upp och andades in känslan av allt det där. Att vara ung är överskattat överlag men just där och då låg tonåren rätt till i kroppen och hade jag kunnat gråta med andra hade jag gråtit. Hulkat hade jag gjort.

Och så mitt där, bland varma armar och varm insjö var det å ena sidan så jävla vackert och å andra sidan så jävla sorgligt att det nästan gör ont att tänka på. I allt det bästa glider melankolin obemärkt in och skapar slagsmål i magen över vilken känslan som borde kännas. Allt vackert tar slut och så sällan är det sådär lätt, men jag lät ingen melankoli ta över utan åt bullar och skrattade tills jag satte i halsen. 

Idag var fint också men det tar vi en annan gång. Nu somnar jag sov så gott. 

Och allt jag inte längre är kan du sudda ut ur blicken

Och så blev det enkelt igen. Vintern är expert på att luras, att gömma livslust i slask och få en att glömma att allt som är mörkt när en somnar vaknar finns till, kommer att bli ljust och lätt igen. 

Idag tillbringade vi hela hålen i solig rökruta och jag tänkte att livet skulle kunna vara såhär, bara ben och bra vänner samlade och kedjerökning och jag skulle vara nöjd. Så himla nöjd skulle jag vara.

På tal om att göra livet lättare så fyllde denne parveln år idag

Han är bra må ni tro och vi åt god frulle i varm morgon och fan det kändes lätt allra längst in i hjärtat

Imorgon ska några timmar mattenationella avklaras och sen ska jag få kvallétid med livslustarn himself dvs Jackan o det ska bli fint. 

Hare.

Nästan torsdag i slutet av maj

Snålt med kommentarer vilket är trist, ni får gärna skriva vad ni tycker om/inte tycker om.

Plus ska lära mig att dansa riktigt bra!! Tänkte jag men kom sen på att det ska jag nog inte alls, jag ska nog bara dansa. Det handlar inte alltid om prestation utan om att göra det från början. Att inte dansa bra, utan bara att dansa.

Nu ska jag sova 

Hon har ett sätt att röra höfterna försiktigt när hon går

Ny klänning och nästan bruna ben

Lisa och billig mjukglass

10 skoldagar till evig detta 

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna

Jag har tre kategorier som jag använder mig utav.

1. Hjärnan. Det vill säga allt logiskt typ mycket plugg, mycket saker att göra, mycket som kräver stabil tankeförmåga och fokus och som bäst balanseras upp med sömn eller sömnsubstitut såsom kaffe. 

2. Hjärtat. Där alltså känslorna bor, hjärtat som kan gå sönder eller förfrysa men också pumpa varmt blod i hela kroppen. 

3. Magen. Det allra viktigaste är att magen är i balans. Ibland finns det mycket som kräver att hjärnan är fokuserad, och ibland kanske hjärtat längtar men om magen är i balans fungerar det. Där processieras alla känslor, tankar, möten, sinnesstämningar. Det gäller att det inte snurrar för fort eller känns för mycket för då blir kanske magen i obalans och då finns det inget som håller koll och då går det åt helvete.

Dessa tre kategorier använder jag mig av när jag funderar över hur jag mår. Det är ett bra sätt att kolla av att det är som det ska.

Tack vare Elvis lyssnar jag nu på Jakob Hellman och det borde ni också göra för han är faktiskt fantastiskt fin och det klickar i ögat när jag blinkar. 

Sov gott. 

Att flyga, konsten är att bli fri hitta sin fantasi

Att vara barbent är kanske det bästa som finns så det har jag varit hela helgen och köpt klänningar så benen kan bli bruna.

Idag spelade vi teater på scen och för folk och det var så jävla roligt och gång på gång tackar jag för att jag har nåt att falla tillbaka på som alltid tar emot. 

Snart är mattenationella över och ytterligare en grej lyfter från den där klumpen i magen. 14 skoldar kvar. 

En lördagsmorgon i maj

På bussarna igår var det öppna fönster och jag var barbent och det är femton skoldagar kvar. 

Idag har jag sovit i fyra timmar för inatt var fylld med att sitta på ett köksgolv och äta paprikor och det borde en göra varje dag nästan. Natten är häftig för den kan vara vidrig om en är ensam men så himla enkel om en till exempel råkar vara i sällskap med helbra vänner. Enkel att ta sig igenom och enkel att ta vara på.

De andra sover men jag svettas och jag ska nog ligga och svettas här ett tag innan jag åker hem för att ha tetaergenrep. 

Om att vilja bli omtyckt och om rädsla

Jag vill bli omtyckt. Varje del av hela jaget vill att ni ska älska tycka om vilja vara med mig. 

Det är egoism såklart, jag vill bli älskad för att känna mig bättre, för att kunna se mig i spegeln och duga lite grann. 

Men jag tror kanske att det vilar en omtanke i det där också. Att det ibland kan kännas viktigt att duga för att de runt omkring en ska kunna finna stöd hos en själv. Jag tror att det vilar en rädsla i att inte bli omtyckt för att en inte ska räcka till åt andra. 

Snart är det sommar och jag förnekar min egna rädsla över att det ska bli som förut, att själen ska fyllas med en längtan efter att radera ut varje natt ur minnet, att det ska kännas lika farligt att vakna som att somna, att väckas till blå himmel bakom gardinerna ska skapa ångest över att jag måste ut idag igen. Livrädd över att det ska bli som förut. Livrädd för att inte kunna prestera i att finnas till. 

Samtidigt har jag kommit så mycket längre nu, det finns så många sammanhang för mig nu, det finns inte lika mycket ifrågasättning i varje del utav mig själv. Framförallt har jag känt båda delar, jag har känt skam över att vakna men också förväntan efter morgonen. 

Och jag längtar till sommaren, jag trotsar rösten som viskar att det ska gå åt helvete igen. Jag trotsar och jag längtar. Jag längtar efter festival och sandstränder, efter tid och tankar. 

Sov gott. 

Jag är för trött för att komma på en rubrik

All pluggork har runnit av mig och bildat en pöl av oigenomtränglig sörja vid mina fötter.

Nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt till dagar och nätter som flyter in i varandra, tid att läsa alla böcker som jag vill läsa och tid till att inte vara stressad. 

Tills dess; lyssna på Blondie och ät chokladmandlar. 

Hur står det till i era liv? 

Hare

Att förstöra för sig själv är det enklaste i livet

Jag har visst fler ord mer att skriva ännu mer att känna tänka inte orka ta sig igenom där inne i virrvarret utav huvud och hjärta och mage. 

Det är konstigt att det ena inte utesluter det andra, att intensivt välmående inte utesluter att krossas mot sitt självförakt om och om igen, att vara bunden till många olika inte utesluter ett utanförskap ibland, kanske till och med hela tiden, att trivas i sig själv inte utesluter att betvivla varje celldelning som någonsin skapats i en, att bli uppmärksammad i varje rörelse inte utesluter ett beronde ut av andras bekräftelse för att riktigt konstatera självvärdet.

Och jag tänker att det kanske inte har att göra med livskvalitét, eller grupptillhörighet eller bekräftelsebehov utan att allt bottnar i en medfödd reflex att kunna analysera allt till partikelstorlek och sedan spotta på det. Och att någongång någonsin finns det kanske en chans att ta sig ur det. 

Jag hoppas det handlar om mognad och hormoner, att det växer bort till slut. 

Nu ska jag sova 

All the words are gonna bleed from me and I will think no more

Har haft en o annan regnig dag utanpå och inuti. Ni vet dagar då regnet känns tryggare än solen för det finns ingen prestation i regnet, ingen förväntan, för det är inte lika bra som solsken. Det är fegt och farligt men gång på gång råkar jag definera mig med det där regnet, rädd för prestation och förväntningar. 

I alla fall, helt ok frisk vilket förutom att jag nu bemästrar konsten att vika pappersnäsdukar i den ultimata storleken resulterar i tid med såna som gör den där känslan så himla mycket lättare att bemästra.

Jackan och Elvis som bara är världens enklaste.

Fikade på String precis som alltid och jag sa att "om jag fick leva mitt liv från ett år och sen tillbaka igen skulle jag gjort det så lätt, maj förra året var början på mitt livs bästa år" och klokasmarta Olga bestämde att det inte behöver komma till ett slut, att jag ska aldrig gå tillbaka till innan för det var början av detta nya liv, och jag tog hennes hand och insöp bara henne ända tills Robin Stiernberg (!!!) gick förbi.

O'C som passar så bra eftersom hon är lik men ändå olik och vi skrattade och tröståt sura döskallar. 

Även toppklass klasskompisar som alltid håller om. 

Och såklart, såna vars händer passar höften och mamma som jag alltid tycker tvärtemot men ändå alltid samma men har inte så mycket bilder på nya mobben håll till godo. 

Det känns bra att ha många varma omkring, det känns viktigt. 

Även, franska muntliga är över och livet har fått ny smak och jag och Mörgan firade med billiga munkar och ploj. 

SAMT har sommarjobb vilket bidrar till ännu mer materiell lycka. <fantastiskt>

Annars längtar jag till solbränna, folköl, ljusa nätter och all tid i världen så mycket att jag går sönder. 

Fatta bada???? Längtar efter salt i håret och vågor så mycket att jag nästan dör.

Och Emmaboda!! Och buss 66 på väg hem från skinnis med den där speciella sommarkänslan i magen och långa morgnar. Suck. 

Har alltid tyckt lite sådär om sommaren för det är så jävla lätt att det går åt helvete, men inte i år, jag tillåter det inte. 

Nu ska jag fortsätta plugga och drömma om detta typ 4 veckor långt borta äventyr.

Puss 

Hjälplösa står vi inför våra jag

 

Har satt upp tröjan med hårnålar, lyssnar på podcast och gör egen ägröra. Plus vad är bättre än regn på fredagar?? För det gör liksom inget att det regnar för nu är det frihet ett litet tag. Puss

Ge mig mer att dö för

Igår var alltså obeskrivligt, vill börja med att säga det att vad jag än säger så var det bättre, jag kommer inte kunna formulera mig. 

Jag Elina, Nike och Linnea hann innan själva konserten träffa på tre bandmedlemmar och äta sockervadd.

Med bultande hjärtan och sockerkladdiga fingrar tog vi plats nästan längst fram och dansade och skrek med och var med om såndär musikmagi som gör att en vet att jag MÅSTE jobba med musik annars dör jag. Och jag blundade och försökte spara överallt i kroppen den där känslan av att om jag dör nu så dör jag lycklig. 

Efteråt, omtumlade och hesa inväntade vi hel bandet vid kravallstaketet. Mindre hängivna fans har jag aldrig varit med om och mer humana artister har jag aldrig träffat. De vek med blicken för de blev blyga, de blundade när de kramades och frågade frågor om oss. "Starta ett band" sa Petter och vi ska fan göra det om så bara för att inte gå miste om petterinspo. Vi berättade för de hur mycket de betyder och de svarade en aning konfunderat att "tack själva, de är ju ni som är fantastiska, utan er skulle det aldrig gå". 

Och Ambjörn. Jag gråter idag för att han inte är min bästis men jag fick krama och säga att han är min favorit och han slog ner blicken och viskade tack. "På de allra bästa konserterna regnar det" sa vi "lite lagom är bra" sa han. Önskar alla människor i världen var lite mer som honom. 

Som ni vet går det aldrig riktigt att formulera sig när det blir såhär men magiskt var det kan jag lova. Jag sprang hem med kalla fingrar och frustde superlativ mellan brödsmulor för pappa i köket.

Idag börjar jag tio i ett. Sämre har jag mått. 

Hare fint 

Borde fattat mig kort men fatta tycke för dig

Tre timmar nationella och spöregn på väg dit. 

Regnet gjorde inte så mycket för jag hade leopardstövlar och nationella var överkomligt eftersom jag efteråt fick haverebollar och kaffe hos Nike. Kanske är det inte så jävla farligt med sådant som vanligtvis får magen att knytas när en har fina skor och fina klasskompisar.

Jag var nyss hos min tandläkare och hon är så snäll och jag har haft henne två år men nu var sista gången eftersom jag för ett år sen blev av med min tandställning och det blev liksom ett avsked mitt bland tandläkarlukten och sju fingrar i munnen samtidigt. Och jag ville krama henne så himla gärna och sätta en känsla på den där underliga kärleken som en kan känna till till exempel sin tandläkare, men hon sträckte fram handen. Det är synd att vi glömmer att visa att vi tycker om. 

Nu har jag bloggat slut mina batterier men jag har förhoppningvis tillräckligt för att lyssna på björnstammen på väg hem EFTERSOM de spelar på grönan ilväll. Inga ord. 

Allt dumt som jag har gjort kan du gräva ner djupt i marken

Jag har alltså haft enorm magont men det har nästan gått över nu!! Det är skönt!! 

Så jag kan äta socker igen aka livets mening har återfunnits. 

Med detta freshly in mind åt jag hur jävla mycket god glarre som helst på Stikkinikki med södrarabbat.

Har så sjuka ringar under ögonen vene vad som hände :/ 

Tre snabba i huvudet just nu:

1. Det är så himla kul att ha vänner att helt enkelt ha några som en vill vara med och dela sitt liv med

2. Varför får inte alla ungdomar en psykolog i högstadiet/gymnasiet?? Guuu va det skulle underlätta livet och självupptagelsen om jag typ en timme i veckan under skoltid fick prata om mig själv. Då skulle mina vänner slippa höra lika mycket :')

3. JAG SKA TILL EMMABODA. Fatta. Helt sjukt är det och jag är nästan sjukligt fylld med Pepp efter att ligga i ett fuktigt tält och se dålig musik. Ska du dit?? Hoppas för du får du vara med mig. 

Kram

GIRL

I could have all the money in the world, if I was a wealthy form

Jag har kanske blindtarmsinflammation!!!! Eller ont i magen. Kanske kramp. Ska vila och lyssna på Alex&Sigge tills det blir bättre.

Tänkte annars sammanfatta mitt senaste dygn i bilder.

Vi gick på ghettofab-fest. Här är jag och Jonas min allra vackraste vän.

KOLLA vad häftiga alla var. Det var en fin kväll med dans och vänner och jag hittade 13 cigg på väg hem.

Allt var frid och fröjd tills jag vaknade mitt i natten med intensiv magsmärta. Jag sörjde, åt pasta och gick ut med Knut.

Hoppas ni mår bra. (Utan magsmärtor)

JAG HAR BLIVIT UPPFYLLD

Tänk vad mycket potential det finns i en regnig lördag.

Jag snörde på mig slitna converse och gick till BUBB (lol höll på att skriva bupp) med Elina. BUBB är en aning filmiskt. När vi kommer dit kramar vi ägarna och får rabatt på kaffet och sitter i gröna plyschbås och dricker liter utav kaffe för tjugo pix. Det känns som en episod utav Eva&Adam. 

Väl där snurrade Moa in och: JAG BLEV FRÄLST. 

Sjukt att jag har så kloka människor runtomkring mig. Vi pratade om bekräftelse och förebilder och vilka vi skulle vilja ha i ett vardagsrum för att lösa våra problem. Jag valde:

Håkan, Britney, Mandela, Phil i modern family, Astrid Lindgren, Dogge doggelito, Madonna, Gudrun Schyman, Sigge Eklund och Astrid Lindgren. Kan tänka mig att Gudrun och Sigge säger åt mig vad jag ska göra samtidigt som Astrid håller om mig och viskar visdomsord i mitt öra och att Dogge och Phil plojar runt och att Håkan bara fyller mig av den där känslan som bara Håkan kan fylla en utav och Madonna och Britney är allmänt coola och fantastiska. OCH MANDELA!!! Är bara bäst.

Samt, varför skapar vi inget (matriellt)??? Vi som har världens häftigaste och klokaste vänner varför skapar vi inget?? Det borde vi göra. 

Sen vandrade jag hem i regn alldeles rosig utav vänskap och skönhet i livet. 

Nu ska jag käka laxpasta. Tudelo.

Ett inlägg av idéer

Igår natt kom jag på världens BÄSTA idé!! Jag tänkte att det här kommer skapa världsomspännande samarbeten och gemenskap som sträcker sig över kontinenter.

MEN idag vaknar jag och MINNS INTE vad det var jag tänkte på???? Jag kommer inte ihåg????? Denna fantastiska idé har gått förlorad i min hjärna. Reason one att en inte borde behöva läsa matte i gymnasiet det bara tränger undan allt viktigt som finns i skallen.

Men som tur är har jag i alla fall en del briljanta idéer kvar.

Den senaste idén jag fått är: att vi i skolan borde få ett livsveto. Det vill säga, att vi kanske en gång per termin fick säga att "nä vet du va, jag har inte hunnit göra den här uppsatsen/plugga till det här provet/läsa den här boken för jag har faktiskt blivit kär/varit helt åt helvete trött/varit med om nåt jobbigt/varit ledsen och det är faktiskt betydligt viktigare att jag värnar om detta än att jag gör ett jävla matteprov.

Idé nummer två lyder såhär: alla tjejer (eller människor med livmoder) borde få 56 400 kr av staten vid födseln(ca) eftersom alla tjejer (eller människor med livmoder) behöver lägga ca 100 kr i månaden VARJE fkn månad på mensattirallier i ca 48 års tid. Eller?? När slutar mensen ens jag vet fan inte men ÄNDÅ vi borde få????? Det är helt SJUKT att vi måste lägga så mycket av våra besparingar på något som vi inte kan rå för?? Plus vi borde typ få skadestånd pga det är så jävla jobbigt. 

Briljant idé nummer tre lyder: varför finns det inte ett välgörenhetscafé?? Med lite sämre råvaror men ändå lite billigare än Waynes (bojkott!!!!!) där en kan chilla i hängmattor och dricka kaffe som räddar liv? Borde finnas. 

Jag lämnar detta i era huvuden när jag går upp för att äta äggröra, vandra ut i majluften och sedan ikväll ut på en fest som jag har längtat efter länge pga fuck vad kul det ska bli (jätteroligt tema)

Såhär såg jag (och min nya mobil!!!) ut när vi fikade på Waynes igår :-). Men det var värt det för jag var med älskade Ima som, som alltid gör mitt hjärta lätt och får mig att skratta. Det var fint. 

Det var så mörkt den kvällen jag gick hem, jag hade hoppats på något

Livets bästa månad

Jag har i veckan inte pluggat utan ätit middag på ett tak, promenerat med Håkan som sällskap och känt mig sådär medveten om min dödlighet som en gör med Håkan och solat benen. 

Valborg var en flopp som vanligt men avslutades med Mean Girls hos Nina så det blev fint i alla fall. 

Idag känns det MASSA som lördag!!! Fast det är torsdag. Så imorgon kommer jag tro att det är söndag men så är det FREDAG!!! Bästa.

Blir inte så bra skrivet för har precis fått ny mobil!!!!!! Känns så bra och sjukt och äntligen och tänk vad materiell lycka kan göra med humöret.

Plus idag efter beskt kaffe tågade jag i några timmar för att stoppa sexism och rasism och sådant som inte borde få finnas med vetskapen om att det är möjligt att vi kan förändra.

Nu börjar LIVETS BÄSTA MÅNAD. Maj. Då all förväntan är kvar i kroppen och benen börjar bli bruna. Ännu vet jag inte om sommaren blir bra eller inte, ännu är jordgubbarna oätna och jag har bara förväntan om solsken och skratt i mig. 

Nu ska jag snapchatta jag heter Lovlicious på denna fantastiska app, Adda mig gärna!!!!

Puss.