Det var så mörkt den kvällen jag gick hem, jag hade hoppats på något
Hade idag varit en morgon i januari hade jag känt hopplösheten i magen. Jag har inget speciellt att se fram emot vilket alltid gör att jag drabbas utav panik, att inte vara säker på att jag har något annalkande som kommer att göra mig glad är alltid läskigt och jag blir alltid rätt utav det.
Men så kom jag på att jag måste kanske inte vara rädd längre för jag har så mycket bra i nuet. Så mycket i nuet som gör mig glad så jag behöver nog inte längre vara rädd för att fastna här. Jag behöver kanske inte ha något att se fram emot för jag har har något att ta vara på i varje andetag nuförtiden.
Och kanske fuckar saker och ting upp SEN men just NU är det bra och NU är väl lika viktig som SEN? Så varför ska en alltid oroa sig för att det inte blir bra SEN när det faktiskt känns bra NU? (Går nog inte att applicera på alla tillfällen)
Sådeså. idag börjar jag vid ett och det finns tårta i kylen. Det är fan tillräcklig glädje för ett tag framöver.
Hare.
Kommentarer
Trackback
