-

Ingenting är längre mitt

Det är blod i hela handfatet och det kommer från mina händer

Allas blod på mina händer, och jag blir yr av att bara blöda näsblod och så plötsligt allt det här

Det känns tungt såklart, så tungt plötsligt att påminnas om

att allt som någonsin gjort ont är mitt fel

Jag måste sitta en liten stund på golvet här

En liten liten stund bara på ytterligare ett badrumsgolv

Och jag som lovat mig själv så innerligt att förra gången var sista gången

Aldrig igen

Ska blodet forsa från mina händer och berätta för mig

att allt som någonsin gjort ont

hände på grund av mig

Jag vill bara hålla något litet mellan händerna, jag kräver inte längre några stora gester

Jag vill att du ska fästa håret bakom mina öron, jag vill att Swedenborgsgatan ska bli ett undantag, jag vill att tyngden av din hand inte ska få mig att tappa balansen

Det är svårt att veta vad som händer när man förlorar så mycket blod, även om det mesta egentligen är någon annans,

Men så

Vaknar man till att solen leker mot dammet som man glömt städa bort på ens fönster

Och jag har inga gardiner för jag tycker så mycket om morgonljuset och kvällsmörkret och när det börjar snöa vill jag veta först av alla

I alla fall

är det plötsligt morgon och man har överlevt

2018-09-30 @ 21:46:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

varför går man i cirklar när man är vilse

när man tappar bort sig i skogen går man i cirklar

haha det är så dumt

ens högerfot följer bara samma rörelse, om och om igen

man kommer inte undan sin egen cirkelrörelse

man tror att man har kommit på något, listat ut något, förstått något om sig själv

men så står man trots allt framför helkroppsspegeln igen med dunkande hjärta

det är ett jävla tjat om att "tappa bort sig" när alla egentligen vet att man ändå bara hamnar på samma plats till slut

om än med en liten omväg

det kan väl inte vara den lilla omvägen som är meningen med allt?

snälla så kan det väl ändå inte vara

kan någon alldeles omedelbart hålla mig om ryggen en stund och berätta att its more to it än en omväg i en evig cirkelkomposition

jag är besatt av tid

jag är besatt av att komma undan den

jag har alltid trott att jag inte är rädd för döden

men jag tror kanske det var jonas som sa till mig

att om man från födsel till död är ständigt oroad för att allt ska sakna mening

är det ungefär samma sak som dödsångest

jag är inte rädd för döden

jag är inte rädd för cermonierna kring den

jag är inte rädd för smörgåstårtan eller blomsterkransarna eller askan som ska spridas i något hav där man seglat som ung med sin stora kärlek

jag är bara rädd för att allt dessförinnan ska vara ingenting

om allt bara följer samma cirkelrörelse

kommer jag kanske aldrig undan då?

jag letar efter mening i allt

och då blir man såklart aldrig nöjd

det finns ingen riktig mening med att se den här filmen

den här lunchen saknar betydelse för mitt framtida liv

jag är girig

jag vet att det är mitt stora problem!! att jag är så fruktansvärt vulgärt girig!!

men när man vet hur det känns när något är stort och viktigt och utan tvivel

hur ska man då nöja sig med allt det andra runtomkring?

hur ska man då inte bli en junkie på betydelse

hur ska man då inte leta efter tecken i handfatet, på trottoarkanten, i betongkomplexet vid årstabergs pendelstation, i dina knogars rörelse över bordet,

ett tecken på att man är på väg åt rätt håll och inte befinner sig i samma cirkulära rörelse

som utan undantag slutar i att man står framför helkroppsspegeln med dunkande hjärta trots att det enda man gjort hela dagen är att ligga still i en soffa

hur fan kan ens hjärta fungera!! trots alla trottoarkanter som helt saknar betydelse

hur fan kommer det sig att man fortsätter gå i cirklar när man är vilse

uppfinn nåt nytt snälla hur kan ingen än ha kommit på

varför vi fortsätter gå i cirklar när vi är vilse

eller hur man kan få en cirkel att ta slut

eller ändra form

2018-09-23 @ 01:29:53 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Saker just nu

-har just ätit linschips och oliver från jobbet till tenta-pluggsmiddag hemma i soffan. Fan ge mig en grej i livet som är härligare än att iklädd för stor tjocktröja smyga in i hörnet på ett myllrigt cafe och plocka upp datorn och skrivblocket och med Jonatan unge i öronen sitta olämpligt många timmar för att bara ha köpt en kaffe och plugga versmått. Så glad över att få underhålla hjärnan!! Så glad att den fungerar min älskade älskade lilla hjärna som verkligen gör så gott den kan och är helt slut och mör när jag kliver ut på st paulsgatan vid fyra-tiden.

-jag firade lillördag med Elina på bron över till steriksplan (va kan den heta, steriksbron??) och drack öl på det där sättet när det är så jävla gott med en öl att man bara lutar sig tillbaka och jag kan bli så glad då bara, att man får sitta på en bro utan att vara rädd att dö med sin bästis och dricka en riktigt god öl och ta en cigg typ

-hur lyxigt är det med bibliotek! Jag försöker vara i skolans bibliotek så mycket som möjligt, sitter vid de stora fönstrena och läser, Laura köper choklad till oss och så sitter vi där i tystnad tills man är tung i huvudet och så står jag länge vid hyllorna och väljer noggrant vad jag har lust att ta med mig hem

-jag blev bestulen på lite pengar i lördagsnatt när jag och Oc var i Sickla. Sen var det så fint med soluppgången när vi gick hem över medborgarplatsen och jag hade varit vaken i nästan trettio timmar och vad kan man lita på då egentligen, vad är verkligt när solen är helt röd och det känns som att man aldrig någonsin behöver sova, som att man inte ens hinner för det är så mycket alldeles nära som man vill vara med om

-jag känner frö frösta gången på länge en vilja av att ta hand om mig själv lite grann, jag ömmar för min lilla kropp, jag tror jag vill må bra på riktigt nu

puss

2018-09-20 @ 20:42:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Klockan är inte ens sex på morgonen

Jag och Laura har suttit och läst ett par timmar i skolbiblioteket och på väg hem väljer jag noggrant varsin god öl åt mig och Oc på Systembolaget, jag är rädd att bli påkommen, att någon ska knacka mig på axeln och be mig återlämna den här tillvaron som jag har till låns

När jag och Oc sitter och äter tapas på vardagsrumsgolvet sen, hon har överraskat mig med present och champagne, blir vi nästan lite allvarliga en stund när vi pratar om hur bra ordnat vi har det, att vi är oroliga att någon ska komma och ta det ifrån oss i den stunden

Varför är den starkaste känslan så skör!!!!

Varför är det svårast att lita på den känslan i magen som är allra enklast att ha där

När jag är på toppen av cirkeln

Är jag rädd att något ska få mig att halka över på andra sidan

Minsta lilla rörelse i fel riktning

Och jag kan hamna i sprickan

När allt är precis som det ska vara

Letar jag efter tecken på att det ska ta slut

Jonas Lundqvist säger: "man får nöja sig med att vara glad över att det finns lite juice kvar i kylen när man tror att den är slut".

Men jag är girig, jag nöjer mig aldrig

Nu råkade jag också dricka all upp färskpressad apelsinjuice lol så nu kommer Oc tro att det finns juice och så finns det inte

Förlåt för det

2018-09-15 @ 05:53:37 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

-1

Elis burreau skriver: "det går inte att fånga situationer."

Gode Gud snacka med mig om att det är sant

Jag försöker på ett hopplöst sätt skriva tiden still, men det går såklart inte. Kanske finns det någon som kan. Haha det är så typiskt mig, att tro att jag rår på tidens gång, att jag kan få den att stanna

jag försöker gång på gång utan att lyckas, come to terms med att tiden går

Hur gör man!! För att inte ständigt vara på sin vakt. Hur kan man bara låta tiden ha sin gång utan att oroa sig för att den ska ta saker med sig som man kanske aldrig får tillbaka

Jag går samma gator och tänker "var jag lyckligare då?"

Och på Swedenborgsgatan med ett vidrigt skavsår vet jag plötsligt

Att det inte längre är så

2018-09-04 @ 23:45:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()