Jag är en av dem som springer nerför rulltrapporna. Jag tyckte alltid att det var så jobbigt att se på dem när jag var liten, att jag oroade mig för hur de hann med. Och nu är jag en av dem. Jag undrar hur det blev såhär.

Klockan är nästan onsdag. Lisa är hemma från Sanfran. Jag har matteprov imorgon. Matten är min självkänsla ämnesfierad om ni förstår. Hur många ångestattacker har matten resulterat i om du antar att de är normalfördelade? (OBS försök till skämt). (Ångest är inte normalfördelat och den följer ingen logik). 

Just nu mår jag jättebra och dåligt på samma gång, vill att det ska bli morgon hatar hatar hatar natten den äter mig för evigt
Jag saknar André, jag är med honom hela tiden och han växer ihop med mig, jag hatar hatar hatar att inte kunna känna mig ensam utan att bli rädd den äter mig kärleken och jag griper efter den med näven. 
Jag känner mig tillfreds i kroppen, jag trivs inte med den än, men jag trivs med hur jag känner inför den. 
Sen åt vi påsklunch hemma, jag känner mig vuxen i ätandet också, jag tänker inte efter länge och sen blev jag så dåsig att jag somnade. 

Varje lördag när jag vaknar är ögonlocken tunga av öl och varje måndag när jag vaknar är ögonlocken tunga av trötthet. Den där jävla ölen som alltid hittar rätt och den där jävla tröttheten som alltid hittar fel.

Fan det blir så hafsigt här. Jag vet inte riktigt, kan inte samla tankarna. Skoldagarna är oändliga men helgen finns knappt. Jag rumlar för mycket, pluggar för lite, känner för mycket och sover för lite. Jag kopplar av reflexen att tänka efter och ta det lugnt på helgerna, jag vill bara dansa ut allt. 


Efter en bussresa till Haninge som jag fortfarande inte kan sätta fingret på huruvida den var hemskt eller fantastisk kom jag till Olga och Norea. Vilka stjärnor! 
Smooties är mitt bästa tips och lösningen på allt. Ont i magen? Hjärtekrossad? Pank? Drick en smootie!! Idag gjorde jag en med apelsinjuice, yoghurt, äpple, ingefära och citronmeliss. Såååååååååååååååååååååååååå gott. 

Det är en konstig tid nuförtiden. Det är inte vår men inte heller vinter, det är skola men min kropp tänker att det är lov, mina bästisar blir vuxna fast vi häromdan var barn. 
Hon till exempel blev igår vuxen! Det är absurt hur det är med livet, att en kan älska nån så mycket. Hon har varit med mig hela livet och nu bestämmer hon över sig själv.
Skulle jag sammanfatta livet nuförtiden med fem ord är det: dans, stress, champagne, skola och blåsor. 

Jag hatar mig själv för att låta mig luras av det hela tiden. Varje jävla gång som solen lyser genom gardinen och jobbet inte ger mig massa ångest och jag ligger i fas med plugget så kommer ikapp. Varje jävla gång som jag känner att jag får ihop det, jag är lycklig när Benjamin blir 18, jag blir full på champagne, jag har blivit vän med min kollega. Varje jävla gång när Jag tänker att "den här gången! Den här gången klarar jag mig undan!" så slår den tillbaka. Jag är oförberedd och jag faller sönder av smärtan. 

Idag är en känslodag. Ibland är känslodagar så jävla fina, som när vi firade André och jag och Olga gick barfota första gången det året, champagne och sommar i hela blodomloppet och vi kramades alldeles blöta efter årets första bad och solen gick aldrig ner och vi kom överens om att vi tycker så mycket om varandra. Då rymdes känslorna på rätt sätt i kroppen. 

Jag har egentligen inte så mycket emot själva skolan. Jag tycker inte att det är tråkigt att fika och jag har inga problem med att gå upp tidigt på morgonen ens. Jag hatar bara rutiner. Det finns inget som suger ur levnadskänslan så mycket ur bröstet på mig som att dag ut och dag in göra samma sak.
Det är fint att han är hemma också

Jag hoppas så innerligt att det är ungdomen som får en att känna såhär.

Ramlar hit igen.
Storebror. 

Ok hatar när jag inte kan bestämma mig om ett inlägg ska va plojigt eller ej!! Då blir det som inlägget nedan!!! Liksom tolkningsbart som duperpretto fast det är en underton och rent och skärt ploj. Varför säger en skärt egentligen?? Påminner mig bara om när en del säger "skärt" istället för "skurit" och en måste stå emot impulsen att faktiskt ge de ett lätt knivsnitt över handflatan.