Jag är rädd att jag flyr för mycket. Jag gör alltid det. Livrädd för att fastna i mig själv, skräckslagen för att hinna titta mig själv i spegeln. Så jag dansar bort tanken på att jag kanske inte borde vara, jag dränker rösten i mitt huvud som påminner mig om att mörkret i magen alltid hittar vägen tillbaka i ölen, jag sminkar över den påträngande reflexen i kroppen av att vilja tränga in sig i hörnet av sängen tills tröttheten är slut. 

Och vad är några öl mot livets egna bakfylla, den som blir av att aldrig hinna sova ordentligt, aldrig hinna gråta, aldrig hinna ligga mot hans rygg och spara hemligheter i varje kota. 

Jag längtar efter att hinna sova bort den där huvudvärken och att kunna dricka öl i solen utan att ha något att dränka i den.