Vad är större än det

Och jag har gråtit så mycket de senaste dagarna för folkis-hejdå och då gråter ju du med och du sa till mig idag 

Att vi ska inte skämmas för våra känsliga hjärtan 

Och jag tycker det var gulligt sagt bara , och så känner man väl ödmjukhet antar jag inför att våra känsliga hjärtan klarade sig, att de klarat sig i tjugo år längre än vad man kanske trodde 

Det räcker med att jag ser en reklamfilm om en förälder och så skär det i min kropp av navelsträng som aldrig riktigt lossnade  

Du är anledningen till att jag blev till och anledningen till att jag överlevt de här åren,

Usch vad jag har förbannat dig för det känsliga, dumma jävla hjärtat som gått i arv till mig

Men egentligen är jag bara tacksam mamma, du håller mig vid liv, mig och mitt dumma hjärta 

Jag satt på samma plats som första dan

Såna där små jävla detaljer som förstärker tidens absurditet gör mig galen 

Hur är det samma kropp

Samma händer 

 

Tänk om man en enda gång kunde vara förberedd på att tiden går

Tänk om man för en gångs jävla skull inte behövde chockas av att träden blivit gröna eller att himlen är randig av färg när man går hem under den på morgonen 

Men det är ju som att önska:

Tänk om man en gång kunde vakna upp bredvid den som är halva ens liv och se på händerna som vilar mot den ryggen och känna "det här livet har runnit mig ur händerna precis som jag vetat att det skulle" och med lugn och ro packa sin väska, slänga sin tandborste och en sista gång placera sitt huvud i glipan vid hans skulderblad 

Tiden visar mig ingen hänsyn och jag vet det mycket väl 

Jag vet det mycket väl!

Men tänk vad skönt om man en endaste gång hade kunnat vara förberedd på att tiden går

Tänk om man inte varje gång en skiftning i ljuset uppstår skulle falla ihop på knäna

Livrädd över att tiden ska göra slut på en med omedelbar verkan

Jag är orkeslös efter vårt avsked idag, det är dramatiskt förstås men hur ska det inte vara det, det är dramatiskt att omge sig med stor kärlek och sen lämna den utspridd över hela Sverige, utlämnad till hoppet om att den ska hitta tillbaka till en då och då 

Men jag känner hoppfullhet, för finns den här platsen måste det finnas flera ställen man kan vilja stanna kvar i 

Finns ni, måste det finnas flera man kan vilja stanna kvar hos

Det var ett liv när jag började där, med händer som slutat skaka för jag var aldrig nervös 

Det är ett annat liv när jag lämnar er nu, med händer som slutat skaka för jag vet att mycket lite är nödvändigt att oroa sig för 

Kanske inte på samma sätt nånsin igen men

Ni är med mig för alltid nu

Aldrig utan er igen nu 

Idag packar jag ihop mitt folkisrum

 

Hjärtat slår sig ut ur bröstkorgen idag

 

Jag var tvungen att mitt i packandet av mina spanska rödvinsglas lägga mig ner på golvet en stund, mina händer skakade för mycket :(

 

På fredag nästa vecka när jag flyttar ut har jag bott här i nio månader exakt, men det stämmer ju inte, man vet ju hur det är med tiden, att den bara luras

 

Tiden går fort när man har roligt

 

tiden står still när vi dansar framför ett band som jag mutat med öl för att jag tycker att saxofonisten är söt 

tiden står still när vi dansar i bastun fast man kan dö men vi kommer på det först i efterhand och då är det ju för sent för att dö, och då har vi plötsligt överlevt, och då är man glad för det förstås, att man överlevt

 

tiden står still när du för hundrade gången knackar på min dörr om morgnarna för att vi ska gå till frukosten ihop

tiden står still när jag skjutsar dig ner till matsalen och jag tänker att kanske ramlar vi och skrapar upp våra knän mot gruset men har du skrapade knän vill jag ha det med 

tiden står still när vi ligger i mina smutsiga lakan och ropar på hjälp från universum och högre krafter tillsammans

 

tiden står still när du ringer och väcker mig för att jag ska läsa din text och jag låtsas vara irriterad men du vet att jag bara blir glad och vi läser varandras ord på varsin sida av huset

tiden står still när du ringer mig och frågar om vi ska ta en en sista cigg och stjärnorna syns och jag har inte vant mig vid det än och ni tycker att jag är en stockholmare då, som inte sett stjärnorna. Och om jag någonsin skulle överväga att lämna den staden skulle det vara just därför, för att få ha stjärnorna

tiden står still när jag springer genom fårhagen och himlen är ljus vid vattenbrynet och benen håller trots alla stup

 

tiden tar slut när man för första gången på allvar ger ifrån sig nåt man skrivit och man skäms för jag vill inte vara dålig, jag är inte bra på att vara osäker, det vänder sig i magen på mig när jag håller på att tappa kontrollen, men det går ändå och magen sitter där den ska och man fattar kanske lite, lite grann för första jävla gången i sitt liv att något finns och att det är det som betyder nåt, att man gör nånting. När man för första gången på allvar fattar det lite grann, då tar tiden slut.

 

tiden tar slut när man hittar nåt att skriva om som känns viktigt, som känns större än vad man trodde att man skulle kunna hitta, och jag blev så glad för min hjärna då bara

tiden tar slut när man kommer på något, får ett infall, agerar på en impuls och sen nästa gång man reser sig är man yr för man har glömt äta både frukost och lunch 

 

tiden räcker inte till för allt det här! att göra allt med er, att kunna känna igen på era steg, eller sättet ni kröker axlarna om morgnarna eller hur ni håller händerna i knät om ni har sovit dåligt eller drömt något som gjort er ledsna

tiden räcker inte till för alla era hemlisar, och även om jag har hört dem, vill jag höra dem igen, jag vill kunna dem utantill

 

tiden räcker inte till för den här platsen, för att gå igenom all skog, för att stå på alla berg och jämföra hur nära himlen man känner sig

tiden räcker inte till för allt jag vill skriva, för allt i mitt huvud som jag vill reda ut, för allt innanför revbenen som jag vill kunna sätta ord på

 

tiden går inte fort, den står still, den tar slut och den räcker inte till

 

och jag vet att det är girigt men jag önskar mig mer! mer tid med er. mer tid som känns viktig att få vara med om. mer tid för att ta reda på hur man skriver om det största som väl egentligen är det allra minsta

 

o alla gyllene daaaaaaagar vi haft

ska vi fååååå igen

 

 

 

 

Men mitt folkisår tar slut på tre veckor och det känns 

Inte Bra

Jag är så rädd att jag använt upp min kvot av roligt och enkelt 

Det känns bara så omöjligt att något ska få vara såhär igen

Men om det är nåt jag lärt mig under mitt folkisår så är det väl

Det finns inte jättemycket att vara rädd för

Jag vill stanna i det största! Men jag får väl hoppas helt enkelt, att det största inte hänt än

Hur gör man det doe??? Hur övertygar man sig själv om att man ska få vara med om det igen 

Var på demo idag i Uppsala och en av vänsterns talare pratade om "solidaritet i vardagen" och då grät jag

För liksom, alla fattar ju att ett samhälle eller en värld inte kan gå runt på eller ska drivas av att folk är "schyssta", jag tycker inte heller att man ska behöva vara det. Men det var så härligt typ att man mitt i all skit och bland alla jävla dårar som struntar i att lagstifta fram rättvisa och jämlikhet, kan vara typ vänlig för att underlätta för varann lite, lite grann

 

Jag tyckte bara det var mysigt att påminas om?

 

Som att man frågar hur läget är med en tjej som sitter ensam på bussen eller som att man visslar lite när man går bakom en tjej på väg hem för att hon ska slippa oroa sig, ni vet såna små grejer som man liksom inte ska behöva göra för att vi borde ha ett rättsystem till exmpel som tar hand om oss men TILLS DESS så kan man om man orkar vara pyttelite schysst

 

Alttså jag är emot att man ska behöva vara det-men jag tycker det är skönt om man är det i alla fall

 

Också på valborg hade jag en sextontimmars-fylla som fyller mig med lika delar ångest som kul i nuläget

Men om några dagar hoppas jag att jag bara minns det roliga! För det var verkligen såååååå roligt och jag har ont i hela kroppen på ett sätt som får mig att känna mig både gammal och ung på samma gång 

Och förlåt men hur mycket älskar man att dricka bubbel med sina vänner klockan tio på morgonen? Ett liv 

 

 

puss