Därför är jag så jävla glad så varje gång det blir bara en gnutta annorlunda. Jag har skrivit om det förut. Att den slutgiltiga lösningen på livssituationen är att stimulera själen. 

Problemet med min existens är ju att jag har så jävla svårt att njuta av något utan att veta att det kommer göra ont snart. Kanske kan 2015 bli ett år som inte för så jävla ont. Då jag kan lyssna på en bra låt utan att tänka på att jag kommer gråta till den senare eller tycka om nån utan att tänka på dem som potentiell smärta. Jag hoppas det.

Jag har sett Elvis sjunga och baka för välgörenhet och nu ska jag bli bjuden på middag det är fint. Det är fint för jag är regnlockig i håret och rätt lycklig faktiskt och jag lyssnar på Thåström som är fin ibland och när jag kommer hem har André lagat maten. Det är fint men det gör också så fruktansvärt ont.