Min säng är en gräddbakelse och jag lyssnar på låtar från i vintras och jag hatade den där vintern, hatade så jävla mycket men nu när jag känner efter igen gör det inte ont längre för det gav mig nåt, och det känns fint. 

Tänker att stimulera själen kanske är den slutgiltiga livslösningen.

Nu är cirka hälften av mina vänner på en festival och och om en månad är jag på en annan och det känns inte jobbigt, bara kul. Jag är trött på ansvar, över andra, över mig själv och det ska bli skönt att bli oansvarig.

Men först så djävulskt skönt att det inte finns ord över att få ligga i en solstol i fjorton dagar.