Jag glömmer och det gör ont att inte komma ihåg jag blir nog aldrig vaccinerad mot det här
Jag hatar mig själv för att låta mig luras av det hela tiden. Varje jävla gång som solen lyser genom gardinen och jobbet inte ger mig massa ångest och jag ligger i fas med plugget så kommer ikapp. Varje jävla gång som jag känner att jag får ihop det, jag är lycklig när Benjamin blir 18, jag blir full på champagne, jag har blivit vän med min kollega. Varje jävla gång när Jag tänker att "den här gången! Den här gången klarar jag mig undan!" så slår den tillbaka. Jag är oförberedd och jag faller sönder av smärtan.
Jag jagar undan den. Inte med flit men det blir så. Alltid nåt att göra alltid nåt att tänka på och den hinner inte ifatt. Jag är snabbare!
Men jag måste andas ibland. Och så har jag stannat upp för länge. Jag har stannat upp och tittat på mig själv och tillvaron och trivts, och den hämnas blixtsnabbt.
Kanske är inte min kropp gjord för att stanna upp eller känna efter. Den fungerar inte så helt enkelt. Tänk att jag alltid lyckas glömma.
Min helg har varit så himla bra! Jättefin! Och det är därför jag håller mig om magen nu
Hoppas ni mår fint
Kommentarer
Postat av: 18åring
jo de e klart du ska stanna upp och känna efter, jättejobbigt annars. stanna upp och känn allt bra
Svar:
None None
Trackback
