Hallå igen.

 

Känns lite lugnare nu fast jag egentligen kanske borde känna mig mer stressad. Har inte fått så mycket gjort idag men det löser sig nog. Det känns så nu faktiskt, känns som om jag bär på livets alla lösingar för tillfället och det är en eftertraktad känsla.

 

Alltid tungt att andas luften i februari men det har nog egentligen aldrig varit så lätt.

Alltid så himla mycket att liksom palla sig igenom i februari men har nog egentligen aldrig pallat mer.

 

Vill titta tillbaka på dessa månader och skratta åt att jag var så förvirrad. 

 

Vill förresten också lyfta att jag snart reser ifrån min halva i tio dagar. Hon förstår alltid och det är inte många som gör det. Tycker om henne av hela kroppen. 

 

 

På tal om att resa, !!!!!!! känns det i kroppen, kan inte tänka på nåt annat fyfan vad bra det ska bli även om jag reser just bort, bort från dem som jag vill ha nära gärna nu, gärna alltid. Jaja. Kommer ju tillbaka med dans i hela kroppen förhoppningsvis.