Och så förstod jag det. Denna svindlande tanke tog form inom mig och jag lyckades formulera den: Mamma har inte alltid rätt.

Och det handlar såklart inte bara om mammor men just så var det för mig. Den personen som jag alltid litat på skulle kunna förstå och förklara allt för mig, tyckte någonting som skiljde sig ett världshav från min egen tanke.

Och så var vi där igen. Det som jag tidigare naivt hoppas ska plåstra ihop allt det som blöder sviker oss alltså och jag ser det för första gången klart och tydligt. För er kanske det alltid har varit en självklarhet men för mig är det återigen en svindlande tanke. Det går inte att sätta sin tro till samhället. Inte enbart i alla fall. I EU-valet röstas rasismen och nazismen fram, långt före jämställdhetskampen. Samhället sviker och mina ögon blinkar ovan vid detta nya ljus som intensivt signalerar att DET ÄR DAGS ATT AGERA. 

Jag uppmanar er alltså att ta det i egna händer för tillfället, för just nu verkar det som om att era och mina händer skulle forma något bättre än vad våra politiker och samhällsstrukturer lyckas göra. 

För samhället går visst inte att lita på längre. Och det är synd.