Jag badar med vänner! Skulle den här fotoserien kunna heta! Vägrar att låta den här sommaren glida mig mellan fingrarna. Jag har det jävligt fint, äter kräftor, spelar kubb och tar morgondopp. 

Som snart myndig och nästan skollös börjar naturligtvis vissa krafter dra i mig. Vem ska älska mig hela mitt långa liv och var i världen ska jag komma till rätta och när blir jag känd egentligen?? Hur länge ska en behöva vänta på framgång och stabilitet det skulle jag allt bra gärna vilja veta.

När jag blir vuxen, alltså jag menar GAMMAL typ fyrtio, då vill jag vara en helt fantastisk människa. Ödmjuk, rolig, lyhörd, karismatisk och säker på mig själv. Jag vill gärna försöka vara det redan nu naturligtvis, men det är ju då det verkligen spelar roll. Jag är så fruktansvärt rädd att bli rynkig och fortfarande känna att jag inte kommit till rätta med mig själv. Det värsta med att behöva dubbelkolla var tredje minut i olika speglar att en inte är för ful, eller att ta ner den uppsträckta handen för någon annans skull i klassrummet eller kväva tårarna är inte alla gånger att ungdomen äter en, utan rädslan över att det aldrig kommer ta slut. Jag är så fucking rädd att vara rynkig och fortfarande känna de där förbannade tårarna bränna bakom ögonlocken i ett provrum på grund av ett par jävla brallor, lår, ideal. Jag är så fucking rädd att bli rynkig och fortfarande ligga i fosterställning på badrumsmattan. Jag är så fucking rädd att bli rynkig och fortfarande svälja mina tankar för någon snubbes. 

Ångesten kanske, jag vågar nästan tro att den lättar. Men den ständiga jävla påminnelsen om att jag borde vara tystare, trevligare, tilmidare, hur ska det ta sig ur min kropp någonsin?

Jag har alltid tänkt att fokus i min feministiska kamp har varit unga icke-män men jag har aldrig tänkt på att det viktigaste är att jag ska slippa bli som jag varit. Vägrar ta mer av den skiten, fast vi har gjort den till en del av mig. Och att ha privilegier innebär att inte ha skiten i sig. Att vara skonad från skiten som tar sig in och bygger ens kropp. 

Vem ska älska mig hela mitt långa liv och var i världen ska jag komma till rätta och när ska jag bli känd egentligen och hur många liv ska jag leva tills jag blir fri från förtrycket.