Hej på er.

 

Igår vaknade jag paralyserad utav livspanne och insåg att det var dags att förändra livssituationen. Det innebär:

 

1. Inget godis på vardagar. Dett aresulterade i att jag sådär precis innan matten förklarade för samtliga 31 medlemmar av min klass hur det kändes att ha en demon utav sockersug i magen. Jag tror inte så många förstod med några nickade i alla fall så det kändes som att de delade denna nya erfarenhet med mig. Det kändes bra.

 

2. Lyssna på Madonna. VARFÖR har ingen förklarat för mig tidigare att denna människa är den bästa människa som vandrat denna jord alternativt skapat musik?? Lyssna på henne för en känner sig oemotståndlig och typ tjugofem då. 

 

3. Läsa mer. Saknar att bli sådär fångad utav en bok att en börjar tänka på samma sätt som författaren skriver. 

 

4. Gå upp typ fem minuter tidigare så jag hinner leta upp gamla kläder och skapa nya coola outfits (mer betydelsefullt för jaget än en kan tro)

 

5. TRO PÅ MIG SJÄLV, alltså att jag är kapabel till allt jag tar mig för.

 

6. Börja laga GOD mat, som den sanna matälskare jag är, är det dags att ta tag i min kulinariska efterblivenhet och börja SKAPA. 

 

Detta är sex bra tips som jag föreslår att ni alla följer (fast skit i godisgrejen jag tror egentligen att det är BRA att äta godis på vardagar men jag har alltså ett fruktansvärt sockerbehov jag är verklgen BERONDE det är nästan läskigt)

 

Efter att ha klagat till mamma och hon föreslog att jag skulle "gå till en samtalsterapeut och reda ut mitt tonårshjärta", ätit fem förpackningar pezgodisar och lyssnat på Markoolios alla album (tips) hade tonårshjärtat värmts lite och livspannen avtagit och imorse vandrade jag i tid (!!) över kyrkogården med ingen mindre än Madonna i öronen och en tröja jag aldrig använt tidigare som matchade min läppar och jag kände WOW i magen.

 

 Ibland gör det inget om själen är lite stressad eller hjärnan lite virrig för om magen är i balans löser sig det mesta. Det är när magen börjar tvivla som det går åt helvete. Tacka vet jag såna som håller min mage i schack.

 

Vi hörs.