och jag ramla in på nåt diskotek och så ramla jag ut så vitt jag vet, jag ramla omkull och tog mig upp och sen, ramla jag omkull igen
Wow.
Var ska jag börja. Jag har alltså tillbringat tio dagar med några av de bästa livet har att erbjuda. I en vecka (bussresan tog nästan två dygn åt båda håll) låtsades vi vara vuxna och disponerade våra liv på alla de tänkbara sätt som vi ville. För er som undrar hur det har varit att under en vecka i Frankrike med några av livets bästa disponera våra liv precis som vi ville så var det helt åt helvete bra. faktiskt något av det roligaste jag gjort. Jag gör mycket bra och fina saker men detta var något av det ROLIGASTE jag gjort, roligt på det där viset att en inte kan sluta skratta eller så det känns i hela kroppen att jag vill nog aldrig göra något annat än det här.
När vi precis kommit dit begav vi oss till det som kom att bli stammisfiket för att dricka fantastisk latte och äta fruktsallad och baugette med marmelad i solsken som gjorde en så varm att jag kavlade upp brallorna och tog av mig i linne. Det var sjukt faktiskt att efter trettio timmar buss och månader av förhoppningar komma dit och bara andas in att ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN var vi här och faan vad bra det kändes och faan vad latten var god.
Så tillbringade vi alltså dagar med att åka skidor i så vackra backar och glida fram sådär som i filmer, med sol i ryggen och snö som bomull under skidorna. Återigen, så himla ROLIGT, ville bara stanna där forever trots ful skidoutfit och blåmärken över hela benen.
När dagarna inte tillbringades i backen var det också så jävla fint att dricka öl på uteservering i sol och prata om allt som låg framför oss. Första dan satt jag och Nina på stammisfiket och så kände vi hur allt föll på plats. Det var en magisk känsla, det var som om magen slutade att skramla och hjärnan slutade att snurra och hjärtat fokuserade på att pumpa blod för en gångs skull och allt föll på plats, hela existensen och hela grejen med att vara ung och ha hela livet framför sig. Sånt upplevs kanske endast på en solig uteservering i Frankrike med en solig bästis framför sig.
<3333
Eller när jag och Elina och bertzade i solen och kom fram till att vi matchar, både med solglasögonen men också med tankar och skratt. sånt är så vackert att det nästan förtjänar tårar.
Vi afterskiade också!! Det var en sjuk blandning av typ fest, skidor, lök, öl och klumpig dans i pjäxor på hala bord men det var också helt underbart.
På nätterna dansade vi också, vi önskade dancing queen och Håkan varje kväll på de franska klubbarna med ljus i alla världens färger och jag har dansat så mycket att det gör ont kroppen men FYFAAAN vad det var läckert, att svänga höfter på ett bord till takterna av Strokes och Shakira. Önskar samtliga medlemmar av denna värld en möjlighet att få göra det för det var verkligen helt fruktansvärt bra.
Vi åt kebab, shottade flamberat och träffade vackra britter också förstås och allt var så bra att jag redan längtar tillbaka när jag skriver om det.
På mornarna när jag vaknade alldeles för sent helt fylld utav blåmärken och anekdoter från kvällen innan, smög jag in till rummet bredvid för att äta baugette med viltlöksost, nutella och chokladflingor och prata om minsta lilla detalj och minsta lilla danssteg bredvid någon vi tänkt på från kvällen innnan, men även krypa ner mellan täcken och ben och sjunga med i alla Håkanlåtar jag kan samtidigt som morgonsol färgade väggarna rosa. Vackert in i själen.
Vi åt också pasta pesto i tusen olika varaianter och blandade obskyra drinkar. Det var gött och dessa är så jävla bra att ha.
Sammanfattningsvis: Något av det bästa jag gjort. jag har alltså i en vecka (FATTAR NI HUR JÄVLA BRA) somnat och vaknat bredvid såna jag bryr mig om, åkt skidor i fantastiska backar, druckit vin ur en grapefrukt och pratat om livet på en nattsvart balkong, klubbat mig alldeles yr och skavsårig till galet bra musik, träffat så mycket nya människor som fått mig att skratta, köpt mousserande för 2 euro, ätit skinka och ost mest hela tiden, efterfestat och skapat drinkar med citronpeppar och spaghetti i en oas av eufori och mangoshots, dansat ännu mer och somnat alldeles för sent fylld med tusen dofter och en varm Elina bredvid mig.
ALLTSÅÅ önskar jag kunde spara känslan av total tillfredsställelse och sol i ansiktet och bara få visa hur mycket potential hela livet bär på.
Nu är jag i alla fall hemma och även om jag längtar lite alldeles redan efter att inte behöva ta tag i mitt liv utan kicka mojitos och tunn jacka så känns det fint att jag har så mycket att komma hem till, så många jag bryr mig om, armar som gör mig varm och skratt fast jag nästan inte har någon röst.
Hoppas ert lov var fint, mitt var i alla fall magical.
Kommentarer
Trackback
