Jag vet varken in eller ut längre sen jag såg den skarpa kurvan kring din mun
Hösten och jag matchar på ett underligt sätt. Det är som att vi uppskattar samma saker. Den är varm, det går bra att göra nåt spontant typ bada fast det är lite för kallt, eller promenera tidigt på morgonen, men den är också lite märklig. Ljuset sticker lite i ögonen, luften fastnar i halsen på ett skönt sätt, färgerna syns lite mer. Det är en ledsam årstid, jag tycker det! Så oerhört skönt att landa i den efter sommaren tycker jag. Jag älskar sommaren, precis så som en älskar en ny vän. Vännen är rolig, härlig, varm, kul, spontan och spännande. Det är så kul att vara med den här vännen och en kan inte låta bli att träffa den mest hela tiden. Men det tar energi. Det tar energi att vara sådär glad och trevlig mot kompisen hela tiden, måste vara schysst och inte jobbig för kompisen och en själv är ju inte SÅ bra kompisar. Hösten däremot, är som att krypa ner i famnen på en gammal bästis. En trygg, lugn, men ändå stark och kul bästis. En som håller om en och som får alla färger att lysa igenom.
Jag älskar kompisen! Att skoja, göra nya saker, skratta fånigt och vara varm hela tiden. Men det finns inget som mäter sig mot att gråta mot en bästis axel och påminnas om att luften, träden, ljuset är ens egna.
Kommentarer
Trackback
