Jag vet att antagligen alla mår dåligt över kroppen, ansiktet, de som är för tätt ihop och för långt ifrån o ni vet!! Även vita killar!! Men jag vill bara shotouta till er som säger åt mig "sluta bry dig om utseende" som om det är fånig grej jag har lagt till mig att såhär känns d för mig då:

 

"sluta kolla dig själv i spegeln och vilja dö"

 

"sluta gråt över att du blivit marginaliserad till en kropp"

 

"sluta bry dig om att du hela ditt liv kommer få din kropp kommenterad eller bedömd av kilar när du typ går på ICA eller typ tar en tub eller typ går på fest"

 

"sluta må dåligt över den eviga insikten att ungefär halva befolkningen nånstans i hjärnan tror att din kropp är deras"

 

"sluta bry dig om att hela ditt värde enligt det här samhället ligger i hur du ser ut"

 

"sluta tänk på alla möjligheter du missar, alla gånger du struntat i saker, alla tårar du slösat, på att känna dig ful"

 

Om jag kunde välja bort så enkelt att inte vara utseendefixerad skulle jag det. Om jag kunde välja att inte hata mig själv dagligen för den här kroppen, skulle jag det. Om jag kunde ta tillbaka mitt liv skulle jag göra det. Tro mig

 

o jag försöker

 

Men vägen är besynnerligt snårig ibland. Efter så många år av självdestruktivitet är det inte så fucking enkelt att en dag ta tillbaka det där, rycka på axlarna och INTE BRY SIG.

 

Men jag har några knep

 

1. Att lägga upp selfies. Att själv planera och forma och fota en selfie för mig är medicin! Jag säger inte att selfies är det bästa sättet att sluta bry sig om utseende på, men jag säger att det är ett sätt för mig att steg för steg ta tillbaka min kropp. Att göra den till min. Jag önskar att jag inte brydde mig om huruvida jag är nöjd med min kropp eller inte! Men nu gör jag för det mesta det. Och då är det här ett sätt för mig att FÅ TA TILLBAKA lite av den där kroppen som tagits ifrån mig. 

 

2. Att prata om utseende på ett avslappnat sätt. Att kunna babbla om vad en tycker är snyggt kan vara så SKÖNT för att för en gångs skull kunna distansiera sig till det, säga (jag vet att deras värde inte är inte synonymt med deras ansiktsdrag men ) "visst är det  här attraktivt" eller "det här sminket gör mina ögonbryn så snygga" (men det har ingenting med min personlighet att göra) och kunna dela det där med personer som jag vet självklart resonerar på samma sätt gör att utseende för mig blir mer och mer irrelevant. Återigen, jag önskar att jag inte brydde mig! Så mycket tid, pengar och tårar jag skulle sparat, men nu är vi här och jag försöker göra det bästa av situationen. 

 

3. Att stötta de som är med mig i detta! Kommentera mina otroliga vänners vrålsexiga eller småsexiga ellr fina eller fula selfies för jag vet ju hur härligt det kan vara att äntligen ta kontrollen över sin egna kropp och känna sig härlig, MEN i andra sammanhang betona vikten av deras värde som person. 

 

4. Att ta tillbaka så mycket som möjligt av det som är roligt i utseende. Att sminka mig snyggt, kolla på kläder i timmar, matcha nagellack med polare och så vidare. Nu när det är en ångest som vakat över mig typ hela mitt liv, tycker jag att det känns som att ta tillbaka makten över den och göra den till något jag är intresserad av (konst, mode) och något jag tycker är härligt.

 

Jag vet att min kropp och mitt utseende inte är så svårt att leva med, jag är vit, jag är rätt medel i både längd och vikt, och jag har råd och utrymme att köpa kläder jag gillar eller lägga upp bilder på min kropp. Och det är ju det här som är så jävla vidrigt! Att om det varit såhär för en vit medeltjej hur är det inte då för de som inte besitter de privilegierna. Och hur nonchalant är det inte att utgå ifrån att alla då, ska kunna ta avstånd från det här? Det är nonchigt att anta att alla ska kunna unna sig den synen jag har också, att alla ska kunna lägga upp en selfie och inte bara få (själv)hat, att alla ska kunna köpa smink osv och jag ber om ursäkt för det. Och jag vet ju att det skulle va så skönt och bra att ta sig ur all utseendefixering MEN JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN.

 

Och jag lovar, jag har inte sexualiserat min egna kropp, jag har inte själv kommit på idealen, jag har inte för skojs skull velat dö på grund av hur jag ser ut. 

 

Du måste inte älska dig egna kropp. Du måste inte hata din egna kropp. Du måste inte känna att du kan äga din egna kropp. Du måste inte ha en neutral inställning till din kropp. Inget av det där beror på dig. Och jag hoppas att vi tar oss igenom. Because you´re worth it.