Kan man räkna på hur ofta det händer en

Någon gång har jag tänkt att det känns som att falla genom parkett

Genom sju våningar av parkettgolv

Det är svindel 

Det är träflisor genom huden

Det är vardagsrum, det är badrum, fyra rum och kök som fladdrar förbi bakom ögonlocken

Och till slut

Är det bara trottoar mot ryggen

Blöt asfalt mot mina skulderblad 

Det är min kropp tydligen och den är till allmän beskådan

Om inte ens den man anförtror sina hemligheter kan ha sin kropp hos sig utan att man faller genom parketten ibland, när ska man sluta falla då

En vän till mig sa en gång att det värsta som kunde hända henne och mig, var om vi skulle få höra vad killarna i vår omgivning sa om oss

Hur ni pratar om oss

Hur det ni säger om oss stannar mellan era väggar, era flickvänner får inte höra vad ni säger om oss, när vi är era flickvänner får vi aldrig reda på vad ni sagt om oss, men ibland råkar man se ett sms eller höra ett stråk av något i rösten eller se en blick som utbyts över ett bord på wollmars

Och då faller jag

Sju våningar 

Sju parkettgolv sviktar under hela min tyngd 

För jag skäms så mycket

Jag skäms över allt jag aldrig kan bli

Jag skäms över att bära på den skammen

Jag vill begrava den djupt bakom pionbusken på Katarina kyrkogård och aldrig plantera några blommor där.

Och Fyfan va jag skäms över denna skam

Jag skulle aldrig erkänna

Under mordhot

Med en pistol mot huvudet

Jag berättar inte om att jag bär på den skammen

Jag är inte höjdrädd

Hur skulle jag kunna vara det

Jag har fallit i ett helt liv

Alla dessa parkettgolv jag spräckt med min svank

Och ni forsätter 

Att berätta hur äckligt det var när jag pratade så högt på den där baren

Vet du vad som också var äckligt

När din kompis välte mig från en stol i din trädgård på den där festen för att han tyckte jag var jobbig 

Och jag bokstavligen talat föll ner på marken

Jag kände fuktig jord mot min kind en stund medans du påbörjade ett nytt samtal

Eller när din bästa vän väckte mig den där natten med sina händer 

Och du sa att det var inbillning 

Eller när din brorsas kompis trängde in mig i hörnet i ert stora kök med alla muggar i roliga färger 

Och han fick stanna när jag tog bussen hem 

Det är dags att vi börjar prata om de saker ni gör mot oss på samma sätt som ni pratar om oss

Men inte längre mellan våra väggar

Jag kan aldrig göra det ni gjort mot mina stora kärlekar ogjort

Jag hade velat tapetsera upp era ansikten på alla elskåp

Inte ens då hade det varit över

När slutar man begrava sin skam

Det blir en släktgrav utan tvekan

Här vilar hundra generationer kvinnlig skam 

Här vilar sjuhundra trasiga parkettgolv 

Här vilar alla elskåp som slogs sönder för att skydda era jävla ansikten 

 

Allt jag ännu inte gjort

Ska bli gjort väl

Nästa gång jag faller ska jag viska till mig själv som ett mantra

"Allt jag ännu inte gjort, ska jag göra"