Jag har snart jobbat min första vecka i äldreomsorgen. Det är lite svårt, lite läskigt, men också jättekul. Tack vare att jag varit där nästan sju timmar om dagen så har sommaren hunnit ifatt mig och det känns fint.

Jag tror att mitt bekräftelsebehov, som inte har att göra med mitt utseende eller mig själv utan snarare min presentation, har sin grund i att jag är så jävla rädd för att göra fel! Det är grunden i allt jag GÖR (inte ÄR), att det finns en fruktansvärd skräck i att misslyckas och att någon ska bli arg. Jag har tänkt mycket på det här, varför det är så! Kanske beror det på dåligt självförtroende, men jag har faktiskt bra självförtroende i de allra flesta situationer. Kanske beror det på att jag som tjej som försökt för mycket alltid har blivit kritiserad, kanske beror det på att jag har haft så svårt att skilja på mig själv (existens) och det jag gör (prestation) att det TROTS ALLT har blivit en och samma sak. Jag vet inte. Men det är det jag behöver jobba mest med i mig själv. 

Att komma ihåg att jag är inte det jag presterar! Bara för att jag gör något bra betyder det inte att jag kan tro att jag äger alla sammanhang, och för eller OM något skulle gå dåligt betyder det inte att jag är en dålig människa.

Klart slut