Om jag skulle sammanfatta gårkvällen skulle jag skriva, ett hav av människor som jag aldrig träffat, halvträffat och helträffat, dans och djande i vitan. Jag hade fruktansvärt roligt och när jag vandrade hem, vandrade jag hem med blommor i håret och värme ända längst in.

Jag träffade en hel del människor från Södra vilket är passande eftersom lilla jag börjar på Södra Latin på måndag. Vilken grej va. Jag är nästan stor nu. (och Ida om du ser detta, wow på dig).

Men mitt ibland denna eufori (hur stavas det ordet)?! av folk finns även en ledsamhet som heter duga. Världens bästa Hanna Hurtig reser iväg ett år imorgon för att spela teater och vandra i Gbg-regn. Det smärtar och glädjer mig på samma gång.

Summa sumarum (vet inte riktigt om man säger så men nåt såntdär coolt är det i alla fall) så var detta en av mina bästa parkhängskvällar denna sommar. Det jag kommer sakna mest när det blir höst och kallt är parkhängskvällar. Det är världens bästa grej.

Nu ska jag jobba för en annan är ju i behov av paralicious.

LOVE.

(förresten har en bild från kvällen och det är den nedan).