Jag minns på öppet hus när jag helt och hållet bestämde mig för att gå på Södra Latin. Jag som hade gett dom andra gymnasierna en chans, som hade gått på flera öppet hus och pratat med flera olika lärare och elever, trots att jag innerst inne visste att det nog skulle bli Södra. Jag visste ungefär vilka poäng som behövdes och hur jag skulle göra för att nå dom. Jag skulle antagligen börja Södra Latin.

Jag fattade inte det då, att jag antagligen skulle börja på Södra Latin. Då var det ett halvår kvar och så mycket skulle hända tills det var dags. Jag minns att jag åt grillad kyckling och chips kvällen jag kom hem från Södras öppet hus, att jag satt där och berättade för mamma hur rätt det hade känts, "som att komma hem när man varit bortrest länge", samtidigt som jag försökte få till det där ljudet som dom har på chipsreklamer när dom äter chips, sådär så att det knastrar extra gott.

Jag fattade det inte då och jag fattar det inte nu. Såklart inte. Det gör man ju aldrig. Är det julafton idag?! Är det verkligen MIN födelsedag?! Är det skolavslutning nu?! Slutar jag nian och Sofia skola och allt jag vet något om idag?! Börjar jag gymnasiet med nya människor, korridorer och bubbelvatten till lunchen imorn?! JAPP. Så ligger det till. Imorgon börjar lilla jag gymnasiet.

Kanske har jag för mycket förväntningar och kanske kommer jag bli besviken, men ändå har jag inte så värst mycket förväntningar. Jag är bara så otroligt nyfiken och så oändligt tacksam att jag slipper återvända till Sofia. Även om det innebär att jag inte kommer gå i samma skola, eller till och med klass, som dom flesta av mina allra bästa vänner, även om det innebär att jag inte vet någonting. Trots förvirring och trots osäkerhet, så oändligt tacksam. Är klar med den skolan nu.

Idag är sista dagen av sommarlov alltså och jag ska göra sånt som man gör sista dagen på sommarlovet.

Kram.